Min utveckling på årsbasis

Dagens tur var inte något särskilt. Det blev tre varv i spåret med ökande fart, som tillsammans med uppjogg och nedjogg slutade på totalt 11 km. Inget att blogga om direkt... Vad jag upptäckte när jag kom hem var dock att jag i och med dagens pass kom upp i en total distans för 2014 fram till idag (26/2) som är längre än totala distansen jag sprang under hela 2012! En knapp sjättedel in på året alltså, och redan bättre än förrförra året! Jo, jag är nog ganska mycket nybörjare ändå.

Tog ut den här grafen för min årliga löpning, med distans, och antal pass som staplar, och kurvor för farten och på senare år pulsen.

Den gröna stapeln för distans är som ni ser nu högre än den för 2012. Den andra stapeln, för antal pass, är dock fortfarande ganska långt ifrån halvvägs. Av det är det ju ganska lätt att konstatera att mina springpass i genomsnitt är betydligt längre nu för tiden. Faktum är att det längsta jag registrerade på hela 2012 var 10,5 km. Sett i skenet av det är min tur idag, 11 km, kanske något att blogga om ändå! Så sent som juni förra året registrerade jag ett 12 km-pass som "Långpass". Jag skrattar åt det nu!

En annan intressant observation är att jag tydligen var snabbast under det allra första året som jag loggade min löpning! Galet, men det finns bra förklaringar faktiskt.

1. Jag använde en annan mätmetod då, Nike+ med fotpod, som gav lite extra.
2. Jag körde aldrig lågpuls då. När jag sprang, sprang jag, tills jag stupade.
3. Självklart utan uppjogg eller nerjogg. Jag sprang. Och stupade.
4. Aldrig längre än 5 km, oftast klart kortare. Sen stupade jag. 

Vidare ser det ut som om farten fortsatt sjunka, förutom 2012 då den faktiskt gick upp. Att den gick upp 2012 beror nog på att jag ökade träningsmängden, och det gav resultat. Att den minskar sen igen beror däremot på att jag upptäckte äventyrslöpningen! Jag slutade jaga tider och började springa för nöjets skull, i eländig terräng, i slalombackar och annan galenskap. Och jag lärde mig om Maffetone, och sänkte min lågpulsträning ytterligare, där första och sista kilometern på passet har skapligt stora inslag av gång.

Ett tydligt bevis på detta är ju pulskurvan som pekar stadigt nerför efter att ha gjort ett litet upphopp under 2012. De fyra värden som pulsgrafen indikerar är 158, 162, 149, 141. Jag har helt enkelt ingen brådska längre, åtminstone inte till vardags.

Tittar man istället på kurvan för personbästa på milen visas en annan utveckling!

Som synes går utvecklingen spikrakt uppåt sen jag sprang en mil för första gången, 2011. Dom fyra markörerna här står på 1:11:39, 1:05:55, 59:51 och 56:07. Här kan det också vara på sin plats att påminna om att 2014 inte är så gammalt än, så räknar med att årets markering kommer hamna lite högre så småningom.

Relaterade länkar:

• Min bakgrund
• Grundträning à la Maffetone

Fotnot:
2010 sprang jag till synes väldigt lite, men jag tror faktiskt att jag sprang en del utan att registrera det då. Inte några jättemängder dock, men det borde inte varit så mycket sämre än 2009 och 2011...