Sörmlandsleden etapp 5 + 5:3

Dagens äventyr var uppstyrt av Lisa och Per från Team Nordic Trail, och var en 28 km lång tur längs Sörmlandsleden, från Handen till Hemfosa via Paradiset. Mötespunkten var Handens pendeltågsstation klockan 9:00, men de flesta av oss möttes redan på pendeltåget på väg dit. Sammanlagt 11 personer var vi som möttes upp i Handen, och efter en kort teknisk paus var vi på väg.

En av många spänger längs turen

Leden började nästan precis vid pendeltågsstationen, riktigt bra där! Regnet slutade också omkring åttatiden, vilket också var bra. Det hade dock satt sina spår på leden som var riktigt blöt på sina håll. Två spänger längs leden hade hamnat under vattennivån så där blev fotbadet obligatoriskt, och på ett par tre ställen till blev det fotbad mer av oförsiktighet. Trailskor av lättviktsmodell och funktionsstrumpor var bra grejer idag, även om gummistövlar på sina håll hade varit ännu bättre alternativ. :-)

Sörmlandsleden etapp 5 började som sagt vid Handens pendeltågsstation och bjöd på härlig stiglöpning hela vägen till Paradiset, ca 11,5 km. Efter ungefär 7,5 km mötte vi två man till som hade tagit bilen till Paradiset och sprang motsatta hållet därifrån. Vi stannade till en stund och pratade i en solig backe och satte sen fart igen med dom i sällskap. Framme i Paradiset tog vi paus, och männen med bilarna hade med sig hembakta kakor, kaffe och glögg! Grymt trevligt! Stort tack för det!

Fikapaus i Paradiset

Efter en halvtimme eller så var det dags att springa vidare, och männen med bilarna samt en från ursprungliga gruppen tackade för idag. Vi andra satte av mot Stockholms läns högsta topp, Tornberget, som vi skulle komma till via anslutningsleden 5:3, som gick mellan Paradiset och Hemfosa. Det var ett par kilometer dit, och från leden var det bara en lite avstickare på 50 meter och 5 höjdmeter för att komma till toppen. Toppen var dock ganska trädtäckt och bjöd inte på någon vidare utsikt, men nu har jag i alla fall varit där...

Ganska blött på sina ställen...

Sen fortsatte vi mot Hemfosa, som även dom har en pendeltågsstation. Vi hade kommit ungefär halvvägs dit vid det här laget, 14 km i ryggen och 14 km kvar. Tyvärr visade det sig vara två längre sträckor landsväg under den här etappen, plus att sista kilometern från leden ner till pendeln också var landssväg, så totalt var det väl en tredjedel landsväg under andra halvan, vilket var lite trist. Övriga två tredjedelar var dock fin och ganska flack stiglöpning, men tyvärr ganska blöt mark på grund av flackheten.

Första 2-3 kilometrarna från toppen bjöd dock på en del härliga utförlöpor! Här fick dock två medlemmar av vår lilla grupp problem med knäna vilket drog ner takten en del. Fyra man med mycket spring i benen valde då att avvika från gruppen och springa på i högre tempo sista biten, och jag personligen valde att lägga mig lite mittemellan. Jag sprang stora delar av sträckan helt själv, vilket jag faktiskt tyckte var underbart. Bara jag och stigen. Såg dock till att hålla koll på dom där bakom, medan dom framför försvann ganska snart.

Strax innan ledens slut började jag bli lite osäker på om jag sprungit rätt då jag tyckte att klockan tickat på lite väl långt i kilometerräknaren, så stannade till en stund och fotograferade lite i väntan på att dom bakom skulle komma i fatt. När dom väl kom i fatt var det bara några hundra meter kvar tills vi kom ut på en landsväg där leden fortsätte åt höger. Som tur var så visste dom som kom ifatt mig att det var etapp 5:2, som gick vidare mot Ösmo, medan vi som ville till Hemfosa skulle ta vänster istället. Tur! Hade varit trist att springa själv hela vägen till Ösmo när man redan hade 27 km i benen!

Vi väntade in dom allra sista innan vi tog den sista kilometern på landsvägen ner till pendeltåget, som vi missade med bara någon minut. Därför fick vi gott om tid att byta om till lite torra kläder, smaska proteinkakor och pusta ut lite innan det var dags att hoppa på tåget. Summa sumarum så fick vi en riktigt härlig tur på ca 28 km på fyra timmar och härligt väder med ganska mycket solglimtar. Tack Lisa och Per, och tack övriga deltagare för ert sällskap!

Stark och skadefri!

I våras gick jag kursen Inspirerande löpträning med Viktor Winterglöd från Bonjour Trail. Det var åtta pass med olika teman, som långdistans, obanad terräng, intervallträning och mycket annat. Ett av passen hette Stark och skadefri, där Viktor pratade om vikten av att även träna lite styrka för att minska risken för skador.

Passets upplägg var enkelt: Värm upp ett par kilometer, stanna sen och gör tio av varje; Utfallssteg, tåhävningar med ena foten, tåhävningar med andra foten, sidolyft med ena benet och slutligen sidolyft med andra benet. Sen springer du en kilometer till - stopp! Nu ökade vi utfallsstegen med tio till, så totalt 20, och övriga övningar med fem, så totalt 15... och sen en kilometer till... och sen ökade vi igen. 30 utfallssteg den här gången, och 20 av dom andra. Och sen gjorde vi samma sak ytterligare två gånger och avslutade alltså med 50 utfallssteg och 30 av dom andra, för att sen jogga ner i ett par kilometer.

Jag bloggade ju tidigare om att det var dags för mig att bygga en bra grund, med aerob bas och styrka, och nämnde då idén om att köra "Viktors utfallstrappa" som jag valde att kalla den. Idag kom jag äntligen igång med styrkedelen och körde ett pass enligt den här modellen! Sprungit enligt Maffetone-metoden har jag gjort ungefär en månad nu, men styrkan har jag inte riktigt kommit igång med förrän nu, utöver några spontana squats och tåhävningar någon kväll ibland...

Jag gjorde dock ett par modifikationer på Viktors pass. För det första bestämde jag mig för att stoppa på två fasta platser runt vårt 2,5 km-spår istället för att hålla reda på kilometrarna, och kunde ju då också välja platser som passade bra för att göra övningarna på. Den andra ändringen var att jag ökade allt med tio istället, så jag slutade alltså på 50 av allt. Det var riktigt skönt faktiskt, att köra lite styrka. Skönt avbrott från all lågpulsträning på sistone! Mellan stoppen försökte jag dock hålla mig i min MAF-puls, och jag körde också med den succesiva pulshöjning i början och pulssänkning i slutet som jag skrev om när jag förklarade Maffetones metod.

Har nu tänkt mig att jag ska köra det här passet en gång i veckan, som ett av dom kortare passen i Tobbes program. Det blir alltså ett sånt här pass, ett pass med ett extra varv i spåret istället för alla stopp, och ett långdistanspass per vecka. Tror det blir grymt!

Relaterade länkar

• Inlägget om min grundträning
• Bonjour Trail

Plan A för 2014

I mål på SpringCross 2013

Jag har under den senaste månaden funderat fram och tillbaka på vilka olika event och tävlingar jag ska ta mig an nästa år. I år blev det tre stycken - SpringCross 12 km, Lidingöloppet15 15 km och avslutningsvis Mini Trail del Lago d'Orta 22 km +1200 hm.

Egentligen är jag inte så mycket för tävlingar, men vissa turer kan vara svåra att ta utan tävlingen... och lite skoj är det ju också med motståndare, publik och sånt där - men att sträva efter en framskjuten placering känns avlägset måste jag ändå säga. Även på tävling är det främst äventyret och upplevelsen jag vill åt.

Upploppet på Lidingö 2013

Det jag är, och hela tiden har varit, helt säker på är att SpringCross och Lidingöloppet återkommer på planen för nästa år. Även då tänkte jag inleda säsongen med SpringCross 12 km. Jag känner att jag har revanch att utkräva där! Jag klarade förvisso min målsättning 2013, att inte komma sist, men det var inte med mycket. Till 2014 ska jag ha ett tuffare mål - får återkomma till exakt vad. Lidingöloppet tänkte jag dock öka distansen på och köra hela 30 km. Att springa Lidingöloppet känns som en sån där sak som man borde ha gjort! Målsättning utöver att klara det är dock oklar, får sätta upp den när det börjar närma sig och jag har en bättre känsla för vad som kan vara rimligt. Om träningen fram till dess går som jag hoppas borde det vara en walk-in-the-park då!

Ikväll satt jag och funderade fram och tillbaka för att försöka komma på vad jag ska välja av allt annat fantastiskt som finns att göra nästa år, och har nu kommit på en första plan. Lite osäker på en punkt dock, och ganska osäker över huvud taget på alltihop när jag tänker närmare på det. =)

Så här blev dock min Plan A:

2014-05-03
SpringCross 12 km

2014-06-06 - 2014-06-08
Träningsläger i Edsåsdalen med TNT

2014-07-05
Hornindal rundt, 38 km +2900 hm

2014-08-23
Bydalen fjällmaraton, 49 km +2900 hm ELLER UltraVasan45 45 km

2014-09-27
Lidingöloppet, 30 km +500 hm

2014-10-18
Trail del Lago d'Orta, 55 km +3200 hm

Som ni ser så ökar distansen hela tiden, förutom Lidingöloppet som förhoppningsvis kommer kännas plättlätt när det är dags för det. För tillfället är det dock längre än jag någonsin har sprungit, men det ska det snart bli ändring på. =)

Sen har jag också listat några bubblare som skulle kunna smita in i programmet, som t.ex. Trail Run Falun (21 km 1/6), Stockholm Trail (21 km 29/6), Jämtlandstriangeln unplugged (47 km 26-28/7), AXA Fjällmaraton (21 el. 42 km 2/8), Transylvanien Trail Traverse (27 el. 58 km 6/9), etc, etc. Som sagt, finns mycket kul att välja på!

Relaterade länkar:

• SpringCross
• Edsåsdalen
• Hornindal Rundt
• Bydalen fjällmaraton
• UltraVasan
• Lidingöloppet
• Trail del Lago d'Orta

Dagens äventyr, 2013-12-08

Idag blev det utforskningslöpning i Betlehemsskogen, en knapp mil hemifrån, vilket till slut blev 22 km. Det har varit lite motigt de senaste veckorna med fullmatade helger och mörkrets allt starkare grepp om dygnet, men idag fick jag vara ute i lugn och ro i nästan tre timmar medan det var ljus ute! Underbart!

Under utforskningsdelen av turen hittade jag, förutom en trevlig skogsväg och ett par dåliga stigar, en redig rotvälta (diameter på stammen där den låg över stigen var 1,5-2,0 meter), innehållet från en älg (magsäck och grejer...) och ett område med massa bäverfälda träd. Bästa turen på länge, trots åtta minusgrader och lite vitt på marken!

En riktigt gammal ek blockerade vägen effektivt

Inte helt säker, men jag gissar att någon tömt en skjuten älg... Det är typ en meter brett.

Hittade ett område med 5-10 träd som såg ut så här. Bäver va?

Dagens outfit: underställströja från Ullmax, kalsonger från Craft och strumporna Inov-8 Mudsoc High. Mellanlagerströja Inov-8 Thermomid 185 samt tunn jacka och tjocka tights med ViziPro från Saucony. Hade också min Arsenal-mössa från Nike, en buff från Inov-8 runt halsen, vantar från Hestra och midjebältet Salomon XR Energy Belt med telefon, vatten och energikaka från Clifbar. På fötterna satt mina gamla New Balance M880.

Fusk med grundträningen

Bild från mitten av turen

Igår när jag skulle ut på en kvällstur var vinden hård och motivationen svag. Att ge mig ut på en Maffetone-runda med låg puls på den blåsiga landsvägen kändes heltrist. Inget i mig ville.

För att komma ut alls så valde jag att istället satsa på reflexbanan här hemma i byn. Det är mycket roligare att springa i skogen, och skogen skyddar ju också mot blåsten. En sån tur var jag betydligt mer peppad för!

Att springa reflexbana är en härlig blandning av mysigt och kusligt. Det är någonstans mellan löpning och orientering, där du springer i skogen på en bana snitslad med reflexer. Du gör det alltså när det är mörkt ute, med pannlampa på huvudet som enda ljuskälla. Här finner du det totala lugnet. Att sätta fötterna rätt i mörkret och att hitta nästa markering kräver också din totala fokus - och ibland så hittar du även ett par gula ögon som reflekteras i pannlampans sken! Jag älskar reflexbana!

Tanken var att försöka köra den på Maffetone-vis, så som jag förklarade i föregående inlägg, men väl ute i skogen var det svårt. Att successivt öka pulsen första biten var inga problem, eftersom det är lagom avstånd hemifrån till reflexbanans start för att få till det på rätt sätt. Väl ute i skogen blev det dock betydligt svårare... Dels för att pulsen var svår att hålla jämn på det varierade underlaget, dels för att det frestade så mycket att ösa på ibland!

Jag höjde gränsen för tillåten puls en bit, från 142 till 147, och lyckades väl skapligt under första halvan med att hålla mig under den, men på slutet ville benen verkligen springa! Det blev därför några rusher där jag inte stoppade för att pulsen gick upp utan stoppade först när jag kände för det. Gudars vad det var härligt!

På slutet slog jag också av på takten i Maffetone-manér och kom till slut hem med en snittpuls på 142, mot 135-140 som jag vanligen kommer in på efter en Maffetone-runda... Så det var kanske inte så illa ändå. =)

Relaterade länkar:

• Grundträning à la Maffetone