Mackan föreslog att vi skulle träffas för att se om vi kom överens och om han trodde att han kunde hjälpa mig, så vi bestämde träff på ett fik ute i Täby där han bor. Väl där hade jag mycket trevligt, och vi kom bra överens. Han kändes väldigt kunnig, väldigt erfaren och väldigt grundad. Precis vad jag letade efter! Jag förklarade att jag hade gott om motivation och knappast behövde någon typ av peppande coach. Jag var inte heller jätteintresserad av veckoprogram att följa, då mina veckor bjuder på en hel del hinder som kan komma ivägen för ett tänkt pass. Vad jag önskade var egentligen att någon kunnig person gjorde en analys av var jag står nu och sen föreslog vad jag skulle göra närmsta halvåret för att ta mig runt Sweden Sky Race 24 utan att lida.
Vi kom överens om att vi börjar med att han gör en djupdykning i min träningsdagbok och kollar hur senaste årets träning sett ut, i mängd, i sammansättning och i utveckling, och utifrån det tar fram en grov plan på hur jag ska lägga upp min träning fram till loppet. Han fick också veta att jag planerade springa Lidingö Ultra som halvtidsavstämning, vilket han verkade tycka var en skaplig idé åtminstone, så det skulle han förhålla sig till i sin rekommendation. Han skulle också bjuda på att titta till hur det går för mig efter ett par veckor. Tyckte det kändes som ett väldigt bra upplägg för mig!
I måndags fick jag hans analys. Han tyckte att jag på det stora hela gått klokt fram i mängdökning och hade pulserat bra. Han tyckte dock att det saknades en del fartpass, men att det inte gjorde så mycket med tanke på var jag befann mig i träningen - och det var ju inte konstigt eftersom jag kört i princip uteslutande lågpuls senaste tre månaderna för att bygga aerob bas. Han tyckte dock att jag skulle komma igång med lite fartpass nu, ett i veckan, för en bättre utveckling. Han tyckte också att jag skulle se till att mina långpass alltid blev minst 20 km, vilket dom inte alltid har blivit historiskt.
Så nu i veckan har jag alltså lagt in lite fart. Jag tjuvstartade faktiskt redan i onsdags förra veckan med att springa mina backvarv i ett högre tempo än jag brukar och ta ståvila mellan varven, något som jag fick från hans bok, och sen körde jag ett liknande, men lite längre och ännu snabbare, pass i tisdags efter att jag fått Mackans rapport.
Idag bytte jag ut det vanliga distanspasset mot "progressiv snabbdistans", där man börjar lugnt och sen ökar takten lite för varje kilometer...Starkaste anledningen var det trista vädret, med någon enstaka plusgrad, regn, snöslask på marken och mörker, som gjorde att det inte kändes så mysigt att tuffa runt och ta det lugnt. Jag klädde mig så bra jag kunde för vädret och tänkte mig att börja i 6:30-tempo och sen sänka med 10 sekunder per kilometer. Gick det vägen i 10 km, som var mitt mål, skulle det innebära nytt rekord på milen för mig! Och som det gick!
Gamla rekordet på milen löd på 59:51. Nya ligger på 56:07! Det finns sannolikt betydligt mer att ta av där också, med tanke på de usla förhållanden som rådde som gjorde att jag sprang med mina IceBug Pytho2 BUGrip med metalldubb på den slaskiga asfalten. Det lilla bakslaget i planen på kilometer sju beror på att det är en passage över en väg med såna där överlappande grindar som gör att man måste sakta ner. Snittpulsen blev också ganska låga 152, min maxpuls brukar jag räkna med 189. Mycket imponerad av mig själv ikväll! Jag har nog vinterns lågpulsträning att tacka för det här!
Relaterade länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar