2013-10-31

Dagens äventyr, 2013-10-31

Dagens runda

Testlopp 5 km, Spåret. Missbedömde dock avståndet lite och sprang bara max i ungefär 4,7 km, så tiden blev lite missvisande. Trots det drygt en minut snabbare än senaste försöket, 5 juli.
Rundan på Endomondo

Dagens outfit

Buff: Inov-8 Wrag 30
Tröja: Gore Running Wear X-Running Zip Shirt long
Klocka: Garmin Forerunner 910xt
Tights: Adidas Response Long Tight
Strumpor: Löplabbet
Skor: New Balance M880

2013-10-29

Dagens äventyr, 2013-10-29

Just hemkommen

Dagens runda: 

Backvarvet, 3 varv. 5,7 km, 110 hm.
Rundan på Endomondo

Dagens outfit:

Pannlampa; Petzl Myo RXP
Buff; Inov-8 Wrag 30
Jacka; Saucony Sonic HDX ViziPro
T-shirt; Lago d'Orta Ultra Trail
Shorts; Intersport
Calf guards; Compressport R2
Strumpor; Inov-8 Mudsoc High
Skor; Inov-8 Road-X 233

2013-10-28

Föreläsning: Effektivt löpsteg

Var idag på en timmes föreläsning med Fredrik Zillén från Team Snabbare, som berättade om KALAS-metoden som han har tagit fram för att lära ut ett effektivare löpsteg. Han var noga med att KALAS-metoden inte är ett sätt att springa på, utan just ett sätt att lära ut på.

En kompis till mig gick en halvdagskurs med Zillén i våras och tyckte att det gav honom jättemycket. Han hade verkligen förbättrat sitt tempo avsevärt och samtidigt sänkt snittpulsen, enligt egen utsago. Jag har varit sugen på att anmäla mig till hans kurs sen Jocke berättade om det, så när den här gratisföreläsningen dök upp var jag snabb att nappa.

Så vad är då KALAS-metoden? Varje bokstav står så klart för något.

Knäna - avslappnade, dra fram bakre; foten ska landa där en stav skulle satts i
Axlarna - tillbakarullade, armpendligen ska göras i färdriktningen och bara bakåt
Lodlinjen - från höft till axlar ska du vara lodrät, ej framåtlutad, men höften ska fram
Avslappnad - i hela kroppen, dimmig blick och halvöppen mun
Svanskotan - ska tippas framåt, du ska kunna spänna skinkorna

Han jobbar tydligen mycket med att han filmar sina deltagare, och analyserar bildruta för bildruta hur steget ser ut. Blev sugen på att låta någon filma mig när jag springer förbi och sätta mig och göra en egen analys nu efter hans föreskrifter.

På det stora hela tyckte jag att det var en mycket bra föreläsning. Rekommenderar alla att gå om det skulle ges tillfälle igen!

Relaterade länkar:

2013-10-27

Omväxling förnöjer

Efter loppet i Italien förra lördagen vilade jag till i onsdags, då det var dags att testa reflexbana för första gången. Riktigt roligt, speciellt när man är längst fram! Vi sprang den med löpgruppen, och turades om att leda. Kanske hade det varit roligare om vi sprungit med lite mellanrum, men jag tror det fanns viss osäkerhet i hur lätt det skulle vara att hitta också. Dessutom är det ju trevligt att springa och snacka också. Fick så klart berätta om Italien-resan och passade på att förhöra Viktor om vad som kunde vara ett bra mål nästa höst. Trail du Tour des Fiz seglade upp som ett intressant alternativ!


I fredags kom min far förbi för att hälsa på en stund. När mörket lagt sig placerade vi honom och sönerna framför tv:n och drog ut till reflexbanan tillsammans, jag och frugan. Riktigt kul grej att göra i par! Då får man ju leda ganska mycket och kan ligga bakom och vila upp sig lite emellanåt. Man har ju dessutom med sig både en reservlampa (på huvudet på partnern) och någon som kan ta hand om en om något skulle gå på tok. Plus fördelen med två lampor som gör att det blir lättare att se skuggor av saker på marken.

Idag blev det en beställning hos Wiggle igen. Två par skor, fyra par strumpor och ett par calf guards för 1653 kr. Älskar Wiggle! Skorna var ett par Saucony Kinvara 4 till mig för att ha på långpass på landsväg (eller motionsspår) och ett par Saucony Xodus 4.0 till frugan för att ha i skogen (typ nästa reflexbanetur!). Håller tummarna för att paketet kommer fram som det ska den här gången, och att storlekarna på skorna blev rätt.

Efter beställningen tog jag mig ett långpass på landsväg i låg puls. Kände mig lite sliten dock, så kortade ner lite och sprang bara 15,5 km. Ganska skönt ändå med landsväg som lite omväxling! Har inte sprungit landsväg sen 5/10. Efter det har det varit Tokrakan, Fornstigen, Backvarvet, Italien och Reflexbanan som stått på programmet.

Imorgon eller på tisdag ska jag försöka hinna med några varv i Backvarvet igen, och på onsdag är det "Jakten" med löpgruppen. Sen hoppas jag att nya skorna kommit innan helgen så får jag ta en provtur (på landsväg!) med dom då!

2013-10-25

Trail del Lago d'Orta - Kort version

När jag satte mig för att skriva några rader om min resa till det italienska terrängloppet Trail del Lago d'Orta anade jag inte hur mycket jag skulle vilja få ur mig. Det blev inte mindre än 10 stycken A4 sidor, innan jag la till bilder. Jag förstår själv att det är mycket begärt av dom flesta att orka läsa allt det, så här kommer den korta versionen!

Jag åkte den 16/10 med en klubb som heter Team Nordic Trail till Italien för att springa loppet Trail del Lago d'Orta. Loppet hade tre distanser, varav jag sprang den kortaste, 22 kilometer lång och 1200 totala positiva höjdmeter. Jag hade aldrig gjort något liknande tidigare och var lite orolig för om jag skulle klara det. Jag klarade det dock och var väldigt nöjd med min tid! Det var väldigt jobbigt, men jag gjorde det!

I övrigt hade jag en fantastisk resa med en fantastisk grupp människor och en underbar reseledare. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte med. Stort tack till hela gänget!

Är du sugen på mer detaljer än så är det bara att hugga in på mitt Magnum Opus. Jag har delat in det i en prolog om hur det kom sig att jag kom med på resan och mina förberedelser, och sen ett inlägg per dag. Håll till godo:

2013-10-20

Trail del Lago d'Orta - Sista dagen

(fortsättning från Trail del Lago d'Orta - Race Day)

Morgonen efter fick jag dock ett SMS från Miranda som sa ungefär "Vi är flera här som är vakna och vill äta, vi startar frukosten 9:15. Kom när ni vill, den står kvar vid 10:00 också". Jag meddelade resten av oss som bodde i lägenheterna och vi tyckte alla 9:15 lät bra.

Efter frukosten gick jag iväg för att återuppleva den där härliga löpningen på gräset mellan husen i backen ner mot vattnet från gårdagen. Hade varit sugen på att fotografera det, men hade sån skön känsla i löpningen att jag inte ville förstöra rullet med en fotopaus. Det skulle jag istället göra nu. Tyvärr hade jag dock tagit fel på by, det var i byn lite högre upp som den härliga stigen var. Det blev därför cirka 100 höjdmeter också innan jag kunde ta min bild och tiden började bli knapp. Jag bestämde mig helt sonika för att återuppleva även löpningen och satte mobilen i filmläge! Sen bar det av!


Höjdmetrarna hade redan fått mig att inse att jag skulle behöva duscha när jag kom tillbaka, så det var bara att ösa på. Hade inte de bästa kläderna för löpning, men hade i all fall ett par dämpade springskor som var sköna att studsa fram i så här dagen efter racet. Sen snabbdusch och packa sista innan klockan 12 då vi skulle bli upplockade. Hann precis! Övriga sällskapet var dock inte riktigt färdiga, så det var ingen som behövde vänta på mig för att jag var sent ute. Skönt.

Packar ihop oss och drar
Vi hoppade så småningom in i bilarna och bort till flygplatsen. Den här gången tog vi den rätta vägen och kom fram i god tid - så god tid att incheckningen till vårt flyg inte ens hunnit öppna. Vi släpade med oss väskorna och satte oss för att äta lunch och när vi ätit upp var incheckningen öppen. Sen blev det taxfree-shopping en timme innan det var dags att gå till gaten.

Den här gången var det rätt trist väder under flygningen så inga fina vyer över alperna. Mellanlandningen i Oslo var väldigt kort, så vi hann bara ta något snabbt att äta igen innan vi skulle boarda nästa plan - och sen hemma! Alla väskor kom fram även nu och sen blev det kramkalas och sällskapet skingrades åt olika håll. Jag åkte med Anette och Lisa igen, och den vänlige Anette körde mig hela vägen hem! Tack!

Avslutningsvis vill jag förresten tacka alla mina medresenärer för en fantastisk resa! Utöver Anette vill jag också lyfta fram Miranda som ordnade allt ihop. Grymt bra anordnat!

2013-10-19

Trail del Lago d'Orta - Race Day

(fortsättning från Trail del Lago d'Orta - Censur)

6:30 ringde väckarklockan. Jag valde att ta civila kläder på frukosten eftersom vi inte skulle åka förrän 8:00. Dom andra i lägenheten tog dock racekläder direkt. Vid frukosten hade Miranda fått reda på att starten för 22 km var framflyttad till 9:30, och hade också upptäckt att det var så smidigt vid starten att det skulle räcka att åka 8:15. Kändes helt rätt då att ha väntat med tävlingskläderna. Typ 7:30 var jag klar med frukosten och gick för att kitta upp. 8:15 åkte vi. Nu var det på riktigt! Nu skulle det ske! Sjukt peppad!

Emma fotar Miranda strax innan start
Peppade killar!
Först fick vi heja iväg Miranda, Peter och Emma som startade 9:00, innan det var dags för oss som skulle springa 22 km att ställa upp på startlinjen. Vi tog lite kort på varandra i startfållan medan den fylldes upp och sen var det dags. Någon stod där framför och snackade massa italienska. Om jag förstått det rätt så blev vi visst välsignade eller något sånt. Sen tändes bengaliska eldar och så räknade vi gemensamt ner: Cinque, Quattro, Tre, Due, Un, PANG och iväg!

Jag hade bestämt mig för att ta det väldigt lugnt i början då jag visste hur jobbigt det skulle vara efter torsdagens tur. Niklas å andra sidan satte full fart, så honom såg jag inte röken av efter startskottet. Jenny hade jag strax framför mig några hundra meter, men sen såg jag att tempot var lite för högt för min plan och ropade "Lycka till Jenny!" och drog ner på takten. "Detsamma" fick jag tillbaka innan hon försvann framför mig.

Sen började den utdragna uppförslöpningen på kastanjerna, och jag låg och gick på sparlåga. Det var många som sprang om, men jag lyckades hålla mig i skinnet och hålla nere farten, vis från tidigare lopp då jag misslyckats med det och tagit slut för tidigt. Jag stannade till och med och tog ett par kort efter bara några hundra meter och fick fina bilder på ett långt led både framåt och bakåt. Det smalnade nämligen av ganska fort så det var svårt att hålla sin egen takt vilket gav en del köbildning i början. Det dröjde väl egentligen till en bit in på andra uppförslöpningen, den som skulle hålla på i 350 höjdmeter, innan det var tillräckligt glest för att kunna bestämma farten själv. Jag lyckades dock springa om ett gäng på vägen ner efter första backen, men här och där fick jag rulla om dom strax utanför banan för att få plats.

Mer folk idag!
När det började gå uppåt igen tog jag det riktigt lugnt, jag visste att det var lång väg som skulle vara riktigt jobbig nu. Tappade en hel del placeringar, men det gjorde mig inget. Mitt mål var att ta mig runt banan, om jag så skulle vara den siste i mål - men i mål skulle jag! Jag hade spanat in en bänk vid en utsiktsplats strax innan kapellet vi stannade vid på testturen, och hade det som etappmål. När jag kom dit skulle jag få sitta och vila en stund, fram till den var det bara att trumma på. Det gick inte fort, men jag höll mig i rörelse!

Eftersom vi sprungit den här biten tidigare kände jag igen när bänken närmade sig. Drog på lite extra då jag visste att det snart var vilopaus. Där är den! Den är ledig! Öste på sista biten och sjönk ner på den. Tittade på utsikten. Tittade bakåt i spåret. Förutom dom två jag nyss sprang om inte en människa i sikte. Jag visste att det skulle ligga två uppsamlare längst bak i fältet, så jag kunde inte gärna vara sist. Tog upp telefonen, tog en bild på utsikten, SMS:ade frugan "5 km, 340 hm". Klockan var 10:17. Bättre än väntat! Hade hoppats nå utsiktsplatsen på under timmen, och nu var jag nästan framme med 13 minuter kvar. Iväg igen!


Framme vid utsiktsplatsen tog jag fram telefonen igen och filmade hela varvet ute på klippan, sen ner med telefonen och fortsatt uppför. Här var det nästan en vägg kändes det som, här och där fick jag lägga i händerna i marken för att enklast ta mig uppför. Efter den stigningen på 50 höjdmeter blev det lite stig innan sista biten av den långa stigningen skulle tas. Kom fram till en sandås där det var riktigt tungt att ta sig upp, men väl uppe var det fantastisk utsikt och härligt underlag att springa på. Blev tvungen att stanna för att ta några bilder med telefonen. Sprang upp på nästa topp med telefonen i handen för att ta några till, men på andra sidan toppen ser jag en fotograf stå och knäppa kort på alla som springer förbi. Fick strunta i mina bilder, hålla telefonen gömd i handen och smila upp mig för fotografen istället!

Passerar sandåsen, med telefonen gömd i höger hand
Efter sandåsen blev det två kilometer lätt utför, ca 100 höjdmeter nedåt, innan det var dags att ta sig upp till banans högsta topp. Nästa 1,5 km blev det istället drygt 100 höjdmeter uppåt igen. Halvvägs dit kom första vätskestationen som tur var, för mitt medhavda vatten hade precis tagit slut. Tog ett glas Cola, fyllde vattenflaskan igen, och sen fortsatt uppåt. På toppen stannade jag till och skickade ett nytt SMS: "10 km, 750 km". Klockan var 11:16. Målet hade varit att vara här innan tre timmar gått, det hade inte ens gått två. "Shit, jag kommer kunna komma in på under fyra timmar", tänkte jag.

Längst där uppe hägrar vätskestationen
Nu var det också äntligen dags för den stora belöningen. 6 km nedförsbacke! Jag älskar utförslöpning! Första biten var det mest stig och lite landsväg, sen kom en riktigt härlig bit på gräs mellan husen i någon liten by. Tog en hel del placeringar här. Istället för "è troppo facile" blev det istället "mi scusi" som jag fick mest användning för på den smala stigen. Sista biten ner var dock jobbig, den gick på kullersten! Där vågade jag inte ösa på, utan fick springa i halvsittande ställning för att hålla nere farten utan att slå sönder fötter och knän med stämsteg.

Till slut var jag nere vid vattnet, banans lägsta punkt. Glassbaren var stängd, så det blev ingen glass, men nu kände jag igen mig! Öste på den plana biten utmed vattnet men sparade på krafterna när det började gå lite uppför, snart skulle den ju komma. Trappan. Vid foten skickade jag ett sista SMS till frugan, ”17 km, 850 km”, sen borrade jag ner blicken i marken, la händerna på knäna, och satte fart uppför. Jag tog ett trappsteg per steg och höll bra tempo nästan hela vägen upp. En bit innan slutet fick jag lov att stanna upp en kort stund och hämta andan, och sen på´t igen. Strax efter trappan, precis där banan svängde upp, fanns andra och sista vätskestationen. Fyllde flaskan till hälften, det var ju inte långt kvar nu, tog två kakor och en näve nötter och vandrade upp mot landsvägen medan jag tuggade.

På landsvägen drog jag upp farten, här var det helt platt och asfalt som underlag. Ingen anledning att hålla igen. När jag sen kom dit jag visste att man skulle in i skogen hade jag god möjlighet att springa över utan att tappa tid fast en bil närmade sig. Jag öste vidare in i skogen för att snart märka det jag redan skrivit - banan gick inte som jag trott, utan vi leddes iväg på en annan stig som varit avspärrad när jag var och rekade. Den här stigen bjöd på betydligt fler höjdmetrar än jag räknat med från den här punkten. Först gick den ner en bit, och sen upp på en högre höjd än den vi sprang över på vägen ut. Från botten till toppen blev det nästan 100 höjdmeter - oj vad det var tungt! Efter varje krök kom det ytterligare en bit uppförsbacke!

Jag klarade det!
Glädjen var dock total när det plötsligt kom en krök utan uppförsbacke bakom. 1 km kvar, och bara lätt utför. Kopplade in mina sista krafter och öste på så gott jag kunde. Tog ytterligare några placeringar innan jag såg måltältet. Jag hade chans att ta en kille till, la i högsta växeln och öste på. Jag tar honom! Jag tog honom! Inne i tältet kommer Jenny och möter med handen beredd på high-five. Jag kastar mig runt halsen på henne istället. Jag gjorde det! Jag klarade loppet! Och tiden! Vänta, jag glömde stoppa klockan. 3:11:någonting. Wow! Jag som bara hade fantiserat om att komma under fyra timmar!

Jag var helt slut efter spurten. Jag sa att jag måste sätta mig, och satte mig följaktligen rakt ner på golvet där vi stod. Plockade fram den Iskiate jag haft i väskan hela loppet och hällde i mig. När den var slut mumsade jag i mig en proteinkaka. Samtidigt kom Niklas som varit och duschat redan. Han hade gått i mål på 2:20 och Jenny på 2:53. Han förklarade för oss var han hittat duschen, som inte var helt enkel att hitta. Med hans vägbeskrivning var det dock inga större problem att hitta den, även om den var en bra bit bort.

Efter duschen hade vi lunchkuponger som man kunde växla in mot ett mål mat i måltältet. Inte heller nu var väl maten någon höjdare, men inte dålig heller. Ganska små portioner också, så det var tur att jag hade haft "mat" med mig. Efter att ha ätit upp bestämde vi oss för att vi tre tillsammans skulle gå bakåt längs banan och heja på folk som kom springande. Gissa om vi blev förvånade när vi efter en kvart eller så hörde "Tjeeeena!". Willman kom springande runt ett hörn, och kände igen oss innan vi kände igen honom. "Är det långt kvar?" frågade han "Jag har varit ute i 84 km!". "Nej, bara en kilometer kvar" ropade någon av oss som svar. "Och bara nedför hela vägen!" ropade jag. Vi kollade klockan. Han har varit ute i mindre än 10 timmar! Vi vände tillbaka för att hylla honom i mål. 9:53:36 blev hans officiella tid, på 80 km-loppet som visade sig vara 85 km. Sjukt imponerade! Den tiden räckte för en sjunde plats totalt.

Willman, i mål med ett glädjeskutt!
Efter att ha hyllat honom som den hjälte han är visade vi honom vägen till duschen. Han skulle inte ta lång tid på sig, sa han, så vi bestämde oss för att vänta på honom. När han kom ut berättade han att en kille som kom in lite efter sa att han sprungit med en svensk kille. Vi räknade ut att det måste vara Peter och skyndade tillbaka till målområdet för att se om det verkligen stämde. Jodå, där satt han, med tom blick och fortfarande flåsande. Han hade tagit sina 55 km på 6:14:58, sjukt imponerande även det. I hans fall räckte det till nionde plats. Vi hyllade så klart även honom och när han pustat klart visade jag honom duschen. Sen gick jag tillbaka för att heja in Miranda som borde vara näste svensk på tur.

Miranda efter målgång
Peter hinner dock tillbaka även han innan Miranda kommer. Hon går in på 7:22:08 vilket gör henne till tredje bästa tjej på distansen! Även hon hyllad så klart, vilket lopp! Och vilken placering! För att få lite koll på övriga gänget går jag och kollar mellantiderna för de resterande. Anette är den ende som passerat 65 km än så länge - vad har hänt med Per? Måste vara något fel va? Ser ut att vara gott om tid för Miranda att duscha hur som helst. Medan Jenny visar Miranda till duschen kommer dock resans första bedrövelse. Willman har fått veta att Per blivit dålig och tvingats bryta! Willman hjälper Per till duschen och Niklas hjälper till att leverera hans kläder till duschrummet efter att dom upptäckt att den detaljen missats. Efter en stund kommer Per till oss duschad och fräsch och, självklart, besviken. Magen hade pajat, han hade inte ens kunnat få i sig vatten.

Anette i mål
Efter en stund visar det sig vara dags för prisutdelning, och såväl Miranda som Willman ska få pris på podiet. Först upp är Miranda som, så klart (som alltid), strålar som en sol. Ett par ceremonier senare är det dags för Willman att gå upp - tyvärr i princip samtidigt som Anette kommer in i mål! Jag missar därför stora delar av den och prioriterar att istället välkomna Anette, som är helt färdig. Hon har haft en spurtstrid sista kilometern in och sjunker ihop på golvet när hon korsat mållinjen. En funktionär kommer fram och frågar mig om hon behöver medicinsk hjälp - jag vet inte, svarar jag. Snart får jag dock kontakt med henne och hon säger att hon inte behöver det. Vi hjälper henne upp på en bänk, ger henne vatten och cola och tvingar henne att se glad ut på kort. Snart är hon på banan igen, även om hon har ont i benen. 13:26:48 blev hennes tid, som gav henne sjätte plats i damklassen på 80 km. Sjukt bra!

Kalle och Henrik på rätt sida av mållinjen!
Super-Lisa grejade det också!
Näst på tur hejade vi in Henrik och Kalle som kom i mål på 15:17:33 och allra sist var vi alla samlade för att heja in Lisa, som gick in på 16.19.51. Bra rutet allihopa! När Lisa kom i mål var klockan närmare halv tio och vi blev inte kvar länge innan vi startade hemresan. Väl hemma skulle det firas med bubbel och bärs! Vi satte oss på innergården och väntade på att Lisa skulle få duscha innan korken fick smälla på den stora flaskan. Vi tjuvstartade dock med lite öl. En riktigt härlig stund med härliga människor fick avsluta denna härliga dag, sen blev det en efterlängtad säng. Vi hade skjutit på frukosten till 10:00 för att vi alla skulle få ta igen oss utan att behöva ställa några väckarklockor.

2013-10-18

Trail del Lago d'Orta - Censur

(fortsättning från Trail del Lago d'Orta - Bella gara)

Morgonjoggen
När jag la mig hade jag en tanke på att om jag vaknade tidigt skulle jag nog ta mig en morgonjogg på egen hand. När jag låg där på morgonen så upplevde jag plötsligt hur jag var ute och sprang hemma i Stenhamra, med grå himmel, stilande regn och isande kyla. Minns hur jag plötsligt tänkte "Men, jag är ju i Italien! Det här måste vara en dröm!" och bestämde mig för att gå upp ur sängen och jogga här. När jag gick upp ur sängen hörde jag min fru prata med mig, och sa till henne "Tyst, jag är i Italien!". Och när jag väl kom upp var jag i mitt eget hus hemma. Då vaknade jag på riktigt och bestämde mig för att verkligen ta en morgonjogg, trots att det bara var en timme kvar till frukost. Upp och hoppa, springa 30 och sen duscha snabbt var planen. Och så blev det.

Jag drog på springkläderna och sprang upp där jag tog min morgonpromenad dagen innan, lärde mig att sträckan på landsvägen var ungefär 700 meter innan den vek in i skogen. Den vek in vid någon industribyggnad och sen var det bara drygt 500 meter innan den kom in på banan där vi sprang dagen innan. Då vände jag och sprang tillbaka och fick därmed en tur på knappa 3,5 km som lärde mig lite mer om banan - dock skulle det visa sig på tävlingsdagen att vi inte skulle springa tillbaka på den vägen där vi startade, utan svänga av på en annan stig strax innan vi kom fram dit...

Efter en snabb dusch blev det en snabb packning och sen iväg till frukosten. Den var lika bra som dagen innan och snart var vi på väg, och ni vet väl vilken? Just det, Trappan! Snart var vi nere vid vattnet och snart nog kom även båten. Förutom vårt gäng var det även två danska tjejer och ett par från något annat land med på resan. Dessutom träffade vi svenska tjejen Emma, som Miranda kände sen tidigare.

Willman och Per på båten utanför Isola San Giulio
Vi åkte först ut till den överbebyggda ön som vi ser från balkongen, Isola San Giulio, där det låg en kyrka och lite fler hus. Allt hölls ihop av Tystagatan, med tänkvärda citat som man skulle gå och grunna på i tystnad. 20 minuter senare åkte vi vidare till andra sidan sjön där vi gick och tittade lite och köpte varsin glass innan båten tog oss tillbaka till vår sida igen.

Stenbron
Båten släppte av oss ungefär där vi köpte glassen dagen innan. Vi var visst lite tidiga, så vi tog en liten sväng och kollade hur banan fortsatte åt andra hållet. Det visade sig att 22 km slingan och de längre slingorna möttes upp precis ovanför där. Vi gick upp en bit på den längre slingan till en gammal stenbro först, innan vi tog en sväng för att visa en genväg, som vi inte skulle använda. =) Sen var det dags för vår pizza som skulle ingå i båtturen. Även Emma hängde med och hamnade mitt emot mig, så jag fick chansen att lära känna henne också. Hon bor visst i Åre och jobbar som redaktör på Utemagasinet.

Efter det blev det fri tid igen innan vi skulle åka till nummerlappsutdelningen, där vi också skulle käka middag och bli kvar ganska sent. Passade på att vila och packa i ordning tävlingsgrejerna innan det var dags att dra, så jag kunde hoppa i säng direkt när vi kom hem för att vara så fräsch som möjligt till loppet. Dagen efter skulle frukosten serveras 7:00, och starten ske 9:00. Än värre var det för dom som skulle springa 80 km, som skulle få frukost 4:00 och start 5:00.

Sen åkte vi så till tävlingsområdet för att hämta ut nummerlapparna. Inga konstigheter där. Vi fick också varsin goodie bag med varsin tröja och lite annat. Vi blev också överösta med chipspåsar av oklar anledning. Plötsligt kom en kille med typ 10 stycken och lassade på Niklas, och lagom tills Niklas lyckats fördela ut dom kom han med 10 till. Vi som skulle springa 22 km fick numren 665, 667 och 668. Verkar som om 666 är censurerat i detta religiösa land!

Med nummerlapparna bärgade var det dags för Pasta Party! Många deltagare i loppet deltog även i denna sammankomst. Maten var okej, men inte mycket mer. Vi avrundade så snart som möjligt för att 80 km-gänget skulle få en rimlig mängd sömn. Själv testade jag min outfit och passade på att klippa lite tånaglar och sånt som hastigast när vi kom tillbaka, och sen i säng. Det var svårt att sova den här natten, så det blev mycket tid som jag låg och tänkte. Några timmars sömn blev det nog i alla fall.

Pasta Party!
(fortsättning på Trail del Lago d'Orta - Race Day)

Relaterade länkar:

2013-10-17

Trail del Lago d'Orta - Bella gara

(fortsättning från Trail del Lago d'Orta - Resan börjar)

Morgonen efter var det frukost klockan 9.00. Jag gick från lägenheten lite tidigare för att ha lite tid att använda internet (som bara fanns vid riktiga huset, inte vid lägenheterna) innan frukosten började. Jag tog en liten avstickare bara för att se en bit av banan som svängde upp för en backe mellan huset och lägenheterna. Banan visade sig gå upp kanske 10 höjdmeter innan det blev en bits landsvägslöpning. Jag vände strax tillbaka och fick några minuter internet innan frukosten serverades. Yoghurtar, müsli, flingor, bröd, marmelad och diverse annat fanns att välja på, samt kaffe, thé, joser och vatten.

Gemensam frukost vid välfyllt bord
När alla kände sig nöjda med frukosten var det dags att hoppa i springkläderna. Vi skulle springa banans första 5 km upp till Madonna del Sasso, ett stort kapell tillika en fantastisk utsiktsplats, och ta lite bilder. Alla tog på sig nya tröjan och i övrigt valfri utrustning, sen hoppade vi i bilarna för att ta oss till starten. Vid första försöket blev det lite fel, och efter en knapp kilometers irrande hoppade vi i bilarna igen och åkte till en ny parkering. Den här gången blev det perfekt, parkerade typ 10 meter från starten.

Innan vi sprang iväg gick vi dock in i det stora tält där målgången skulle ske för att hälsa på arrangörerna och titta lite på hur det såg ut. Vi passade även på att provspringa upploppet och ta ett par bilder. Sen trampade vi iväg uppåt berget. Det gick svagt uppför, först lite asfalt, sen lite grusväg, och snart stig. Marken var full av taggiga kastanjer vilket ställde till det för dom med allra tunnaste sulorna. Då jag har en rockplate i mina skor förstod jag först inte vad det var för taggar dom klagade på, men sen förstod jag.

Svagt uppför under inledningen av loppet
Efter att ha tagit oss ungefär 100 höjdmeter uppåt på första 2,5 km bar det sen nedför lite mer än 100 höjdmeter under nästa dryga kilometer. Riktigt härlig nedförslöpning där! Sen började den stora backen. Nu skulle vi drygt 200 höjdmeter upp under nästa kilometer innan vi var framme. På loppet skulle det dessutom bli ytterligare nästan 150 höjdmeter innan den här stigningen tog slut... Jag var rätt nöjd med att slippa dom den här dagen. Var ansträngning nog att springa de 600 höjdmeter och 11 km vi fick ihop totalt på den här turen. Det var typ halva loppet för min del. =)

Väl uppe vid utsiktsplatsen fick vi en rejäl belöning. Det var verkligen vackert där uppe! Det var ett kapell som låg ute på en klippa med utsikt över hela sjön från gården på framsidan. Vi stannade lite olika länge beroende på hur snabbt man kom dit. Själv kom jag upp sist av alla och började därför min återresa först för att slippa hamna långt efter på vägen tillbaka. För min del betydde det att jag blev kvar lite drygt en kvart där uppe och hamnade på diverse fotografier under den stunden.

Gruppfoto från Madonna del Sasso
Efter fotostoppet sprang vi tillbaka i samma spår åt motsatt håll. Klart enklare, och mycket härlig löpning innan vi var tillbaka vid starten igen. Där samlade vi ihop oss och gick för att äta en gemensam lunch innan resan tillbaka till där vi bodde, och väl hemma igen hade vi fri tid till middagen - si så där 5-6 timmar. Jag satte mig på balkongen och pustade medan jag lät dom andra två i lägenheten duscha, sen blev det dusch även för mig. Efter duschen la jag mig på sängen och vilade en stund med en bok innan jag tog mig i kragen för att njuta lite av Italien när jag nu ändå var här.

Jag tog shorts och t-shirt på mig, tog med mig Peter, och gick ner till glasstället som Miranda visat kvällen innan. På vägen dit testade vi att följa banan efter Trappan, istället för att ta vägen längs sjön som vi tog igår. Vi var ganska säkra på att vi sett banmarkeringar precis utanför glasstället och tänkte att det inte kan ta så mycket extra tid. Banan gick på en stig som gick genom byn, och var mycket riktigt inte mycket längre - bara vackrare! Skönt också att ha sett lite mer av banan för en sån som jag.

När vi kom fram hittade vi i hela övriga gänget sittande där med glass eller kaffe eller både och. Vi slog oss ner och köpte varsin glass. Ganska snart försvann dock solen bakom bergen, en nackdel med en by som ligger omgärdad av berg. Ljust skulle det vara länge än, men när den direkta solen försvann blev det snabbt klart kyligare. Shorts och t-shirt var inte längre en lämplig klädsel, så jag hängde med Jenny och Lisa som skulle promenera tillbaka till rummet. Efter att ha vilat lite till och bytt kläder gick jag bort till huset där satte jag mig och internettade ett tag innan middagen.

Ungefär hälften av Trappan
Åter igen blev det fyra rätter, men den här gången blev det inte riktigt lika mycket... även om alla blev väldigt mätta och belåtna. Kanske beroende på att vi hade vett att tacka nej när han kom ut med stora kastrullen med svamppasta för att backa andra rätten den här gången. =) Dagens italienska fras blev "bella gara" som betyder "vacker bana". Någon associerade också till "ciao bella" som betyder "hej snygging", vilket gjorde att vi fick frasen "Ciao bella! Bella gara!" med oss från middagen.

Halva gänget valde att gå och lägga sig lagom tills kaffet erbjöds. Vi som stannade kvar blev förutom kaffe även bjudna på en blåbärsgrappa, som Miranda hällde upp en redig dos till varje person av. Den föll dock inte alla på läppen, så det var bara jag och Niklas som mäktade med att dricka upp. En knapp timme senare tackade vi också varandra för en härlig dag och drog oss mot sängarna. I morgon skulle vi åka båt, och gå från rummen 10:00.

(fortsättning på Trail del Lago d'Orta - Censur)

Relaterade länkar:

2013-10-16

Trail del Lago d'Orta - Resan börjar

(fortsättning från Trail del Lago d'Orta - Prolog)

Via TNT:s Facebook-grupp hittade jag några att samåka till Arlanda med. Jag hade sån tur att en av dom som skulle med, Anette, bodde ute på Ekerö, d.v.s. grannön till ön där jag bor och hon hade tänkt ta bilen om hon hittade några som ville vara med och splitta kostnaden. Det ville jag gärna! Jag behövde därför bara ta mig till den rondell, 10 km hemifrån, där vägen från våra öar går ihop. Vi plockade också upp en tjej som heter Lisa i Solna innan vi satte kurs mot Arlanda där vi träffade resten av gänget. Tolv stycken var vi som skulle åka tillsammans. Tre från Linköping, en från Gävle, en från Enköping och resten från Stockholmstrakten.

Alperna från ovan
Jag hade inte hunnit äta frukost på morgonen, utan tog tiden i väntan på planet till det. Strax efter gick vi ombord. Jag hamnade bredvid killarna från Enköping och Gävle och snackade lite med dem, men mest läste jag. Flygresan blev på det stora hela odramatisk. Sista biten flög vi dock över alperna i klart väder och fick en fantastisk utsikt från flygfönstret!

Efter landning kom Miranda på att vi borde lära känna varandra lite bättre medan vi väntade på väskorna. Vi ställde oss i en stor ring och alla fick säga vad de hette och vad de tänkt springa i för skor... Vet inte riktigt hur det där med skorna kom in, men det var ett kul sätt att sänka eventuella spänningar i alla fall!

Deltagarna var:
  • Jag, Niklas och Jenny som skulle springa 22 km. 
  • Miranda och Peter som skulle springa 55 km. 
  • Anette och Lisa som jag delade bil med, som båda skulle springa 80 km. 
  • Willman från Enköping som skulle springa 80 km. 
  • Per från Gävle som skulle springa 80 km. 
  • Kalle och Henrik från Linköping som skulle springa 80 km. 
  • Maria från Linköping som blivit skadad och inte skulle springa alls. 

Alla väskor hade kommit fram, och vi plockade snart ut tre hyrbilar och satte fart mot stället där vi skulle bo. Anette hade tagit med sig sin GPS som vi försökte följa, men den tjatade bara om att vi skulle vända så vi försökte hitta genom att följa skyltarna mot Novara istället, som skulle vara åt rätt håll. Så här i efterhand har vi insett att det varit ganska bra att lyda GPS:en och vända, då det fanns en kortare väg som inte gick via Novara, men vi fick en fin liten sightseeingtur som bonus! Vi stannade för lunch efter en timmes irrande då vi plockade fram Google Maps som förklarade vårt misstag. Stärkta av lunchen och av förståelsen av vägen gick det nu bra att ta sig fram till det B&B vi skulle bo på, La Corte di Alzo.

Framme!
Den trevliga mannen i familjen som driver stället välkomnade oss. Han hade väntat sig oss lite tidigare sa han, och vi bara skrattade. Han hade dukat fram en fruktbuffé som vi fick hugga in på medan rummen fördelades. Han presenterade också kocken som skulle göra våra två middagar, som i sin tur presenterade den mat han hade föravsikt att ge oss. Klassisk mat från norra Italien sa han, och menade att han ville visa oss att det var mer än pizza och pasta i det italienska köket. Miranda delade också ut en specialframtagen TNT-tröja med texten "Ultra Trail Italien" och en svensk flagga på bröstet samt en TNT-buff till alla deltagare.

Sen gick vi för att installera oss i våra respektive rum. Sex stycken skulle få plats där vi var, och sex stycken skulle få bo i lägenheter en bit bort. Ett par som åkte tillsammans skulle få den lilla lägenheten och jag och tre andra killar skulle dela på den stora. Den stora hade en balkong med fantastisk utsikt över Orta-sjön, men vi var lite skeptiska till att två av oss skulle behöva dela på en bäddsoffa. Kändes kanske i mysigaste laget när man inte kände varandra sen innan... Gabriel, mannen som hade stället, visade åter igen prov på stor gästvänlighet och erbjöd oss titta på ett till rum, där två av oss kunde sova. Där fanns dock ingen balkong och bara en dubbelsäng att dela så vi tänkte först att då kan man lika gärna dela soffan och få utsikten. När vi kom tillbaka och såg hur liten soffan var kom jag på att kanske en kunde sova i det andra rummet och en i soffan. Så fick det bli! Henrik anmälde sig som frivillig till eget rum och sen började vi installera oss. Niklas fick sova på soffan eftersom han var kortast och jag och Peter delade på dubbelsängen i sovrummet.
Niklas beundrar utsikten från vår balkong
När alla installerat sig tog vi en gemensam kvällspromenad med hela gruppen innan det var dags för middag. Promenaden gick nerför Trappan (med stort T). Trappan är en del av loppet, där ungefär 60 höjdmeter ska övervinnas på knappa 200 meter med mindre än 5 km kvar till mål. Och strax ovanför trappan ligger alltså vår bostad. För de som springer 80 km kan jag tänka mig att det kommer smyga sig in någon tanke kring det efter att trappan övervunnits med 75 km i benen... Kändes hemskt bara för mig som insåg att jag skulle utsättas för detta med 17 km (och ett gäng höjdmeter) i benen. Vi fortsatte sen nerför en backe hela vägen ner till sjön och gick längs den bort till ett område som Miranda tipsade om var bra att ta en glass på under nästa dags fria tid.

Vi vände sen tillbaka, upp för backen och upp för Trappan och blev alla varma och goa lagom till middagen. Vi fick hur mycket mat som helst, i fyra serveringar. Efter andra rätten, en god risottoliknande rätt, kom kocken in med en jättekastrull och ville ge oss backning. Då ingen visste att det skulle komma en kötträtt efter var vi många som nappade på det, men vi fick nog i oss ganska mycket av det goda köttet ändå sen. =)

Gänget samlat för middagen
Under middagen fick vi också lära oss dagens italienska fras, som jag efterfrågat från Miranda (som kan italienska). Denna första dag blev det "è troppo facile", som betyder "det är för lätt". Det kunde vi använda när vi susade förbi alla andra under loppet tänkte vi!

Vid den här tiden fick vi också stifta bekantskap med Anettes skratt för första gången. Anette har uppenbarligen lätt att komma in i ett sånt där hysteriskt skratt som är svårt att avsluta, med skillnaden att hennes inte låter speciellt högt och att det knappt syns på henne att hon skrattar. Tror vi alla lockades med i skrattet och det blev en rejäl genomkörare för magmusklerna! Ganska snart kändes det dock att vi varit uppe innan tuppen, så vi sa god natt och gick till våra respektive sängar.

(fortsättning på Trail del Lago d'Orta - Bella gara)

Relaterade länkar:

2013-10-15

Trail del Lago d'Orta - Prolog

Resan på TNT:s 
Fröet till det här äventyret såddes strax efter semestern. Jag googlade på att springa i fjällen och hittade en resa arrangerad av Team Nordic Trail (TNT). Dom skulle köra en tredagarstur från Abisko till Nikkaluokta i början av september. Det kändes dock lite fel i tiden för min del även om resan lät grym. Jag tittade vidare på deras övriga events och hittade en annan riktigt intressant resa. Den skulle gå i mitten av oktober till norra Italien, där man kunde välja mellan 80, 55 eller 30 kilometer traillöpning på kuperad bana. Det lät helt underbart, men var tyvärr redan fullt.

Jag började följa TNT på Facebook för att inte missa om det dök upp någon annan intressant resa. Ungefär en månad senare kom dock något annat. En löpare hade blivit skadad vilket öppnade upp en plats på Italien-resan jag hittat tidigare! Jag var snabb att anmäla intresse, men blev lite osäker nu när chansen fanns... 30 km och 1600 totala positiva höjdmeter? Det var både längre och högre än jag någonsin sprungit vid den tidpunkten (det längsta jag sprungit var 21,5 km, och det högsta ungefär 500 höjdmeter - och det var inte samma pass!).

Vi skulle iväg på konferens med jobbet samma kväll så jag fick tågresan på mig att bestämma mig. Innan 23.00 ville Miranda, tjejen som höll i resan, ha mitt slutgiltiga svar. I negativa vågskålen låg egentligen bara "orkar jag genomföra hela loppet?" medan positiva vågskålen var överfull. Jag rådgjorde med min fru som sa typ ”Åk! Du kommer ångra dig resten av livet om du inte gör det”. Jag mejlade min löpcoach, Viktor Winterglöd, som svarade något i stil med "Kör! Du kommer älska det! Du kommer ta dig runt på ren inspiration!". Sagt och gjort, svaret till Miranda blev JA!

Dagen efter kunde jag inte prata om mycket annat. Jag var livrädd och supertaggad i en skräckblandad förtjusning över vad som komma skulle. Många var avundsjuka och många tyckte jag var galen. Jag förstod båda sidor. =) Jag tog både en kort morgonjogg och en längre eftermiddagstur på sandstranden i Falkenberg där konferensen var den dagen. Många tankar som behövde sorteras, och träning behövde jag definitivt!

Morgonjogg
Kvällsjogg
Så småningom visade det sig dock att det korta loppet sänkts till ännu kortare, nu var det "bara" 22 km och 1200 höjdmeter som gällde. När jag fick veta det försvann nästan allt det läskiga och sen kändes det bara bra att tänka på vad jag hade framför mig! En precis lagom utmaning, tänkte jag, även om jag tar mig lite vatten över huvudet.

Jag försökte få in lite extra backträning under månaden jag hade på mig inför avresa. Bättre sent än aldrig var devisen! Jag började också gå hos en jättebra naprapat, Martin Forslund på Full Funktion, som hjälpte mig med både skavanker och träningsupplägg. Även Miranda och Viktor fick säga sitt om vad de tyckte att jag skulle fokusera på under den korta tid jag hade på mig. Stort tack till er alla tre! Jag såg också till att köpa de sista grejerna som jag kunde behöva för ett sånt här lopp. Det var allt från visselpipa och förband, till trailstrumpor och energikakor, inget skulle lämnas åt slumpen!

(fortsättning på Trail del Lago d'Orta - Resan börjar)

Relaterade länkar:

2013-10-13

Packlista

2*Inov-8 buff
TNF keps
Lidingöloppetvantarna
TNF regnjacka
Munkis
Gore-tröja (långärmad)
Puma-tröja (kortärmad)
Extra funktions-t-shirt
Underställströja
4*vanlig t-shirt
Mjukisar
Vanliga shorts
Badbyxor
Craft-tights
Ron Hill-shorts
6*vanliga kalsonger
Craft-kalsonger
Calf guards
2*Inov-8 strumpor
2*Löplabbet strumpor
4*vanliga strumpor
4*Stödstrumpor
Inov-8 Trailroc (skor)
Tofflor
Inov-8 ryggsäck
2*Inov-8 vattenflaska
Värmefilt
Näsduk
Kåsa
Mobilladdare
Pulsklocka
Pulsband
Pulsklockeladdare
Chiafrön & matsked
2*Proteinkaka
4*Energikaka
Tandborste
Tandkräm
Tvål
Deo
Tops
Toapapper
Plåster
Nivea
Vaselin
En kompress
En kraftig elastisk binda
En halv rulle kirurgtejp eller sporttejp
Två voltarentabletter
Treo
Nageltång
Bok
Sidenselma?
Handduk?
Pannlampa?
Batteriladdare?
Extra springskor? New Balance?
Saucony jacka?
Pass
Biljett
Solbrillor
Europeiskt sjukförsäkringskort
Säkerhetsnålar (inte alltid att man får till nummerlappen utomlands)
Visselpipa
Italiensk språk-app
Kamera (Fulladdad och tömd på bilder)
Extra telefon?