Ont i knät

Redan innan förra inlägget hade jag börjat ha små problem med mitt vänstra knä. Det började förrförra tisdagen, 14/1, då jag kände en liten smärta i knät när jag gick. Då jag redan innan hade naprapattid bokad just den morgonen föll det sig naturligt att jag nämnde det för honom. Han upptäckte att muskeln på översidan av vänster lår var väldigt spänd och gav sig på den väldigt hårt - så hårt att jag till slut fick säga stopp, för första gången någonsin... och det brukar göra väldigt ont för det mesta! Han föreslog också att jag skulle skaffa en "foam roller" och fortsätta jobba på den muskeln på egen hand.

Frugan lär sig "rulla"

Tyvärr hjälpte inte den oömma behandlingen, utan knät fortsatte spöka för mig. Det har dock fungera rätt bra att springa på, det har gjort lite ont innan jag blir varm bara men efter någon kilometer tänker jag inte längre på det. Jag sprang ju som beskrivet i föregående inlägg 30 kilometer förra söndagen, varav ungefär hälften i skogen och hälften på asfalt, utan problem (utom lite i början).

Men jag vill ju inte gå runt och ha småont, så i lördags så införskaffades en sån där "foam roller". Efter flera tips i Facebookgruppen "Lonesome Runners" om att det skulle finnas en prisvärd på Rusta så föll valet på en sån. Sen tog jag hjälp att YouTube för att lära mig att använda den. Jag kollade igenom ett gäng olika filmer om hur man "rullar", men bäst gillade jag den här:



Det är extremt smärtsamt att "rulla" har jag lärt mig, och det hjälper nog en del, men jag har fortfarande känningar i knät. Igår var jag därför hos naprapaten igen och sa att knäproblemet kvarstod. Han gick nu igenom knät ganska grundligt och hittade inga fel i leder och sånt, vilket så klart är en bra sak. Inte heller handlade det om något "löparknä" och han hittade inga svullnader. Det verkade faktiskt inte vara något fel på mitt knä alls!

Han märkte dock att jag hade sämre "konnektivitet" i vänstra lårmuskeln nu, vilket gjorde mig avsevärt svagare i det benet. Det kunde definitivt vara en orsak till det onda knät. Genom att knäcka ryggen på mig med ett antal övningar lyckades han dock få fart på muskeln igen, och efter det var vänstern nästan lika stark som högern igen! Magi! Så nu skulle jag göra benextentioner med bara vänster ben dagligen i källargymmet på jobbet i en vecka för att få ordentlig fart på muskeln, annars kunde jag köra på som vanligt. Grymt skönt besked!

En annan sak vi pratat om under längre tid är att mitt vänstra fotvalv är lite ihopsjunket. Även det skulle kunna påverka knät, då det är lätt hänt att pronera på den foten då. Han tycker att jag borde skaffa inlägg, men jag har varit lite skeptisk. Jag springer ju primärt på framfoten nu för tiden, så det borde ju inte vara något problem? Vad jag har förstått kan man även genom att träna foten utan stöd få fotvalvet att resa sig igen. Vad tycker du? Dela gärna dina tankar om frågan i kommentarsfältet!

Fornstigen och hem

Efter att ha anmält mig till Sweden Sky Race 24 är träningshungern större än någonsin. På något vänster ska jag ju om ett halvår lyckas springa 53 kilometer i fjällterräng, med 3000 höjdmeter på vägen. Det motsvarar att gå upp och ner för den lokala skidbacken, Ekebyhovsbacken på nära 80 höjdmeter, 38 gånger, och sen springa ett maraton... Låter det jobbigt? Ja!

Det längsta jag sprungit med mycket backar är ju Italienloppet, 22 km och 1200 höjdmeter. Det längsta jag sprungit på mer normal bana är 28 km, Sörmlandsleden etapp 5 och 5:3 med totalt 430 höjdmeter. Idag bestämde jag mig för att försöka utöka det längsta jag sprungit, och idén jag fick var att springa Fornstigen, en vandringsled på ca 17 km som ligger ungefär 15 km hemifrån, och sen hem. Jag bestämde mig dock för att springa hemåt redan där leden korsar vägen hemåt efter ungefär 12 km, men försöka dryga ut distansen för att komma upp i 30 km totalt.

Sagt och gjort! Jag tog bussen hemifrån vid halv tio och startade därmed kring 10:00 imorse. Kroppen var inte alls med i början, och pulsen stack iväg vid minsta ansträngning vilket gjorde att jag gick rätt mycket under första kilometrarna. Jag ville ju inte dra på mig mjölksyra redan i början när jag skulle slå distansrekord!

Här börjar Fornstigen

Efter fem kilometer blev jag också extremt kissnödig och fick lov att stoppa klockan några minuter för kisspaus och passade också på att dricka och fota lite - resultatet av det sistnämnda blev korridoren här nedan

.

En mysig liten skogskorridor efter 5 km

Eftersom jag behövde hitta några extra kilometrar på vägen för att komma upp i de 30 jag ville ha totalt så tog jag fler avstickare än vanligt på Fornstigen idag. Fornstigen har nämligen på ett flertal ställen små avstickare till olika fornminnen. Jag nappade på i princip alla som gick uppåt och inte var helt översnöade. Jag behövde ju höjdmetrar också! Nästa bild är på väg ner från en av avstickarna (som jag förvisso brukar ta varje gång, min favorit!) som kommer efter sex kilometer.

Whee! Svårt med lutning på bild, men det sluttar rätt frisk utför här.

Sen fortsatte det i samma still 7,5 km till, så jag lyckades alltså få ihop 13,5 km innan jag kom fram till vägen. Det skulle alltså ge mig ungefär 28,5 kilometer om jag sprang raka vägen hem, så var tvungen att komma på någon ytterligare detour - men först näring! Jag bestämde mig för att springa till första busshållplats på rätt sida av vägen som hade en busskur. Det visade sig vara 4,5 km till den, men väl där stoppade jag klockan och slog mig ner en stund för att packa upp mina kakor och kex jag hade på ryggen. 

Jag passade även på att byta skor, då jag hade ett par extra skor i ryggsäcken. Jag velade länge vilka skor jag skulle ha innan jag stack hemifrån och bestämde mig tillslut för att prova IceBug Pytho2 BUGrip på Fornstigen och Inov-8 Trailroc 255 på vägen hem - så nu var det alltså dags att byta till de sistnämnda. Det var rätt skönt måste jag säga, är inte helt kompis med mina Pytho2 än.

Ungefär 10 minuter senare var jag på väg igen. Jag tog en liten omväg på Troxhammars byväg, men när jag närmade mig hemmet visade det sig inte ha räckt till - det behövdes ytterligare lite till. Jag var rejält trött sen några kilometer tillbaka, men bestämde mig ändå för att höjdmetrar behövde tränas på och avrundade därför med att köra ett varv i "lilla backvarvet", min slinga för att få höjdmetrar i vår tämligen flacka by. 

Äntligen hemma! 3h50m, 407 hm, 30.04 km.

Ett varv räckte precis som ni ser på klockan, när jag kom upp till huset hade 30 km passerats med 40 meter! 407 höjdmeter blev det totalt och tidsåtgången blev hela 3 timmar och 50 minuter. Delvis beror det på att jag sprang lite vilse på ett par av mina detours på Fornstigen, samt mina problem med att kroppen inte riktigt hade vaknat där i början... och lite så klart på underlaget, framförallt på Fornstigen var det väldigt knöligt här och där då leran stelnat i form av häst- och cykelspår. Men delvis också på att jag inte är någon snabb löpare och har tagit mig vatten över huvudet. :-)

Jag klarade det trots allt, på mindre än de fyra timmar som jag sagt till mig själv som godkänt-tid. Jag hade också lite problem med ryggsäcken tyckte jag, vilket nog delvis berodde på att jag hade något så otympligt som extra skor i. Men jag blev ändå glad när jag såg att Wiggle precis har lagt upp Inov-8 Race Ultra Vest på förhandsbokning. Läste en recension på den i höstas och har väntat tålmodigt på att den ska släppas!

Relaterade länkar:

• Anmäld till Sweden Sky Race 24!
• Inov-8 Race Ultra Vest review

Anmäld till Sweden Sky Race 24!

Change of plans! För ett tag sen bloggade jag om min Plan A för 2014. Redan nu kan jag dock konstatera att den inte kommer att följas. Här om dagen lanserades nämligen ett helt nytt lopp som var precis vad jag drömt om vilket gjorde att Hornindal får stryka på foten i år; Sweden Sky Race 24!

Med utgångspunkt i Björkliden, 30 mil norr om polcirkeln, springer man ett eller två varv på en bana som är 53 km lång och bjuder på sammanlagt 3000 höjdmeter. Arrangörerna beskriver det så här:

"Vi kan utlova de vackraste miljöerna och klaraste färgerna. Ni kommer att få utmana de tuffaste stigningarna, dricka från de renaste vattendragen, springa på de bästa fjällstigarna och äta de bästa våfflorna i Sverige på Låkta som i år firar 75-årsjubileum. Det är dags att Sverige får ett traillopp av internationell toppklass."

Björkliden => Låktatjåkko => Trollsjön => Kårsavagge => Måndalen => Björkliden är bansträckningen i de stora dragen. Jag tänkte nöja mig med ett varv!

Låktatjåkko fjällstation där vi ska bjudas på bästa våfflorna!

Trollsjön, Sveriges klaraste sjö. Banan går rakt västerut uppåt bergssidan!

Kårsavagge, hur vackert som helst!

Måndalen, lätt att förstå hur den fick sitt namn!

En av sakerna förra året som tände min låga för löpning var när jag hittade Team Nordic Trails löpresa till Abisko för att springa på Kungsleden och sen vika in mot Kebnekaise. En tredagarstur utan tävlingsmoment, bara springa och njuta. Jag kände direkt att jag ville åka med, men jag kommer inte ihåg varför jag inte gjorde det. Var jag för feg? Trodde inte jag skulle klara det? Eller var det så att det inte passade i kalendern? Tror nästan det... Jag kom inte iväg i alla fall.

Ända sen jag var uppe till Keb 2005 men fastnade i höjd med fjällstationen på grund av dåligt väder har jag haft någon magisk kraft som drar mig ditåt igen. Att både få springa, mitt nya intresse, och få återvända till Keb lät fantastiskt!

Så nu tillbaka till Sweden Sky Race 24... Björkliden ligger ju i princip nästgårds med Kebnekaise, åtminstone med Lapplandsmått mätt. Loppet är som sagt ett helt nytt påfund, och lanserades i tisdags. Det lät ju fantastiskt, men det är även fantastiskt långt och fantastiskt många höjdisar som ska övervinnas. Det satt en bit in att våga anmäla mig, även om det lät som en dröm.

När jag i höstas sprang mitt första bergslopp, Mini Trail del Lago d'Orta, fasade jag inför 22 km och 1200 höjdmeter och när jag väl klarat det kände jag att jag verkligen behövde träna mera backe. Nu är det alltså 53 km och 3000 höjdmeter! Jag är extremt ödmjuk inför uppgiften! Jag ska ta mig runt, det ska jag, men jag har inga ambitioner om någon bra tid. Om jag kommer mindre än fyra timmar efter den näst siste är jag nöjd. =)

Tre personer som trots att det låter övermäktigt fick mig att anmäla mig:

• Christine Hägglund som sa att fler drömmar krossas av att man inte vågar försöka än att man misslyckas.
• Viktor Winterglöd som sa att "det är inte dubbelt så jobbigt, det är bara jobbigt dubbelt så länge".
• Cristoffer Stockman som sa "se det som en väldigt tuff fjällvandring".

Så nu är jag anmäld och har ganska precis ett halvår på mig att träna inför detta.

Runt ska jag!

Relaterade länkar:

• Plan A för 2014
• Trail del Lago d'Orta - Kort version
• Sweden Sky Race 24

Familjetur till Ekebyhovsbacken

I förrgår fick jag ett par Inov-8 Mudclaw 300 av mig själv på min födelsedag! Jag har vid upprepade tillfällen haft problem med fästet i mina Inov-8 Trailroc 255 nu under hösten då dobbarna på dom är ganska små. Passar sig bäst på torra stigar helt enkelt, inte i de vattensjuka och leriga underlag som varit vardag senaste månaderna...

När jag såg att Orienteringsspecialisten sålde ut Mudclaw och det fanns ett par kvar i min storlek, och dessutom på min födelsedag, slog jag till! För att prestandatesta dom ordentligt tog jag med hela familjen till Ekebyhovsbacken igår. Då fick ju frugan testa sina Saucony Xodus 4.0 GTX och storkillen testa sina Inov-8 X-talon 160 också! Lillkillen fick låna ett par av storkillens urvuxna fotbollsskor med dobb som nästan passade honom nu.

När vi satte oss i bilen upptäckte vi att det regnade, och ju närmare backen vi kom desto mer tilltog regnet. För att öka chanserna till att hela familjen skulle tycka att det här var en kul aktivitet så frågade jag om vi skulle avbryta och göra ett nytt försök imorgon, vilket både jag och killarna tyckte lät bra. Frugan lät sig dock inte stoppas utan sa något i stil med "nej, nu är vi ombytta och här, nu kör vi!". Så det gjorde vi!

Och som vi gjorde det! På förhand hade vi sagt att jag skulle ta åtta vändor, frugan sex, storkillen fem och lillkillen två. Med tanke på regnet frågade vi storkillen om han stod fast vid sina fem men han ville sänka det till tre nu - en mer än hans tidigare rekord. Övriga körde på efter initiala planen.

Jag stack iväg först för att lämna en vattenflaska på toppen, lillkillen satte av efter mig medan övriga två redde ut lite teknikstrul. Snart var dock dom också på väg, och på min väg ner mötte jag alla tre i samlad trupp. Regnet gav med sig och vi for upp och ner i backen hela familjen. Lillkillen blev först klar med sitt mål, när han och storkillen gemensamt kom upp efter två vändor. Vid det laget hade jag tagit fyra och frugan tre.

Det fick fart på storkillen som snart nog var uppe efter din tredje vända och därmed blev den andre som klarade av sitt mål. Jag och frugan hade dock två vändor var kvar så jag föreslog att han kunde ta en vända till medan han väntade, vilket han nappade på. Lillkillen hade också börjat ta sig ner när jag mötte honom mitt i backen, så jag frågade om han sett Globen från toppen. Det hade han inte så jag föreslog att han skulle gå upp igen och titta noga på utsikten. Så han satte av uppåt igen!

När jag, på väg upp näst sista gången, mötte frugan, som var på väg ner från sin näst sista runda, föreslog jag att vi skulle äta vår matsäck på toppen nu ändå, eftersom regnet upphört. Eftersom hon låg lite före mig föreslog jag att hon då kunde hämta ryggan i bilen så skulle jag ta upp den för backen när jag kom ner, och så kunde vi ta sista vändan ihop.

När jag kom upp till toppen så meddelade jag detta till grabbarna, att dom kunde vänta där så skulle jag snart komma upp med fika. Sen satte jag fart ned igen, men då kom storkillen på att han ville följa med. Jag frågade om han verkligen orkade det, och han verkade säker på sin sak. Så han hängde med ner, och sen tävlade vi upp! Frugan tog ryggan själv och kom lite på efterkälken men mellan mig och storkillen var det riktigt jämnt hela vägen, och vi kom upp sida vid sida! Vilken fighter han är!

Lillkillen (2,5), jag (8) och Storkillen (5)

Efter att ha pustat lite och väntat in frugan så blev det sen lite fika. Kaffe och ostbågar till oss vuxna och festis och fikabröd till grabbarna. Sen packade vi ihop och bestämde oss för att ta den snöiga pisten på vägen ner. Baktanken var att dom skulle gegga av sig en hel del lera om dom fick leka lite i snön.

Det var riktigt kul att springa i snön på väg ner, åtminstone där den inte hade blivit stenhård och isig! Sprang lite upp och ner och mycket i sidled för att springa så mycket som möjligt. Glömde dock att starta klockan efter fikapausen, men roligt var det i alla fall!

Snö!!!

Det blev verkligen en kanondag! Väldigt glad över att frugan stod på sig när vi andra ville åka hem på grund av regnet. Skorna levererade för både mig och storkillen, frugan var dock inte helt nöjd med hur hennes klarade av denna typ av utmaning. Inte helt oväntat dock, dom är ju lite mer allround än våra mer extrema offroad-skor. Lite mer som mina Trailroc... Och alla klarade sina ursprungliga mål!

2013 i löpskor

2013 var året då jag blev löpbiten på riktigt. Jag hade börjat springa någorlunda regelbundet redan innan, men nu lossnade det rejält. Framförallt är det nog Viktor och hans springkurs som jag gick i våras som ska tackas för det, där jag upptäckte att löpning kunde vara mer av ett äventyr och inte bara motion.

Av den anledningen så har min genomsnittsfart sänkts jämfört med 2012, men inte beroende på att jag blivit långsammare utan för att jag ändrat fokus. Dels så springer jag längre nu, vilket tar mer tid, dels tar jag fler höjdmetrar nu, vilket tar mer tid, dels springer jag mer i skogen nu, vilket tar mer tid, men framförallt så har jag inte så bråttom längre. Om man kollar på utvecklingen på rekorden framgår ju med all tydlighet att jag är snabbare nu, även fast genomsnittsfarten över året är lägre.

Här är året i siffror, siffran inom paranteserna är 2012 års notering.

Total distans under året, 1417 km (375 km)
Total löptid under året, 179 timmar (41 timmar)
Totalt antal turer under året, 165 (83)
Totalt antal höjdmeter under året, 19939 (6294)
Genomsnittlig fart under året, 7:35 min/km (6:37)
Genomsnittlig puls under året, 149 bpm (162 bpm)
Nytt rekord på Coopers test, 2,54 km (2,34 km)
Nytt rekord på 3 km, 14:17 (15:56)
Nytt rekord på 5 km, 23:54 (28:57)
Nytt rekord på 10 km, 59:51 (1:05:55)

Nytt rekord på 15 km, 1:34:09 (-)

Nytt rekord på halvmara, 2:27:02 (-)

Nytt längsta tur, 28,3 km (10,6 km)

Nytt backigaste, 1070 positiva höjdmeter (mindre än 300)

Av rekorden slogs Cooper, 3 km och 5 km på Bellmansstaffetten, 15 km på Lidingöloppet och backigaste på Trail del Lago d'Orta. Övriga rekord slagna på träning.