2014-02-26

Min utveckling på årsbasis

Dagens tur var inte något särskilt. Det blev tre varv i spåret med ökande fart, som tillsammans med uppjogg och nedjogg slutade på totalt 11 km. Inget att blogga om direkt... Vad jag upptäckte när jag kom hem var dock att jag i och med dagens pass kom upp i en total distans för 2014 fram till idag (26/2) som är längre än totala distansen jag sprang under hela 2012! En knapp sjättedel in på året alltså, och redan bättre än förrförra året! Jo, jag är nog ganska mycket nybörjare ändå.

Tog ut den här grafen för min årliga löpning, med distans, och antal pass som staplar, och kurvor för farten och på senare år pulsen.


Den gröna stapeln för distans är som ni ser nu högre än den för 2012. Den andra stapeln, för antal pass, är dock fortfarande ganska långt ifrån halvvägs. Av det är det ju ganska lätt att konstatera att mina springpass i genomsnitt är betydligt längre nu för tiden. Faktum är att det längsta jag registrerade på hela 2012 var 10,5 km. Sett i skenet av det är min tur idag, 11 km, kanske något att blogga om ändå! Så sent som juni förra året registrerade jag ett 12 km-pass som "Långpass". Jag skrattar åt det nu!

En annan intressant observation är att jag tydligen var snabbast under det allra första året som jag loggade min löpning! Galet, men det finns bra förklaringar faktiskt.
  1. Jag använde en annan mätmetod då, Nike+ med fotpod, som gav lite extra.
  2. Jag körde aldrig lågpuls då. När jag sprang, sprang jag, tills jag stupade.
  3. Självklart utan uppjogg eller nerjogg. Jag sprang. Och stupade.
  4. Aldrig längre än 5 km, oftast klart kortare. Sen stupade jag. 
Vidare ser det ut som om farten fortsatt sjunka, förutom 2012 då den faktiskt gick upp. Att den gick upp 2012 beror nog på att jag ökade träningsmängden, och det gav resultat. Att den minskar sen igen beror däremot på att jag upptäckte äventyrslöpningen! Jag slutade jaga tider och började springa för nöjets skull, i eländig terräng, i slalombackar och annan galenskap. Och jag lärde mig om Maffetone, och sänkte min lågpulsträning ytterligare, där första och sista kilometern på passet har skapligt stora inslag av gång.

Ett tydligt bevis på detta är ju pulskurvan som pekar stadigt nerför efter att ha gjort ett litet upphopp under 2012. De fyra värden som pulsgrafen indikerar är 158, 162, 149, 141. Jag har helt enkelt ingen brådska längre, åtminstone inte till vardags.

Tittar man istället på kurvan för personbästa på milen visas en annan utveckling!


Som synes går utvecklingen spikrakt uppåt sen jag sprang en mil för första gången, 2011. Dom fyra markörerna här står på 1:11:39, 1:05:55, 59:51 och 56:07. Här kan det också vara på sin plats att påminna om att 2014 inte är så gammalt än, så räknar med att årets markering kommer hamna lite högre så småningom.

Relaterade länkar:

Fotnot:
2010 sprang jag till synes väldigt lite, men jag tror faktiskt att jag sprang en del utan att registrera det då. Inte några jättemängder dock, men det borde inte varit så mycket sämre än 2009 och 2011...

2014-02-25

Fem "myter" om träning?

Har precis tittat på Vetenskapens värld i SVT, avsnittet om träning (del 6, 2014). Bitvis intressant, men jag blir lite förbannad på hur dom avlivar "myter" och pratar om hur vi ska träna. Kände direkt att jag måste prata ut om det här, och i brist på vänner så fick det bli en bloggpost! =)

Så. Skulle man följa deras råd utan att göra något utöver vad man "lär sig" i programmet så skulle man ge tusan i att stretcha, sticka direkt ut på högintensiva intervaller när man springer, träna styrketräning i separata pass, inte äta något annat än sin vanliga kost, göra om det dagen efter och inte lita på kaloriräknaren på motionscykeln(?!).

Det där med att träna styrka separat är inte någon av myterna, utan när någon expert får uttala sig om reporterns träningsvanor. Reportern brukar springa 5 km till ett utgym, träna 30 minuter styrka där, och sen springa sin 5 km hem igen. Detta kritiserar experten med "Du kommer inte bli någon Arnold Schwartzenegger av det", eftersom musklerna blivit lite trötta av löpningen och inte kan prestera på max. Wat? Ville han bli Arnold? Själv tycker jag att det låter som utmärkt träning, då löpningen blir bra uppvärmning och nedvarvning (förutsatt att han inte springer högintensivt).

De fem myterna (enligt Vetenskapens värld):

Här följer de fem myterna som dom av någon anledning vill slå hål på, och någon form av bemötande från mig.

Myten om stretching

Till att börja med pratar dom om att många tror att stretching hjälper mot träningsvärk och skador. Du ska stretcha både före och efter träning är det nog många som lärt sig som små, men det har visat sig felaktigt. Faktum är att det faktiskt kan försämra din förmåga och att man kan skada sig av själva stretchingen... Jag är med dom så långt, MEN, dom misslyckas med att berätta att man bör värma upp och varva ner istället. Att bara sätta av i full fart direkt du fått på dig träningskläderna är minst lika farligt det!

Dessutom kan ju stretching vara bra i andra kontext, som för rehabilitering och förbättrad rörlighet. Jag, som många andra löpare, har t.ex. väldigt dålig rörlighet i höftböjarna och stretchar dom på kvällarna för ett bättre löpsteg. Har också haft problem med onda benhinnor som jag fått bort med hjälp av stretchövningar som jag ordinerades av min naprapat, varje morgon och kväll. Men som dom säger, att stretcha inför ett träningspass är inte bra... synd att dom stannar där!

Myten om stillsam träning

Dom påstår också att det finns en myt om att du ska träna långt och lågintensivt för att öka förbränningen. Här menar dom att man förvisso förbränner mer under träningen då, men att det tas igen av ökad förbränning under det efterföljande dygnet om man tränat kort och högintensivt. Kan vara så! Det dom misslyckas med att berätta här är att skaderisken är betydligt lägre under lågintensiv träning, och i förbränningssynpunkt är det ju vad jag förstår av deras vetenskap lika bra? Dom tar inte heller upp andra aspekter än just förbränning - t.ex. har jag förstått att lågpulsträning är bättre för blodcirkulationen, då nya blodkärl byggs av kroppen under dom passen.

Dom tillägger dock, med all rätt, att lågintensiva långpass är viktiga för den som utövar uthållighetssport, typ maraton eller Vasaloppet. Jag skulle vilja mena att dom har en plats i allas träningsvecka för att bygga mängd utan att skada sig.

Myten om att äta efteråt

Jo, visst finns det många som menar att du ska äta något direkt efter träning, helst inom en timme. Jättemånga! Här menar dom att du klarar dig bra på sin vanliga allsidiga kost och inte behöver äta något extra för att du har tränat, såvida du inte är elitidrottare. Jag tycker du ska känna efter själv om du tycker att det behövs. Typ efter riktigt hårda pass om middagen inte står serverad efter, eller om du tränade utan att äta något innan (typ morgonjogg).

En bra tumregel är att försöka få lite extra protein i sig efter ett pass om man känner att man kommer få träningsvärk av det, då proteinet underlättar återhämtningen. Om du sen gör det med en proteinkaka, ett glas mjök eller ett extra kokt ägg till frukosten gör mig detsamma, men är jag slutkörd vill jag ha mat! Proteinrik mat!

Myten om vila och värk

Här säger dom egentligen bara att det inte är farligt eller skadligt att träna dagen efter att man tränat, och att det till och med kan vara bra att träna mot träningsvärk. Absolut, fint så! Men dom glömmer att berätta att det faktiskt är viktigt att ha vilodagar - inte efter varje pass, men åtminstone en gång i veckan. Själv brukar jag ha en medveten dag utan motion eller med bara en lugn återhämtningsjogg efter intervallpass och långdistanspass, och ett helt gäng dagar av vila helt enkelt för att jag inte vill eller hinner träna alla dagar. Att aldrig vila är nog säkraste vägen till överträning och dålig prestationsutveckling. Av någon anledning nämner dom aldrig att musklerna behöver vilodagar för att bygga upp sig, bara att dom inte måste ha det efter varje pass...

De falska mätvärdena

Här säger dom egentligen bara att kaloriräknaren på motionsredskap inte är exakt. Trodde någon det?

Det kanske klokaste som sägs i hela programmet är när en snubbe som hastigast får hävda att vetenskapen har tagit för stor plats och slagit ut gammal erfarenhetsbaserad kunskap om hur vi ska träna - och sen fortsätter dom att prata om de senaste forskningsrönen.

En intressant sak i programmet är dock hur stor del av vår tid vi inte rör på oss. Även tjejen som tränar jättemycket är stilla 85 % av sin tid, förmodligen i princip jämt när hon inte tränar. Tyvärr tror jag att programmet kan göra att siffran ökar med sitt tydliga fokus på att man ska träna kort och intensivt för "bästa resultat".

Relaterade länkar:


2014-02-24

Plan B för 2014

I mitten av december fastslog jag Plan A för 2014. Jag hade då upptäckt att många populära lopp sålde slut ganska omgående, så man behövde helt enkelt ha en plan för att inte missa chansen... Jag hade därför suttit en tid och samlat ihop info om lopp för 2014 och sammanställt i datumordning, och plockade ut en rimlig progressiv mängd.

Loppen jag valde ut var dock inte av kategorin som säljer slut fort, och jag gjorde mig därför ingen brådska att anmäla mig till dom - och tur var väl det! Nu är planen nämligen rejält omstöpt!

Det började redan i januari när Sweden Sky Race 24 lanserades. Jag har tidigare skrivit om hur väl det loppet stämde in på mina drömmar och efter några dagars velande, och rädsla för att det skulle bli fulltecknat, anmälde jag mig! På grund av det får förmodligen Hornindal stryka på foten, även om det inte är omöjligt att springa båda...

Framåt slutet av januari blev jag också medlem i Team Nordic Trail, och fick en startplats i Night Trail Run 12/4 som välkomstgåva, vilket alltså blir årets premiärlopp. 10 km reflexbana ute i Sollentuna är det som ska avverkas då. Lagom start!

Tidigare var ju SpringCross 3/5 tänkt att vara min säsongsdebut med sina 12 km, men det blir det alltså inte. Faktum är att det inte blir något SpringCross alls! För ett par veckor sen var jag nämligen på Ultrakväll hos Runners Store där tanken föddes att det kunde vara bra att testa att springa 50 km under lite mindre extrema förhållanden innan jag gör det uppe i fjällen - så jag bestämde mig där och då för att stryka SpringCross från programmet och istället anmäla mig till Lidingöloppet Ultramarathon som går samma dag.

Kvar av första halvan av Plan A finns alltså bara träningslägret i Edsåsdalen, men det är betalt och klart så det ska i alla fall bli av!

Jag har också märkt att Stockholms Brantaste har knatteklasser och börjat fundera på att ta med barnen och springa det. Inte tänkt klart där än, men det känns lockande! Ligger rätt bra i kalendern också, så har tagit med det i planen tillsvidare.

Så, tillsvidare, så här ser alltså Plan B ut (fet stil = anmäld):

2014-04-12
Night Trail Run, 10 km

2014-05-03
Lidingöloppet Ultramarathon, 50 km +1000 hm

2014-05-24
Stockholms Brantaste, 3,3 km +255 hm

2014-06-06 - 2014-06-08
Träningsläger i Edsåsdalen med Team Nordic Trail

2014-07-05
Hornindal rundt, 38 km +2900 hm

2014-07-19
Sweden Sky Race 24, 53 km +3000 hm

2014-08-23
Bydalen fjällmaraton, 49 km +2900 hm ELLER UltraVasan45 45 km

2014-09-27
Lidingöloppet, 30 km +500 hm

2014-10-18
Trail del Lago d'Orta, 55 km +3200 hm

Som sagt, Hornindal får förmodligen stryka på foten för att lämna plats åt träning och förberedelse för SSR24, men jag låter det stå kvar ändå. På sätt och vis är ju det loppet riktigt bra träning och förberedelse för SSR24... Får se hur det känns när det närmar sig helt enkelt! Ett annat alternativ för den tidpunkten är Viktors Trailkollo i Provence 29/6-7/7. Verkar vara en fantastisk resa, men kräver en ganska lång frånvaro från familjen. Det finns också ett tredje alternativ i Vansbro Marathon 3/7 (max 1 % asfalt) som verkar ganska trevligt.

Sen med tävlingarna efter SSR24 känns det svårt att sia just nu. Beror nog på hur mätt eller hungrig man är på äventyr efter det, vilket förmodligen hänger en hel del på hur det går på SSR24. Lidingöloppet är jag som ni ser redan anmäld till, men i övrigt vet jag inte alls just nu. Har med den gamla planen tillsvidare.

Relaterade länkar:


2014-02-23

Första intryck: Inov-8 Race Ultra Vest

Unboxing-ceremoni i fredags!
Har suktat efter Inov-8 Race Ultra Vest ända sen Ian Corless recenserade den i oktober, men den har inte funnits att köpa förrns nu. Faktum är att den fortfarande knappt finns att köpa, men jag förbokade en så fort det gick att förboka och fick därför tag på en av de allra första ur produktionsserien - och i fredags kom den med posten! Lycka! Perfekt timing inför helgens långpass!

Igår blev det alltså skarpt test! Planen var att testa den nya väg jag hittat från motionsspåret i hembyn till motionsspåret i grannbyn, och lagom antal varv för att komma upp i 25 km.

Bakifrån
Vädret verkade stabilt så det enda jag packade med mig i materialväg var ett par extra, varmare, vantar då jag var osäker på om mina tunna vantar skulle vara nog (obs, ligger ej i på bilden!). Jag plockade även ur den medföljande vätskeblåsan då jag tyckte att två halvlitersflaskor med vatten skulle räcka bra på den här turen. Sammantaget var det alltså ganska tomt där bak... Vätskeblåsan ligger annars i ett litet värmeisolerat fack (som även det kan plockas ur) närmast ryggen, så vattnet inte ska frysa, och förhoppningsvis också hålla sig lite kallare om solen ligger på en sommardag, men det gick som sagt tomt igår.

Framifrån
Fram var det desto fullare! De två flaskorna fylldes med vatten och sattes på sina platser i nederkanten av bröstkorgen. En Clif Bar Blueberry Crisp stoppades i den övre meshfickan på ena sidan och min ganska stora telefon, Sony Xperia Z (5"), fick precis plats i motsvarande ficka på den andra axeln. Alla fyra fickorna är väldigt lättillgängliga. Det finns också två mindre meshfickor mellan de nämnda som gissningvis passar utmärkt till nyckelknippa eller skräp efter bars och gels.

Ryggan är en One-size-fits-all, och jag fick den att sitta som en smäck. De två remmar som syns på ryggbilden justerar hur stor västen blir tillsammans med de två elastiska remmarna över bröstkorgen på den andra bilden. Den går inte att justera i höjdled tyvärr. Det kändes som om jag egentligen hade velat ha flaskorna ett par centimeter längre ner, men svårt att veta utan att ha provat. Jag hade defintivt velat prova att ha dom lite längre ner kan jag dock konstatera, men det funkade bra som det var också. Jag är dock ganska lång, 188 cm, så kanske inte konstigt att den kändes lite kort på mig...

Väldigt vackert ute igår!
När jag sprang satt allt fortfarande som en smäck, och alla fack på framsidan var fortfarande lättillgängliga. Hade lite svårt att få tag på snodden som håller fast flaskan upptill efter att jag hade druckit och stoppat ner flaskan igen medan jag sprang, men det gick. Och hade jag inte haft vantar hade det nog gått ännu bättre. Gissningsvis är det lite vanesak också, kommer nog gå bättre och bättre. När jag gjorde det gående var det betydligt enklare. Det är också betydligt enklare att stoppa tillbaka flaskorna på den här än på min Inov-8 Race Elite 16, och dom störde också klart mindre på den här (på den andra sitter dom ju vid höften).

Här fullkomligt magiskt!
Jag kom förresten ofta på mig själv med att dra upp axlarna medan jag sprang, men det kan jag knappast lasta ryggsäcken för. Tror det var för att den var så lätt och satt så bra att jag på något sätt försökte dra upp axlarna för att den inte skulle trilla av... men den var ju aldrig på väg av, inte när axlarna var nere heller. Måste nog bara vänja mig vid att den inte behöver hållas kvar med axlarna. =)

Bakluckan var som sagt så gott som tom, och det störde inte alls. Kan alltså konstatera att det funkar utmärkt att springa med den utan packning. Hur bra den funkar med packning får jag återkomma till, men det är långt ifrån gott om utrymme där bak. Borde gå att knöla ner ett lättviktsregnställ och några grejer till, så hoppas fortfarande kunna använda den till Sweden Sky... men det kommer bli trångt.

Det största minuset annars är att mitt ganska nyköpta vätskebälte känns rätt överflödigt nu. Ser inte att jag skulle välja det framför ryggsäcken av någon anledning framöver. Möjligen om det är smällvarmt och jag inte behöver ha med mig mer än fyra deciliter vatten (som jag får med mig med bältet), ryggan värmde trots allt en del - typ som en väst (kanske inte helt oväntat!).

Relaterade länkar:

2014-02-22

Coach och milrekord med mersmak!

Nu har jag lyckats bestämma mig för en coach. Valet föll på Marcus "Mackan" Nilsson. Jag och Mackan träffades strax innan jul på Team Nordic Trail's julklappskväll på Salomon Brand Store. Han var där och berättade om sin nya bok, Intervallguiden. Jag passade på att snacka lite med honom om vad han trodde om Maffetone och fick ett bra intryck av honom. När jag sen var på Ultrakvällen på Runners Store här om veckan så köpte jag hans första bok, Löpträning mitt i livet. Där i stod det i inledningen att han haft en del coachjobb, vilket ledde till att jag kontaktade honom med en förfrågan.

Mackan föreslog att vi skulle träffas för att se om vi kom överens och om han trodde att han kunde hjälpa mig, så vi bestämde träff på ett fik ute i Täby där han bor. Väl där hade jag mycket trevligt, och vi kom bra överens. Han kändes väldigt kunnig, väldigt erfaren och väldigt grundad. Precis vad jag letade efter! Jag förklarade att jag hade gott om motivation och knappast behövde någon typ av peppande coach. Jag var inte heller jätteintresserad av veckoprogram att följa, då mina veckor bjuder på en hel del hinder som kan komma ivägen för ett tänkt pass. Vad jag önskade var egentligen att någon kunnig person gjorde en analys av var jag står nu och sen föreslog vad jag skulle göra närmsta halvåret för att ta mig runt Sweden Sky Race 24 utan att lida.

Vi kom överens om att vi börjar med att han gör en djupdykning i min träningsdagbok och kollar hur senaste årets träning sett ut, i mängd, i sammansättning och i utveckling, och utifrån det tar fram en grov plan på hur jag ska lägga upp min träning fram till loppet. Han fick också veta att jag planerade springa Lidingö Ultra som halvtidsavstämning, vilket han verkade tycka var en skaplig idé åtminstone, så det skulle han förhålla sig till i sin rekommendation. Han skulle också bjuda på att titta till hur det går för mig efter ett par veckor. Tyckte det kändes som ett väldigt bra upplägg för mig!

I måndags fick jag hans analys. Han tyckte att jag på det stora hela gått klokt fram i mängdökning och hade pulserat bra. Han tyckte dock att det saknades en del fartpass, men att det inte gjorde så mycket med tanke på var jag befann mig i träningen - och det var ju inte konstigt eftersom jag kört i princip uteslutande lågpuls senaste tre månaderna för att bygga aerob bas. Han tyckte dock att jag skulle komma igång med lite fartpass nu, ett i veckan, för en bättre utveckling. Han tyckte också att jag skulle se till att mina långpass alltid blev minst 20 km, vilket dom inte alltid har blivit historiskt.

Så nu i veckan har jag alltså lagt in lite fart. Jag tjuvstartade faktiskt redan i onsdags förra veckan med att springa mina backvarv i ett högre tempo än jag brukar och ta ståvila mellan varven, något som jag fick från hans bok, och sen körde jag ett liknande, men lite längre och ännu snabbare, pass i tisdags efter att jag fått Mackans rapport.

Idag bytte jag ut det vanliga distanspasset mot "progressiv snabbdistans", där man börjar lugnt och sen ökar takten lite för varje kilometer...Starkaste anledningen var det trista vädret, med någon enstaka plusgrad, regn, snöslask på marken och mörker, som gjorde att det inte kändes så mysigt att tuffa runt och ta det lugnt. Jag klädde mig så bra jag kunde för vädret och tänkte mig att börja i 6:30-tempo och sen sänka med 10 sekunder per kilometer. Gick det vägen i 10 km, som var mitt mål, skulle det innebära nytt rekord på milen för mig! Och som det gick!


Gamla rekordet på milen löd på 59:51. Nya ligger på 56:07! Det finns sannolikt betydligt mer att ta av där också, med tanke på de usla förhållanden som rådde som gjorde att jag sprang med mina IceBug Pytho2 BUGrip med metalldubb på den slaskiga asfalten. Det lilla bakslaget i planen på kilometer sju beror på att det är en passage över en väg med såna där överlappande grindar som gör att man måste sakta ner. Snittpulsen blev också ganska låga 152, min maxpuls brukar jag räkna med 189. Mycket imponerad av mig själv ikväll! Jag har nog vinterns lågpulsträning att tacka för det här!

Relaterade länkar:

2014-02-16

Långpass i hemskogen

Idag stod långpass på menyn, och jag hade tänkt att jag skulle försöka springa på stig eller åtminstone motionsspår för att träna så det mer liknar det jag faktiskt ska göra. Hade lite funderingar fram och tillbaka på olika leder och spår, men tack vare herrarnas stafett föll valet på att springa på stigarna jag letat reda på här hemma. Jag hade också fått nys om en stig i utkanten av mitt utforskade område som skulle vara bra, så jag tänkte att jag tar längsta möjliga väg dit, testar den, och sen får vi se... så det var planen.

Trädet som hänger över stigen uppburet av grenarna i
grannträdet gav känslan av ett Damoklessvärd
Började därför med att vika upp i skogen bakom huset, ta baklängesvarvet till kohagen eftersom det blir längre, och sen ut ur kohagen direkt - bonden kom ut senast och varnade mig för att tjuren nog inte skulle gilla min knallorangea jacka om han fick syn på den. Sen vidare förbi ridskolan och sen traktorvägen över åkrarna - blött och geggigt i början, så fick ta det lite lugnt, men efter några hundra meter blev det bättre.

På andra sidan åkrarna, 2,5 km senare, kommer man till en landsväg som korsas och direkt in på en mindre väg. Några hundra meter in där kan man svänga av till en liten geggig hästväg där gång är enda rimliga sättet att ta sig fram till fots men efter 50 meter kan man vika upp i skogen till ett finfint stigsystem. Däruppe hade dock någon skogsmaskin varit och röjt, så det låg massa granruskor och sågspån kvar som gjorde underlaget väldigt mjukt. Lite mysigt, men också ganska jobbigt. Det varade dock bara några hundra meter, sen var det gamla vanliga stigarna igen (om än lite blötare än vanligt) tills ungefär 11 km totalt, då jag kom fram till den där nya stigen.

Till och från lite solglimtar på rundan!
Den nya stigen visade sig vara en jättefin stig med hyfsad kupering, som dessutom var uppmarkerad med gula ringar på träden. Gissar att det är någon ridklubb som markerat upp den... Den var dock rejält översvämmad på ett ställe och där tog det lite tid att lyckas ta sig runt på något vettigt sätt utan att blöta ner sig - jag hade ju ändå en bra bit kvar - men ändå hitta stigen igen på andra sidan. Säger kanske något om hur stor översvämningen var (tänk mindre sjö!). =)

Efter någon kilometer gick markerade stigen ut på en liten grusväg. Sprang den en bit åt alla håll för att försöka hitta någon fortsättning på markeringarna, men det verkade tyvärr inte finnas. Vände därför tillbaka på samma stig och testade att springa den baklänges, nästan ännu trevligare åt det hållet! Fram och tillbaka inklusive irrandet på grusvägen blev det knappa fyra kilometer, så drygt 3 km prima stig att lägga till i stigoteket. Glatt! Dessutom finns det mer att utforska där, så kan nog bli en del av en fin runda så småningom!

15 km på klockan här alltså, och hade inte riktigt koll på hur långt det var hem. Satte därför av längs kända stigar som ledde hemåt (fast inte närmaste vägen så klart!) och nu tillät jag mig även att plurra lite där det var kladdigt. Efter ungefär tre kilometer kom jag till en punkt där jag vet att det är i runda slängar 2 km hem. Skulle alltså sluta på 20 km, och det dög ju inte, så fick ta en liten omväg hem. Benen var rejält trötta, men hade lovat mig själv minst 22 km så det var bara att köra på. Valde dock lite enklare vägar nu, först en bit i motionsspåret och sen tillbaka till den där traktorvägen över åkrarna där jag var i början, och så hem.

Avslutade med att springa på ganska hårt uppför den backe jag kom till vid 23,5 km, där 12 höjdmeter tas på 200 sega meter, för att sen jogga ner och avslutningsvis promenera en bit. 24,5 km stannade klockan på, och tiden blev 3:20. Totalt antal höjdmeter blev drygt 300. Trötta ben ikväll!

2014-02-06

Ultrakväll på Runners Store

Ann-Sofie Forsmark
Här om dagen var jag på "ultrakväll" på Runners Store. Den anordnades av Lidingöloppet Ultramarathon och innehöll tre föreläsningar om att springa ultradistans. Jag var väl inte speciellt intresserad av just Lidingloppets ultra då den krockar med SpringCross, loppet jag vill springa för att få revansch på banan som ägde mig 2013, men var ju ändå intresserad av föreläsningarna inför min ultra.

Enligt programmet som skickades ut bara några dagar innan framgick att föreläsningarna skulle börja 18:30, men när klockan väl slog 18:30 berättade dom bara att föreläsningarna skulle börja 19:00. Inte okej! Hade gärna spenderat den halvtimmen med något annat än att stå i deras affär och bara vänta... Hoppas det inte var en baktanke med det hela utan snarare handlade om någon form av missförstånd.

Som tur var träffade jag på Magdalena, en av medlemmarna i Löparpeppen (den lilla Facebook-grupp där jag delar erfarenheter och motgångar med andra likasinnade), och passade på att snacka lite med henne. Alltid roligt att få ett ansikte på någon man bara haft kontakt med via datorn tidigare! Jag passade även på att byta några ord med Ann-Sofie Forsmark, en av föreläsarna och coach till Magdalena. Henne har jag mejlat lite med senaste veckan då jag övervägt om jag borde ha en coach, och Magda rekommenderade henne varmt.

Den första föreläsningen stod en kille från Enervit för, som pratade om hur man ska äta före, under och efter både träning och tävling på långa distanser. Tyvärr blev han lite långrandig och säljig, men ändå lite intressant till och från - även om jag inte riktigt köpte allt. Han verkade tro mycket på kolhydrater som energi, medan jag tror mer på kroppsfett och protein. Kan dock kanske förklaras av att han tror på att springa fort och jag tror på att springa långsamt? :-)

Sen var det plats på "scenen" för Reima Hartikainen, en riktigt ultraräv. Inte alls långrandig, snarare motsatsen - man hade velat höra mer av honom. Det var mer av inspirationskarakatär där han berättade om sin bakgrund och hur han och frun upptäckt ultralöpning tillsammans, och lite om hans meriter och vad han pysslade med nu. Det hade varit kul att höra honom prata mer om sin träning.

Sist ut var Ann-Sofie Forsmark, löparcoach och nybliven ultrafrälst. Det var ju extra intressant då jag som sagt varit i kontakt med henne för att eventuellt anlita henne som coach. Hon skulle prata om tre ämnen; träning, kost och det mentala, men då Enervit-killen dragit över så mycket så hoppade hon över kostdelen. Synd, hade gärna hört om hennes syn på kost. I övrigt verkade hon väldigt bra, om än lite dåligt med erfarenhet av det som jag faktiskt ska ge mig på - att springa i berg. Hon har å andra sidan gott om erfarenhet av mitt andra problem - att få in träningen i livspusslet!

Anmäld!
Efter det så kom det upp en kille som tackade för visat intresse, berättade att vi fick 20% rabatt på allt i butiken om vi ville handla något samt att man fick anmäla sig till Lidingöloppet Ultramarathon med 100 kr rabatt om man gjorde det där direkt.

Jag har ju tidigare valt bort den då den är samma dag som SpringCross, men tänkte nu lite extra på det. Lidingö Ultra på 50 kilometer skulle ju vara ett bra smakprov på hur Sweden Sky Race 24 kommer vara. Ungefär samma distans, betydligt färre höjdmeter och mycket enklare underlag. Dessutom med fler mat- och vätskestationer och man är alltid nära en väg om man skulle tvingas bryta. Den låg dessutom rätt bra i tiden, tre månader från nu och nästan tre månader innan Sweden Sky. Bra halvtidsavstämning! Så bättre att köra något relevant för slutmålet än att lösa en personlig vendetta med en ganska tråkig bana tänkte jag, och anmälde mig!

Relaterade länkar:

2014-02-04

Reflex med Emelie Forsberg!

Igår gav jag mig ut på ett extra spännande äventyr - jag sprang reflexbana ihop med Team Nordic Trail gästade av världsmästarinnan i Skyrunning, Emelie Forsberg!

Emelie och jag efter passet
Riktigt kul att få springa med en av de bästa i världen! Och bra pepp inför Sweden Sky Race 24, Skyrunningloppet som jag ska springa i sommar!

Jag sprang bredvid henne och snackade lite strunt av och till, men kom inte riktigt på något vettigt att fråga av träningstipskaraktär. Fick nog ut mer av de stunder då jag låg strax bakom henne och kunde studera hennes löpstil.

Nu tog hon ju inte direkt i utan sprang socialt i prattempo, så vet inte hur relevanta mina observationer om hennes teknik var, men tog ändå med mig tre bitar.
  • Hon hade händerna ganska lågt, typ midjehöjd. 
  • Hon lyfte inte fötterna (eller knäna) speciellt högt på flacka partier. 
  • Hennes höfter rörde sig ganska mycket i sidled i uppförslöpning.

Tyvärr aktualiserades också min låga fart. Jag kan hålla ut rätt länge om jag får hålla tempot lågt, men så fort jag går lite utanför komfortzonen så stiger pulsen ganska snabbt och bara fortsätter öka tills det tar stopp. Och tyvärr var det här gängets prattempo klart högre än min komfortzon... Tröskelintervaller borde vara bästa lösningen på det va?

Reportage om Emelie från Sportspegeln

Relaterade länkar: