2014-06-10

Edsåsdalen med TNT, avslutning

Så kom söndagen, och lägret skulle avslutas. Vi inledde extra tidigt med en morgonjogg innan frukosten, bara 30 minuter i lugnt tempo på ganska flack bana. Inledningsvis kändes benen väldigt trötta, men dom piggade på sig eftersom och på slutet ville dom gärna springa snabbare än resten av gruppen...

Råkade springa ifrån gruppen, så stannade och fotograferade dom så länge
Efter morgonjoggen blev det frukost och kaffe i solen, innan jag gick och skrev klart inlägget om lördagen, och sen var det dags för själva avslutningspasset. Det visade sig gå till en slalombacke, där vi sprang upp till ett vindskydd omkring 120 höjdmeter högre upp (på ungefär 800 meter). Ungefär halva vägen sprang vi dock på en stig bredvid slalombacken, klart trevligare än den helt obanade backen.

Där uppe fick vi veta att vi skulle springa ner igen, och sen upp antingen en eller två gånger till beroende på hur pigg man kände sig (jag sprang 1,5), för att sen springa ner en sista gång och efter det tävla upp. Twisten på det hela var att vi redan nu skulle gissa hur lång tid vi springa upp på i tävlingen, och den som kom upp närmast sin gissning skulle vinna.

Vi delges information uppe vid vindskyddet
Vi fick inte ha några klockor längre, och den enda ledtråd vi hade var att det tagit 23 minuter från att vi lämnade hotellet till tidpunkten då vi fick informationen. Då hade vi ändå stått stilla en stund vid backens fot samt en stund här uppe också, och vi visste inte riktigt hur långt eller länge vi sprang från hotellet till foten och inte heller långt eller hur många höjdmeter det var från foten upp hit... Klurigt värre!

Jag gissade till slut på 10:12, då jag kände mig rätt sliten redan vid den här bestigningen och gissade att jag skulle vara ännu mer sliten efter att ha sprungit backen några gånger innan - och jag gissade att det tagit mellan 10-12 minuter upp den här gången.

Utsikten från vindskyddet
Så, ner igen alltså, och så upp igen, och sen ner och sen velade jag om jag skulle ta ett till varv eller inte... Då föreslog en av ledarna att jag kunde ju springa halvvägs och vända om jag kände mig osäker. Klockrent! Så upp igen ungefär halva vägen tills jag mötte Kleist som var på väg ner efter sin andra vända, då kändes det lagom att vända. Hade tänkt att jag skulle kunna göra en stilstudie på hans utförslöpning, men han sprang så sjukt långsamt att jag sprang om honom istället. Lyckligtvis fångades det även på film, kolla efter 2:42 nedan. =)


I själva tävlingen var jag dock sliten som väntat och fick gå långa bitar. Det var grymt härlig stämning dock då alla som gått i mål stod och hejade upp oss som kom lite senare, så tack vare det gick det helt klart några sekunder snabbare på slutet. Inte jättenöjd med min prestation direkt, men det blev ingen total genomklappning heller som jag var rädd för i början.

När vi var klara med tävlingen tog vi en fin liten omväg tillbaka till hotellet och där var det snart dags för lunch. Efter lunchen blev det kaffe i solen igen och sen gick jag och packade klart väskan så vi kunde dra direkt efter avslutningen för att komma hem till stan i rimlig tid.

På avslutningen sammanfattades lägret snabbt, och sen var det prisutdelning i tävlingen tidigare där man skulle gissa sin tid. Det visade sig att jag kommit upp på 8:16, klart bättre än min uppskattade tid alltså (10:12). Godkänd tid på 800 meter med 120 höjdmeter tycker jag, speciellt när man hade så trötta ben sen så väl dagarna innan som bestigningarna precis innan. Kleist gissade på 4:32 och kom upp på 4:31... Respekt i dubbel bemärkelse!

Idolbild på Kleist och Eric Forsner
Sammanfattningsvis ett fantastiskt läger med härliga deltagare och ledare. Det skulle förvåna mig om jag inte åker till Edsåsdalen med TNT igen framöver!

Relaterade länkar:

2014-06-08

Edsåsdalen med TNT, dag två

På lördagen var det långpass på schemat. Först frukost vid 8 som vanligt, där vi även fick packa varsin lunchlåda att ta med på turen som började kl 10. Skapligt med tid att byta om och packa ryggsäcken med andra ord, så lyckades vila en liten stund också. Väderprognosen såg dyster ut med en hel del regn under dagen, men tittade man ut genom fönstret såg det ljusare ut. Packade dock med både regnjacka och regnbyxor i ryggan, samt en förstärkningströja om det skulle bli kyligt. Även vantar och en buff fick följa med på färden, samt så klart några energibars, lite godis och en massa vatten. Sen var det äntligen dags för lägrets höjdpunkt! Långpass på fjället!

 Vi började med att ta ett varv på sagostigen på Mirandas inverkan, där vi fick se både rävar, träd med mustasch, en älg och ett gäng troll. Rolig uppvärmning! Sen satte vi av längs Fjällmaratonleden upp mot Välliste, 1025 möh (sagostigen på knappa 500 möh). Första biten gick ganska lätt på en väg, men snart nog drog vi upp för en stig.


Dagens första vätskepaus
Hyfsat torrt i marken här jämfört med vad vi varit med om första dagarna. Trevligt! Gjorde tempot lite högre. Det var dock tungt att backen liksom aldrig tog slut... Det var inte speciellt brant, men det var uppför, uppför, uppför och knappt ens några flacka partier första åtta kilometrarna. Jobbigt så klart, och det kändes att jag tränat alldeles för lite backe!

På en spång i höjd med trädgränsen beordrades vi stanna för att beundra utsikten
...och den kan man väl inte klaga på, va?
Här är det snart slut på träd...
...och strax såg det istället ut så här! Så underbart vackert!
Den traditionella semester-selfien. =)
Fick sen hjälp med ett foto av en vänlig medlöpare.

När vi nådde upp till startbackens topp efter 8 km fick vi veta att dom tänkte dela gruppen, en som skulle springa lite länge och ta nordtoppen på vägen, och ett gäng som skulle gå direkt på den riktiga toppen. Jag var förvisso mör men ville verkligen springa, så jag hängde med på omvägen.

Här är vi på slutet av första backen och tittar mot riktiga toppen. Ganska brant nedför där
Emil sitter... Tittar ni riktigt noga kan ni se hur "tuffa gruppen" är på väg ner från toppen.
Vi stack därför iväg åt vänster på bilden, jag och lite drygt halva gänget. Tämligen brant nedför första biten, så blev inte direkt utvilad av den nedförsbacken, men sen var det ganska flackt bort till nordtoppen vilket var väldigt trevligt. Hängde med bra dit och var faktiskt först upp på den efter en spurt på slutet!

På nordtoppen med några av utbrytarna!
Desto tyngre var det när vi skulle upp på riktiga toppen sen, då 150 höjdmeter skulle övervinnas på en dryg kilometer. Dit kom jag näst sist istället...

Rejäl lutning upp mot toppen
Det tog sitt lilla tag som sagt, men upp kom jag! 1025 möh!
Väl där var det äntligen lunchdags, och dom trötta benen fick vila en lite längre period. Välkommet! Det visade sig att inte bara dom andra från min grupp var där, utan även basgruppen hade tagit sig dit medan vi var ute på vår lilla omväg. Allihop satt bakom en kant för att få lä.

Lunchpaus with a view!
Medan vi satt där och åt började vi höra åskan, och ju längre vi åt desto närmre kom den... Till slut sa en av ledarna att det nog var bäst att packa ihop och springa ner nu. Det var dock en av ledarna för basgruppen, vi i medel packade förvisso också ihop, men vi gjorde det för att sticka iväg till nästa topp.

Riktigt tungt blev det, då det var ett väldigt obanat och blött underlag på vägen dit, och efter halva vägen kom även regnet ikapp oss. Vi stannade till och satte på oss jackorna och sen vidare.

Sista biten upp mot sista toppen
Regnet tilltog mer och mer och efter toppen bestämde vi oss för att ta närmsta vägen hemåt. Tur att en av ledarna var orienterare! Han kollade kartan och sen var det bara för oss andra att följa efter. Återigen fick vi uppleva den fantastiska utförslöpningen. Regnet rörde mig inte det minsta när det var så härligt! Hade vi haft samma regn och varit på väg upp samma väg hade jag nog varit betydligt mer besvärad av det.

Väntar in eftersläntrare på vägen ner
Snart nog var vi hemma igen, turen summerades till 25,5 km och +/-1088 höjdmeter. Fyra och en halvtimme tog det exklusive lunchstoppet. En redig dagsutflykt! Duktigt mör när vi kom hem satte jag mig med en proteinkaka och massa vatten, innan jag åter gick till simbassängen för att simma bort lite stelhet. Denna gång passade jag även på att basta lite där det var riktigt skönt. Hann se några komma och gå innan jag kände mig nöjd. =)

Efter det hade vi fri tid fram till middagen och många satte sig i de gemensamma utrymmena och snackade skit och spelade spel. Riktigt mysig eftermiddag!

Häng i matsalen
Häng i lobbyn
Sen smaskig mat och efter det föreläsning med Anders Kleist, killen som krossade rekordet på fjällmaraton förra året trots att han ramlade och skadade foten innan han ens kommit halvvägs. Galen kille, men också väldigt inspirerande. Ett av hans tips var att undvika sidoaktiviteter, som han förklarade som "typ släktmiddagar och sånt".


Bra föreläsning tyckte jag, även om jag får ta hans tips med några lastbilsflak salt. =) Efter föreläsningen var det kvällshäng med en trubadur men jag var så trött att jag bara tog en öl i stillhet ihop med Peter innan vi båda kände att vi lika gärna kunde gå och lägga oss som att sitta där.


Började skriva på det här inlägget, men fick bryta vid lunchpausen och skiva klart det ganska precis nu istället!

Relaterade länkar:

2014-06-06

Edsåsdalen med Team Nordic Trail

Jag befinner mig för tillfället i Edsåsdalen på läger med Team Nordic Trail. Jag bilade upp ihop med fyra andra trailtokar igår och kom upp vi nio på kvällen. Resan tog ungefär åtta timmar, men det var ändå ganska trevligt ihop med det trevliga sällskapet. När vi kom fram kollade vi in rummen, chillade en halvtimme eller så i storstugan ihop med några andra som kommit men sen blev det hyfsat tidig sänggång. Några i gänget bestämde sig nämligen för att gå upp klockan fem och springa upp på Åreskutan och fick ganska brått i säng efter det.

Frukosten serverades från kl. 8 idag, och första programpunkten var klockan 10 för att vänta in det stora gäng som kom med nattåget. Totalt är vi nu närmare 70 personer på lägret! Innan frukost bestämde jag mig därför för att ta en liten morgonpromenad, eftersom jag vaknade vid sjutiden. Jag låg och drog mig en halvtimme, men vid 7:30 drog jag på mig kläder och gick ut för att titta lite på omgivningen. Rakt över gatan hittade jag en slalombacke som jag fick för mig att gå upp för, det är ju ändå höjdmeter och fjällterräng som är huvudsyftet med min vistelse här.

En bit upp för Slalombacken
Vid 10 sen var det som sagt uppstart med en liten samling och genomgång av vad vi ska förvänta oss, och strax efter stack vi iväg på en topp tur till Lillvalen, en nätt liten tur på 12,68 km och 435 höjdmeter.

Första biten gick på en ganska väluppkörd skoterled.
Ganska många höjdmeter senare blev det vattenpaus i fjällbäck
Efter det följde vi en ganska mycket mindre uppkörd skoterled
Och då tittade även solen fram!
Och till slut var vi uppe, 861 meter över havet!
Sen ner, så sjukt härligt! Älskar nedförslöpning, speciellt i terräng! Jag gick med i en utbrytargrupp som öste på extra i nedförslöpningen. En liten vurpa blev det, men inte värre än att jag fick ett litet skrapsår på underarmen och lite smuts på kläderna. Ett lågt pris för det nöjet!

Whee! Anja, som jag delade bil med, på väg nedför
Väl nere tog ett gäng av oss ett halvbad i en bäck strax bakom hotellet, otroligt skönt för benen! Sen väntade lunch och efter det lite vila. Vi fick välsmakande renskav, fast nästan vad som helst hade nog varit gott just då, och sen lite välbehövlig vila till klockan tre (vilket var knappa två timmar efter att lunchen var uppäten).

Nästa programpunkt var myrintervaller. Vi joggade upp för den där skoterleden igen och svängde så småningom åt andra hållet där det var en stor myr. Där sprang vi en serie med 1, 2, 3, 2, 1 minuter då man skulle springa så mycket man orkade runt runt i myren under hela perioden och vila en liten stund emellan. Första minuten gick rätt bra, men på slutet av tvåminutaren var det svårt att hålla farten uppe. Med jämna mellanrum sjönk man ner en bra bit längre än knät så det var tur man inte hade för stora skor. =) Vid treminutaren var det så klart ännu jobbigare, och jag tacklade av ganska fort, men då fick en ledare för sig att vara PT åt mig och följde efter och pushade på hela intervallen! Shit pommes! Han fick fram krafter jag inte trodde att jag hade!

Ledaren som jagade mig...
Efter myren joggade vi hem och fyllde på med energi som hastigast innan det var dags för ett pass med funktionell styrka. Tyvärr gick det i ett då, en och en halv timme, så det blev inga foton, men ni får lita på mig att det var jobbigt! Allra helst eftersom man hade de tidigare två passen i benen redan... Många övningar parade man ihop sig två och två vilket skapade en härlig stämning - nästan så man glömde hur trött man var.

Sen var det middag och lite fritid innan vi hade en föreläsning om fjällsäkerhet en timme vid åtta. Jag valde att vänta lite med middagen och inledde istället med en proteinkaka och massa vatten i storstugan medan jag pustade ut. När jag började känna mig nöjd och precis skulle till att duscha kom en kompis jag träffade på Italien-resan (läs mer här) och berättade att han och några till tagit en tur till ställets pool vilket han varmt rekommenderade. Så jag gick dit istället. Sjukt skönt för den möra kroppen att plaska runt lite där!

När det började bli tight för att hinna med middagen innan föreläsningen fick dock den aktiviteten avbrytas för att gå och duscha, sen en kanongod middag med fläskfilé och pannacota, och sen var det dags för den där föreläsningen. Intressant, speciellt delarna om hur man ska göra för att linda en stukning eller stoppa en blödning. Sen fick det räcka för idag! Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagens långpass! God natt!

Relaterade länkar: