Gran Canaria med Runacademy, dag 4

Onsdag, fjärde dagen, skulle vi ut på "det längsta och vackraste" passet. På förhand fick vi veta att det skulle vara 25 km och 1800 höjdmeter, vilket gav mig en del fasa. 25 km är ju ingenting, men 1800 höjdmeter är mycket för ett träningspass! Senare kom dock uppgifter på att det kunde vara 1200 höjdmeter istället, åsikterna gick isär, och så här på andra sidan kan jag konstatera att det åtminstone på min klocka stannade på 1578 höjdmeter. Saftigt, men oj så vackert det var!

Dagens första bild, några hundra meter från hotellet...

Idag var det en kille från snabba gruppen som hade växlat ner till mellangruppen, som jag sprungit med, så jag fick bra sällskap när jag ville springa på i förväg. Väldigt trevligt! Vi stannade ofta och väntade in dom andra på bra ställen för foton, så idag gick kameran lite extra varm. :-)

Första anhalten var Roque Nublo, en märklig gigantisk monolitklippa som står högst upp på ett berg på andra sidan dalen från hotellet. Att ta sig dit var ungefär 9 km och omkring 400 positiva höjdmeter. På vägen hade vi också fått fixat en vätskekontroll efter ungefär 8 km där vi kunde fylla på vattenflaskor för att inte behöva bära med oss så mycket från start. Det visade sig också finnas lite frukt och nötter där, vilket åtminstone jag hade missat - och gladdes åt!

Efter vätskestationen var det så dags att ta sista biten mot toppen. På vägen upp möte vi den snabba gruppen som var på väg ner, så dom fick varsin high-5. Tror det fastnade på film, hoppas få tag på den så småningom i så fall! Sen studsade vi runt uppe där och tog foton till höger och vänster. Grymt cool plats!

När vi skulle ner och vidare drog jag och Niklas på och låg och tryckte på rätt ordentligt. Vi blev därför rätt förvånade när vi efter typ 10-15 minuter kom ikapp resten av gruppen! Det visade sig att dom hade valt att ta en genväg ner från Roque Nublo för att korta rundan lite... Vi tog tillfället i akt att fråga Petra om hur vi skulle hitta om vi sprang iväg själva, och sen satte vi fart igen - fast den här gången fick vi sällskap av Lena också, vilket var väldigt trevligt! The more the merrier som dom säger. =)

När vi tuggat på en dryg halvmil så såg jag en häftig klippa en bit bredvid stigen som jag blev sugen på att klättra upp på. Gör det du, sa de andra två, vi fotar. Så jag klättrade!

Det var dock inte helt trivialt att ta sig dig, så när jag började strapatsen för att ta mig tillbaka till stigen efteråt så kom resten av gruppen ikapp oss. Vi sprang därför ihop med dom en stund och bestämde oss ganska snart för att det var bra läge för att käka lunchmackan. Det blev verkligen lunch with a view!

Ganska snart efter lunchen började den stora stigningen. Nu skulle vi betala för alla nedförsbackar... Nästan 500 höjdmeter tog vi på 2 km. Jag gick verkligen på knäna på slutet. Men när vi väl var uppe så ville jag bara hem till hotellet, så när dom andra stannade för en paus med 2,7 km kvar bad jag om att få springa hem - och det fick jag så gärna.