2014-03-27

Uppdatera era bokmärken!

Har precis fyndat adressen www.äventyrslöpning.se för 12 kronor. Uppdatera alltså era bokmärken och rssläsare att peka på den istället! Den gamla adressen kommer dock fortsätta fungera så länge jag är kvar på blogger-plattformen, vilket förmodligen är all evighet... :-)


2014-03-23

#1milvartredjetimme 6.0

Igår körde jag ultraintervaller tillsammans med den dynamiska duon Pace on Earth för tredje gången. Konceptet är som eventets namn avslöjar, att man springer en mil var tredje timme. Är man med hela vägen börjar man vid midnatt mellan fredag och lördag och kör alltså 0:00, 3:00, 6:00, 9:00, 12:00, 15:00, 18:00 och 21:00, sammanlagt åtta mil. Vid dom två senaste tillfällena har det dessutom funnits priser att vinna vid varje intervall, där man på ett givet tema ska skicka in en text, bild eller film på Facebook eller Instagram.


Första gången jag var med, i september 2013, hade jag fotbollsträning med äldste sonen 10:00-11:30, och bestämde mig för att bara vara med halva eventet, från 12:00 och framåt. På sista intervallen kände jag mig dock ganska pigg och utökade milen till 15 km så jag kom upp i totalt 45 km - ultra är ju som du kanske vet allt över maratondistans, dvs mer än 42 km... så genom den ökningen så kom jag ju åtminstone upp i ultra! Distansrekord på en dag med råge blev det! Tidigare hade jag som mest sprungit 21,5 km på en dag...

Andra gången, i november, var jag taggad men lite småsjuk. Jag hade tänkt att jag skulle köra från 6:00 vid det tillfället, så jag bestämde mig för att ändå ställa klockan och testa. När klockan ringde så kände jag mig åtminstone bättre än dagen innan, så jag drog på mig springkläderna och stack iväg. Det gick väldigt segt dock och jag kände att jag var väldigt långt ifrån 100%. När jag kom hem gick jag därför och la mig igen och sov över 9:00 intervallen. Jag gjorde ett nytt försök på 12:00 när jag sovit ut ordentligt, men tyvärr gick det inte mycket bättre då, så jag fick bita i det sura äpplet och bryta. =( Som lite tröst vann jag dock tävlingen på 6:00-intervallen, på temat "Morgonhälsning". Se mitt bidrag här: http://instagram.com/p/gw8QFvj22A/

Inför detta tredje försök var jag därför ännu mer taggad, men tyvärr även nu lite småsjuk. Planen var åter igen att köra från 6:00, men den här gången gick det klart bättre! Jag tog mig runt milen fortare än jag gjort på någon #1milvartredjetimme-sträcka tidigare (man tar ju milarna lite lugnare för att orka med hela dagen i det här sammanhanget) och dessutom med lägre snittpuls än någon av dom tidigare. Inte så sjuk ändå! Det här lovade gott!

Även denna upplaga så var temat för #intervall3 (6:00) "Morgonhälsning". Den här gången nöjde jag mig dock med en bild.


Klockan nio var det dags för #intervall4 (fast den andra för mig), och nu var temat "#seenonmyrun", vilket innebär att man ska dela med sig av något man sett under den milen. Jag drog på mig trailskor och stack till skogs! Det blev lite blandad kompott av utforskning, fotografering och klättring utöver milen som skulle springas, så det tog ganska lång tid den här gången. Slutprodukten blev hur som helst ett kollage av lite vyer från min lilla utflykt!


En stor nackdel här var att vilan innan nästa intervall blev i kortaste laget. Första intervallen var klar på 1:11, den andra på 1:36. Således sjönk vilostunden från 1:49 till 1:24, och det kändes! På tredje intervallen bestämde jag mig därför för att dra upp tempot så vilan skulle bli längre igen, då skulle ju även lunch inmundigas. Tog därför en flack asfaltssträcka i lite högre tempo och var tillbaka efter 1:07 - och väl hemma väntade två små hamburgare på mig! Smaskens! "Lunchtallrik" var temat på #intervall5, och mitt bidrag blev följande bild:


Planen klaffade, och när det var dags för #intervall6 stördes jag inte alls av den tämligen stabbiga lunchen! Jag kände mig dessutom piggare än senast i och med den längre vilan och bestämde mig för att ta en tur till skogs igen.

Temat var outfit, man skulle ha på sig kläder som fick förbipasserande att vända sig om. Mitt val blev de knallgula skorna Inov-8 Mudclaw 300, ett par calf guards från Compressport i specialfärgen orange, shorts (det var ju ändå 10 grader och sol!), en lysande gul tröja från The North Face med texten "Never stop exploring" och ovanpå det min vanliga ViziPro-jacka i signalorange färg. Detta spetsades med mina nya SealSkinz Ultra Grip Hi Vis-vantar i orange, en vinröd IceBug-buff runt halsen och grabbens orangea mössa med texten "Hello!" i pannan. Så här fin blev jag då!


Det blev en hyfsat snabb runda, i alla fall för att vara trail och för att ha tre mil i benen redan, 1:14 var jag ute och flaxade med dom där kläderna.

Uppdaterat 21:30: JAG VANN! Denna fina utstyrsel gav mig vinsten i #intervall6, vilket också var det pris jag hoppades mest på; Ett par X-Kross sportglasögon med running lins! Whee!!

Sen var det dags för #intervall7, näst sista! Här skulle distansrekordet slås! Jag kände mig ganska sliten och bestämde mig för dämpade skor och en Maffetone-runda i spåret. I början av rundan hade dessutom hostan blivit värre och jag sprang och hostade ganska frekvent under de första kilometrarna. Med hjälp av den gode Maffetone hölls dock ansträngningsnivån låg och det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom. Även mörkret kom in under denna runda, och efter två varv i spåret fick jag lov att springa ner till cykelvägarna för att jag glömt pannlampan.

Temat nu var bästa peppen, men jag hade verkligen inget pepp att komma med. Det var bara pannbenet kvar! Bästa jag kom upp med var att hylla min fru över att det stod jättegod mat på bordet när jag kom hem från rundan! Kanske inget som peppar dom andra deltagarna, men det peppade förhoppningsvis frugan som ställt upp på mig hela dagen!

Nu när distansrekordet var i hamn och hostan blivit värre tog det emot att sticka ut på #intervall8. Jag bestämde mig dock för att lyssna på tävlingsledningen och inte bryta från soffan, utan stack ut igen och kände mig för. Jag hade tänkt att jag skulle klara minst tre kilometer för att komma upp i totala 53, den distans jag ska springa på Sweden Sky Race 24 i sommar. Detta förlängdes till fem kilometer, men sen fick det vara nog. Jag tackade för mig med denna härliga bild, sista temat "Segerminen":


Stort tack Ellen och Johnny, a.k.a. Pace on Earth, för ett härligt event! Tack också för all pepp på Facebook och Instagram under dagen!

2014-03-05

Äventyrslöpning i Barcelona: Tibidabo

Är på konferens i Barcelona och ville så klart passa på att springa lite. När jag scoutade lämpliga löpturer inför resan upptäckte jag ganska snart att det fanns skapliga berg kring Barcelona och fick tips på Facebook om att ta sikte på Tibidabo för en fin tur. Det är toppen närmast mitt hotell, och däruppe skulle det bland annat finnas en nöjespark. Jag fick även tips om en väg som heter "Carretera de les Aigües", som skulle vara en grusväg en bit upp på berget som löper många kilometer längs med bergssidan utan att bjuda på någon direkt höjdutmaning när man väl tagit sig dit.

I utkanten av centrum. Tibidabo ligger vid kyrkan, en bit till höger om tv-tornet
Spontant ville jag gärna ta så många höjdmeter som möjligt nu när jag kom nära berg, så idag (den första springturen här) föll valet på Tibidabo. "Vattenvägen" ligger dock i samma trakt, så jag korsade faktiskt den på vägen och blev rätt sugen på att springa på den - men det får bli nästa tur!

När jag pratade med de nya kollegorna som kommer från Barcelona försökte dom instruera mig hur jag skulle kunna åka tunnelbana och bergbana istället om jag ville till Tibidabo, så jag fick förklara för dom att det var det jobbiga i att springa upp som jag ville åt. Dom verkade tycka att jag var lite knäpp, men dom försäkrade i alla fall att det inte var förknippat med livsfara att springa dit, som var min ursprungliga fråga. Var lite osäker på hur säkert det skulle vara, man har ju sett såna där smala serpentinvägar där söderlänningar kör som galningar förr...

Den frestande grusvägen...
Summa summarum så var det en av dom vackrare löpturer jag tagit! Jag satte Google Maps på att visa mig bästa vägen till fots från hotellet till Tibidabo och satte iväg. Det skulle vara ungefär 6 km. Efter fyra kilometer upptäckte jag dock en grusväg som var allt för frestande för att inte springa på... och jag ångrar mig inte en sekund! Förvisso blev vägen upp till Tibidabo dryga 7 km istället, men vyerna på vägen var värda flera mils omväg!

Grusvägen gick först ut på en liten avsats med en fantastisk panoramavy över hela Barcelona, och sen visade den sig gå upp till "Vattenvägen". Istället för att följa "Vattenvägen" tillbaka föll jag dock för frestelsen att hoppa på en stig som gick raka vägen upp för berget... Kanske inte helt genomtänkt, men det blev ett bra äventyr i alla fall! Stigen var väldigt fin i början, men blev smalare och smalare, och mer och mer överväxt, för att till sluta få ett abrupt slut vid en gallergrind med texten "" - dvs förbjudet att passera.

Utsikt från grusvägen

En bit upp längs stigen hade någon hittat sitt smultronställe

Den första gallergrinden jag sprang in i

Jag var dock inte sugen på att återvända hela vägen ner utan försökte mig på ännu mindre stigar för att ändå komma upp till den väg som skulle ligga ganska nära där jag nu var. Jag kom så småningom fram till ytterligare en likadan grind och fick styra om kosan igen, sen kom jag fram till något skumt staket som jag inte vågade passera, så jag fortsatte på stigarna som blev mer och mer äventyrliga. Till slut kom jag dock fram till en backe med 60-70% lutning och ganska lös sand som underlag som uppenbarligen tog mig upp till vägen jag letade efter... Äntligen! Sen drog jag ner på äventyrsmomentet för resten av turen!

Bild tagen när jag kom upp till vägen. Ni ser "Vattenvägen" som jag utgick från där nere.

Innan toppen var det något stort tv-torn eller något åt det hållet - tänk Kaknästornet. Sen kom jag fram till den där nöjesparken, och allra högst upp en kyrka med en Jesus-avbildning högst upp på taket som sträckte sig ovanför alla torn. Riktigt häftigt, och extra häftigt att ha tagit sig dit till fots!

På toppen!

Going down!
Kvällen började dock närma sig, så jag dröjde mig inte kvar allt för länge. På vägen ner bestämde jag mig också för att hålla mig till vägarna och inte prova några spännande stigar - jag ville inte irra runt på någon liten stig när mörkret föll... och det kan ju gå ganska fort nere på de här breddgraderna. Jag missade dock att ta av på Escala Font del Mont som skulle ha gjort min tripp lite kortare, men det gör ju inte så mycket när det är nedförsbacke!

Totalt blev turen ungefär 15 km och 500 höjdmeter. I princip alla positiva höjdmeter på vägen upp, och sen lika många negativa på vägen tillbaka. En välkommen urladdning efter många timmars korvstoppning i diverse, förvisso intressanta, workshops och föreläsningar. När jag kom tillbaka till hotellet fick jag veta att jag hade en kvart på mig att duscha innan vännerna skulle träffas i lobbyn för att gå ut och äta middag gemensamt. Ingen vila med andra ord, utan rakt in i duschen, rakt på med kläderna och rakt ner i lobbyn fick det bli - och sen en halvtimmes promenad som nedvarvning. =)