Underbar påskhelg!

Nu har det varit påskledigt i dagarna fyra och dom har allihopa varit underbara! Solen har skinit och livet har varit fritt från måsten - helt fantastiskt! Tror till och med jag blivit lite solbränd! =)

På långfredagen blev det inte långpass som sig bör, utan intervaller. 10*400 meter med en minut ståvila mellan varje var tanken, och målet att hålla 4:30 tempo på alla. Det faktiska resultat blev följande snittempo per intervall: 4:28, 4:18, 4:18, 4:11, 4:25, 4:07, 4:18, 4:11, 3:46, 3:23 (min/km). Kände mig stark på slutet och kände att jag kunde öka, därav de allt bättre tiderna. På sista intervallen var jag jagad av en bil på den lilla grusväg jag sprang på som lite extra motivation. =)

På lördagen blev det premiär för GoPro-kameran jag köpte för någon vecka sen. Jag packade ryggsäcken och drog iväg för att utforska stigar i ett område några kilometer hemifrån som jag bara utforskat som hastigast tidigare. Nu sprang jag runt ungefär 80 minuter och testade olika stigar och lekte lite med filmkameran. När jag kom hem redigerade jag materialet till det här lilla klippet:



Igår var det sen dags för sista långpasset innan Lidingöloppet Ultramarathon som går om två veckor, 3 maj närmare bestämt. Då ska 50 km springas ute på Lidingö, vilket är betydligt längre än jag någonsin sprungit tidigare. Därför ville jag nu få till ett sista riktigt långpass och sen vila kroppen fram till loppet.

Sista långpasset ville jag skulle ge en försmak av loppet och bestämde mig för att springa vandringsleden Fornstigen, två varv! Det är en skapligt utmanande bana, fast utan speciellt många höjdmetrar. Mitt gamla rekord på 30 km var dock bara till hälften trail, och andra halvan asfalt, så nu skulle det bli 34 km trail!

Jag var väldigt taggad på uppgiften och till min glädje slumpade det sig så att jag mötte en granne som jag sprungit med ett gäng gånger innan på väg ut på utforskningsturen dagen innan som ville hänga med på mitt långpass.

Så med perfekt väder, typ 15 grader och sol, gott sällskap och ordentlig pepp satte jag iväg mot mitt nya rekord. Tanken var att ligga i ett ganska lågt tempo baserat på pulsen, så redan från början blev det en del gång invarvat. Jag kände dock att benen inte var helt fräscha, och efter knappa 15 km kände jag mig rejält trött. Jag hade dock inte ont någonstans och sa att det inte fanns någon anledning att inte fortsätta på andra varvet.

Jag

En bit in på andra varvet började dock smärtan komma, på ställe efter ställe. Det började i framsidan av låren, sen kom vaderna, sen blev det axlarna och så småningom ländryggen. Med en mil kvar hade jag ont i princip överallt tyckte jag, men just tanken på att det bara var en mil kvar gav mig ny energi och jag spratt till med lite extra fart en stund. Även Jocke, grannen, hade börjat få lite ont. Han har en klart högre kapacitet än mig på kortare sträckor, men så här efter dryga två mil trail kändes vi ganska jämna. Härlig känsla! =)

Jocke

Vi tog oss dock runt till slut, och det blev både långtids- och distansrekord för oss båda, med 34 km på knappa fyra och en halv timme. Rejält slitna pustade vi en stund bredvid bilen innan vi masade oss iväg till Pressbyrån utanför Drottningholms slott och köpte glassen vi pratat om att belöna oss med under sluttampen av strapatsen. Sjukt gott!

Efter glassen blev det hemfärd och väl hemma kraschade jag på verandan med en öl i solen och blev kvar där typ två timmar tills resten av familjen kom hem med pizza åt mig. Lyxliv!

P.S. Enligt Jockes klocka behövdes 120 timmars vila efter passet, så idag blev det en vilodag trots kanonväder. En promenad med lite småspring och bestigningar av ett par småhöjder ihop med äldste sonen blev det ändå... Imorgon får det vara färdigvilat dock! D.S.

Relaterade länkar:

• Anmäld till Lidingö Ultramarathon!