Lidingö Ultra-banan i detalj

Imorgon är det dags för ultrapremiären, och som ett led i förberedelserna har jag suttit och detaljstuderat banan nu på förmiddagen. Jag skriver gärna för att memorera bättre, och när jag ändå har skrivit tänkte jag att någon annan kanske kan vara intresserad. I så fall, varsågod! :-)

Starten är ungefär där det står 25km, och man börjar med att springa rakt norr ut förbi markeringen för 40 km, sen ser ni markeringen för 5 km strax efter. Efter det fortsätter man söder ut till markeringen för 10 km, och när man är tillbaka vid markeringen för 25 km springer man öster ut. I övrigt borde det ge sig själv.

Jag har en kompis som sprang loppet 2013 där jag har kunnat titta lite mer i detalj på var de jobbiga backarna kommer och var man kan pusta ut på enklare platta sträckor.
http://www.endomondo.com/workouts/185213395/118463

Jag har också hittat ett GPS-spår från 2012-års Lidingö Ultra som någon annan lagt upp med samma sorts klocka som jag har, så litar mer på höjdangivelsen där, även om referenshöjden tycks ha blivit lite tokig.
http://connect.garmin.com/activity/172493547

Första 500m verkar vara platta vilket bådar för att man kan starta i hyfsat högt tempo utan att slita ut sig för mycket... sen blir det lite backigt, och efter dryga kilometern kommer Grönsta-backen som jag sprungit i både Lidingöloppet Stafetten och Lidingöloppet15 tidigare. Där blir det promenad.

Efter dryga 3km kommer en lång härlig nedförsbacke (30 meters fallhöjd utslaget på en kilometer) till Kyttingeviken där jag hoppas ha en liten fanclub som hejar på mig. Siktar på att vara där någon gång mellan 9:25 och 9:30!

Sen är det dags för den beryktade Abborrbacken, banans längsta med 48 höjdmeter på 550 meter. Då blir det promenad igen! Efter det har vi 1,5 km härlig utförslöpning igen, varav lejonparten av fallhöjden tas under första halvan.

Vid 8 km kommer en till synes ganska seg lite kortare backe med 13 höjdmeter på 300 meter. Där får jag se om det blir promenad eller inte, beroende på hur backen faktiskt ser ut och på hur kroppen känns. Efter det blir det lite småguppigt under bron och förbi Millesgården innan det kommer en rätt saftig uppförlöpa upp till Baggeby efter dryga milen, där först 30 höjdmeter tas på 400 meter och sen 10 höjdmeter till på efterföljande 400. Definitivt promenad upp för första halvan, så får vi se på flåset om det går att springa andra halvan...

Sen tycks det bli 4 km härlig löpning med en sammanlagd fallhöjd på nyligen besegrade 40 meter innan det är dags att lämna kusten och vika norrut in på ön. Nu blir det sju sega kilometrar med start efter dryga 15 km där vi etappvis tar oss upp på Killingebackens topp, 43 höjdmeter högre, men då det är lite nedförsbackar på vägen också så räknar jag med cirka 75 positiva höjdmeter på vägen dit.

Efter den tuffa vägen till toppen kommer sen en kilometer med 40 meters fallhöjd som belöning, och sen blir det ganska flack löpning runt Kyrkviken, med passering av målområdet för målgång för 26km-gänget (där även första repet dras för oss i långa loppet vid 12:45), i åtta kilometer, förutom ett par mindre backar vid 23,5 och 28,5. När vi sen viker av från stranden vid 31,5 km är det 33 höjdmeter som ska tas i en 1,5 km lång seg backe upp till Elfsvik och in i skogen där det sannolikt blir en del promenad igen.

Väl i skogen kommer vi till den så kallade "tvättbrädan" där det är mycket både upp och ner under 6 km förbi Bosön, även här blir det nog en del gång i uppförsbackarna, för att sen springa in på banan där vi var efter dryga kilometern. Sen förbi Grönsta efter 39 km där andra repet dras kl 14:45, ner till Kyttingeviken, upp för Abborrbacken igen med 43 km i benen, men den här gången viker vi inte ner mot kusten efter som på första passeringen utan fortsätter på Lidingöloppsspåret till Karins backe efter 46 km, backen som många Lidingölöpare menar är värre än Abborrbacken på grund av tröttare ben och brantare, dock avsevärt kortare.

Efter Karins backe, som definitivt också kommer bestigas gående, avslutas loppet med en lång utförslöpa hela vägen in i mål, med sammanlagt 35 meter fallhöjd. Här står förhoppningsvis familjen och välkomnar mig i mål efter förhoppningsvis ca sex timmar. Mer om mina mål går att läsa i förra inlägget (länk längst ner).

Hittade följande på Lidingöloppets hemsida för en mer historieberättande beskrivning av banan om någon skulle tycka att det är intressant...

0 Km; Lidingövallen, startplatsen. Invigdes i juli 1936

0,5 Km; Bo gård till vänster har anor från 1300-talet. Nuvarande byggnader är från 1777. Jordbruk tom 1960.

1 Km; Lidingöloppsstatyn vid Grönsta restes 1994, Lidingöloppets 30-årsjubileum, skulptör Sven Lundquist

1,2 Km; Grönstakollonin efter backen på höger sida är Sveriges första sportstugeområde

4 Km; Kyttingeviken och utanför denna Stora Värtan. Totalt 20 Km; av banan går längs vatten.

5 Km; Båtklubben är den senaste av alla båtklubbarna på Lidingö.

5,5 Km; Rödstuguviken. På andra sidan vattnet ligger Djursholm.

5,7 Km; Abborrbacken banans längsta backe med en stigning av 48 m på 550 m.

7 Km; I utförslöpan på ängen syns Lidingöbron och Stockholm rakt fram.

7,2 Km; Vattnet längs Tyktorpsvägen är Lilla Värtan och kommer att ses fram till 15 Km; .

8,1 Km; Indonesiens ambasad ligger på höjden med utsikt över Islingeviken.

8,5 Km; Islinge båtklubb är den andra av de sju båtklubbar som passeras längs banan.

8.5 Km; Här vid Islingeviken låg vid slutet av 1800-talet Sveriges största kolförädlingsverk.

8,7 Km; Gamla Lidingöbron från 1925, den nya invigdes 1971. Första bron, en flottbro byggdes 1884.

8,9 Km; På Herseruds klippan ligger Wilhelmina Skoghs skapelse restaurang Foresta.

8,9 Km; Här går starten för Lidingö SS 63:e tävling Lidingö Runt i dag. 13,5 sjömil med omkring 450 båtar.

9 Km; Millesgården, på toppen av branten, skapades 1908 av skulptören Carl Milles (1875 -1955)

11 Km; Larsberg, i området finns en äldre och mycket pampig ekskog kallad Ekbacken.

13 Km; Brostugan. Här gick Lidingös första bro, vilken byggdes 1803. På andra sidan Djurgårdslandet.

13,1 Km; Här byggde Gustaf Dalén (1869-1937) upp AGA-fabriken 1912, samma år fick GD Nobelpriset. Fjäderholmarna är holmarna som ligger mitt emot AGA-området och Nacka syns på andra sidan.

13,7 Km; Canadas ambassad finns nu i Gustaf Daléns gamla villa ovanför tennisbanorna.

13,5 Km; Båtklubben som passeras är Skärsätra båtklubb.

14 Km; Här i Kappsta föddes Raul Wallenberg 1912. Endast husgrunden av huset finns kvar uppe till vänster.

14,5 Km; Boghammars varv var tidigare Svenska Aero AB. Företaget tillverkade flest flygplan i Sverige 1922-32.

15,1 Km; Revycharmören Ernst Rolf drunknade vid Mölna brygga julaftonen 1932. ER hyrde delar av Mölna gård.

15,2 Km; Vasaloppssegrarna bröderna Anders och Örjan Blomquist bodde som unga i det vita huset i bortre delen av gärdet där spåret svänger vänster vid Mölna gamla kvarn.

16 Km; Bävrar har fällt flera lövträd i södra delen av Kottlasjön.

16,3 Km; En två meter hög bäverhydda i Kottlasjön.

18,5 Km; Stockbysjön till vänster är den andra sjön som passeras längs banan.

19 Km; I Långängssjön häckar bla sångsvan.

21 Km; På Långängens gård skrev Wilhelm von Braun förlagan till Alice Tegners Mors lilla Olle 1851.

22,5 Km; Från toppen på Killingebacken, tidigare slalombacke, syns Ekholmsnässjön och fin utsikt.

23,4 Km; I allén till Ekholmsnäs gård finns fortfarande flera av de träd kvar som planterades 1778.

23,5 Km; I Ekholmsnäsbacken tävlade Ingemar Stenmark 1982 i parallellslalom. Backen är 70 m hög.

24,5 Km; Lidingö Segelsällskap är arrangör av Lidingö Runt.

24,8 Km; Lidingö Båtklubb ligger längst in i Kyrkviken.

26 Km; Lidingös största ek, mitt för den nya bryggan, eken har en omkrets av 700 cm.

27,7 Km; Den skära byggnaden till vänster är Västra Yttringe, numera Irans ambasad.

27,5-28 Km; Gråviken, en liten vik av Hustegafjärden.

28,5 Km; På vägen innan banan svänger till vänster sys över vattnet huset där ABBA bodde på 1970-talet.

29-30 Km; Vattnet är Hustegafjärden och på andra sidan syns Gåshagabebyggelsen på södra Lidingö.

29,5-31 Km; Kursgårdarna är i ordning Wijk, Skogshem, Lovik, Rönneberga och Söderås

31,5 Km; Elfviks gård, öns enda jordbruk. Här skrev Carl Michael Bellman Lidingösången, vars melodi senare användes till Fjäriln vingar syns på Haga.

35,2 Km; I det gula radhuset uppe till vänster bor olympiasegraren på 3000 m hinder 1976 Anders Gärderud.

38,5 Km; Från vägen Jaktstigen syns den berömde filmregissöre Mauritz Stillers villa Rutsdal över
Grönstaviken där bla Greta Garbo var med i filmen Gösta Berlings saga.

38,5 Km; Här på Jaktstigen 6 bodde tonsättaren Lars-Erik Larsson. Pastoralsvit är ett av hans mest kända verk.

39 Km; Askrike segelsällskap är båtklubben till höger.

39 Km; Blåslampans uppfinnare Carl R Nyberg bodde på Täcka udden, huset rakt fram efter det banan lämnat asfaltslöpningens nedförsbacke.

46,8 Km; När Kyttingevägen passerats syns författaren och nobelpristagaren (1951) Pär Lagerkvists hus rakt fram i talldungen.

46,7 Km; Golfbanan till vänster är Sveriges första 18 hålsbana. Den invigdes 1927.

Relaterade länkar:

• Ultrapremiär på lördag! (mer om mina mål)

Ultrapremiär på lördag!

Ultrapremiären närmar sig med stormsteg! Igår sprang jag det sista ansträngande passet innan det är dags på lördag. Det var ett långpass i Maffetone-stil, där jag dock tog i lite mer än Maffetone skulle önskat i ett par uppförsbackar och under sista kilometrarna för att ge kroppen en fin fartkänsla. 18 km blev det på 1.52.13, vilket är exakt 11 minuter snabbare än jag sprang samma runda för tre månader sen med samma pulsgräns. Som sagt låg jag på lite hårdare den här gången, så snittpulsen blev 139 istället för 137 som jag hade för tre månader sen, men jag är ändå väldigt nöjd med formbeskedet!

Ja, på lördag är det som sagt ultradebut för mig, med Lidingöloppet Ultramarathon. Starten går klockan nio på Lidingövallen och banan är dragen så man springer raka vägen till Abborrbacken, sen följer man Lidingös västra och södra kust en bra bit innan man viker in på ön och sen springer ett varv i Lidingöloppetspåret men fortsätter förbi Grönsta gärde tillbaka till Lidingövallen där målet är, och där vi startade 50 km tidigare. Mastigt värre!

Maxtiden för loppet är åtta timmar, men redan efter 5h:45m dras ett rep vid 40 km så sista milen kan man ta det riktigt lugnt om man bara klarar repet... För att klara repet har jag räknat ut att jag behöver hålla 8:30 min/km i genomsnitt första 40 km. Det ska inte vara omöjligt, men jag har å andra sidan aldrig sprungit så långt heller så svårt att veta. Det längsta jag sprungit hittills är 34 km (förra helgen), och då höll jag en snittfart på 7:54. Var dock sjukt trött på slutet då, men det var också en mer krävande terräng än vad det kommer vara på LU50. Så jag är hoppfull!

Målsättningen har jag på tips från Mackans bok "Löpträning mitt i livet" valt att dela upp i tre. Höga målet, som kan nås om precis allt stämmer och kroppen har en kanondag, det Realistiska målet som är vad som känns rimligt och det Låga målet som ska klaras för att slippa skämmas. Det höga och det låga målet känns båda ganska givna.

Det höga målet är att klara det på under sex timmar, något som jag drömt om men knappast tror är rimligt. Det skulle innebära en snittfart på max 7:12 min/km. Jag var lite sugen på att sätta målet till snittfart på under 7:00 min/km, men det är just att gå under sex timmar som jag pratat om hela tiden så det känns bättre att välja det. Det gör det ju dessutom något rimligare.

Ett betydligt mer realistiskt mål är att klara loppet på under 8:00 min/km i snittfart, vilket skulle innebära en totaltid på 6h:40m. Det är ju i linje med vad jag klarade mitt tidigare distansrekord på, men nu ska jag ju fortsätta en bra bit till också...

Slutligen det låga målet, som givetvis är att ta mig i mål! Det är som sagt 16 km längre än det längsta jag sprungit tidigare, och den gången hade jag ont i hela kroppen sista milen. Det är alltså inte alls orimligt att jag har ont i kroppen hela andra halvan av loppet nu. Tur då att det finns gott om tid på sista milen, men första 40 km kommer jag alltså behöva ta i minst 8:30 min/km. Men det ska jag klara! Annars får jag skämmas...

Relaterade länkar:

• Anmäld till Lidingö Ultramarathon!
• Grundträning à la Maffetone

Underbar påskhelg!

Nu har det varit påskledigt i dagarna fyra och dom har allihopa varit underbara! Solen har skinit och livet har varit fritt från måsten - helt fantastiskt! Tror till och med jag blivit lite solbränd! =)

På långfredagen blev det inte långpass som sig bör, utan intervaller. 10*400 meter med en minut ståvila mellan varje var tanken, och målet att hålla 4:30 tempo på alla. Det faktiska resultat blev följande snittempo per intervall: 4:28, 4:18, 4:18, 4:11, 4:25, 4:07, 4:18, 4:11, 3:46, 3:23 (min/km). Kände mig stark på slutet och kände att jag kunde öka, därav de allt bättre tiderna. På sista intervallen var jag jagad av en bil på den lilla grusväg jag sprang på som lite extra motivation. =)

På lördagen blev det premiär för GoPro-kameran jag köpte för någon vecka sen. Jag packade ryggsäcken och drog iväg för att utforska stigar i ett område några kilometer hemifrån som jag bara utforskat som hastigast tidigare. Nu sprang jag runt ungefär 80 minuter och testade olika stigar och lekte lite med filmkameran. När jag kom hem redigerade jag materialet till det här lilla klippet:



Igår var det sen dags för sista långpasset innan Lidingöloppet Ultramarathon som går om två veckor, 3 maj närmare bestämt. Då ska 50 km springas ute på Lidingö, vilket är betydligt längre än jag någonsin sprungit tidigare. Därför ville jag nu få till ett sista riktigt långpass och sen vila kroppen fram till loppet.

Sista långpasset ville jag skulle ge en försmak av loppet och bestämde mig för att springa vandringsleden Fornstigen, två varv! Det är en skapligt utmanande bana, fast utan speciellt många höjdmetrar. Mitt gamla rekord på 30 km var dock bara till hälften trail, och andra halvan asfalt, så nu skulle det bli 34 km trail!

Jag var väldigt taggad på uppgiften och till min glädje slumpade det sig så att jag mötte en granne som jag sprungit med ett gäng gånger innan på väg ut på utforskningsturen dagen innan som ville hänga med på mitt långpass.

Så med perfekt väder, typ 15 grader och sol, gott sällskap och ordentlig pepp satte jag iväg mot mitt nya rekord. Tanken var att ligga i ett ganska lågt tempo baserat på pulsen, så redan från början blev det en del gång invarvat. Jag kände dock att benen inte var helt fräscha, och efter knappa 15 km kände jag mig rejält trött. Jag hade dock inte ont någonstans och sa att det inte fanns någon anledning att inte fortsätta på andra varvet.

Jag

En bit in på andra varvet började dock smärtan komma, på ställe efter ställe. Det började i framsidan av låren, sen kom vaderna, sen blev det axlarna och så småningom ländryggen. Med en mil kvar hade jag ont i princip överallt tyckte jag, men just tanken på att det bara var en mil kvar gav mig ny energi och jag spratt till med lite extra fart en stund. Även Jocke, grannen, hade börjat få lite ont. Han har en klart högre kapacitet än mig på kortare sträckor, men så här efter dryga två mil trail kändes vi ganska jämna. Härlig känsla! =)

Jocke

Vi tog oss dock runt till slut, och det blev både långtids- och distansrekord för oss båda, med 34 km på knappa fyra och en halv timme. Rejält slitna pustade vi en stund bredvid bilen innan vi masade oss iväg till Pressbyrån utanför Drottningholms slott och köpte glassen vi pratat om att belöna oss med under sluttampen av strapatsen. Sjukt gott!

Efter glassen blev det hemfärd och väl hemma kraschade jag på verandan med en öl i solen och blev kvar där typ två timmar tills resten av familjen kom hem med pizza åt mig. Lyxliv!

P.S. Enligt Jockes klocka behövdes 120 timmars vila efter passet, så idag blev det en vilodag trots kanonväder. En promenad med lite småspring och bestigningar av ett par småhöjder ihop med äldste sonen blev det ändå... Imorgon får det vara färdigvilat dock! D.S.

Relaterade länkar:

• Anmäld till Lidingö Ultramarathon!

Night Trail Run, Sollentuna

Strax innan start, ren och fin!

I lördags sprang jag Night Trail Run i Sollentuna, ett traillopp som springs efter mörkrets inbrott på en bana snitslad med reflexer. Man får alltså dra på sig en pannlampa och sticka ut i mörka skogen och följa ett spår av reflexer, i mitt fall en mil. Riktigt häftig grej!

För den som inte provat att springa reflexbana förut kan jag verkligen rekommendera det! Det finns ett gäng reflexbanor, och organisationen kring Night Trail Run har försökt samla dom alla på sin hemsida. Jag kan berätta att när du springer i skenet av en pannlampa så försvinner i princip alla skuggor eftersom den enda ljuskällan är ganska precis på samma ställe som dina ögon, så det blir nästan tvådimensionellt... svårt att avgöra hur mycket stenar, rötter, stubbar etc. sticker upp t.ex. - speciellt så här när man springer på stigar där man aldrig sprungit förut.

Banan i det här fallet var ganska stökig faktiskt, så det blev en del snedsteg vilket kändes i vristerna dagen efter. Här kan ni se ett litet smakprov på banan i dagsljus!



Förutom dessa fina passager fanns det även en tjärn där dom ställt ut massor av marshaller och en bandspelare som spelade musik mitt ute i bushen efter någon kilometer, och på andra halvan av banan fanns en spång på kanske 100 meter där dom satt upp 80 cm höga reflexstavar på båda sidor av spången ungefär var femte meter. Mäktig känsla!

Till det mindre idylliska kan nämnas att det också var ganska geggigt på sina håll, och ett tvåsiffrigt antal träd som låg tvärs över stigen. Några syns på filmen, men inte dom värsta... Vissa delar av banan gick också helt obanat, det vill säga utan ens en stig, så där fick man hitta sin egen väg mellan reflexerna.

Reflexerna på den här banan var förresten blåa reflexer från polisbilar, vilket var lite extra tufft. Dom satt tillräckligt tätt för att det skulle vara lätt att hitta, så arrangören hade gjort ett riktigt bra jobb med det!

Så här såg mina skor ut dagen efter. Då jag ändå hade slagit ihop dom med varandra ett flertal gånger direkt efter loppet för att skaka av värsta leran. :-)

Jag har för övrigt bara gott att säga om skorna, Inov-8 Mudclaw 300, dom skötte uppgiften exemplariskt! Första halvan av loppet försökte jag undvika leran, men andra halvan körde jag bara på. Trots att skorna var i princip helt bruna när jag kom i mål var jag torr om fötterna, och fästet i geggan var inte heller några som helst problem. Riktigt bra sko för dagen!

Relaterade länkar:

• Reflex med Emelie Forsberg
• Night Trail Run, med register av reflexbanor

Cityäventyr, Hagaparken

Jag har ganska nyligen bytt jobb, och med det flyttat från Kungsholmen till Vanadisplan på dagtid. På Kungsholmen älskade jag att springa på sydvästra delen, på klipporna nedåt vattnet till - så långt från Vanadisplan man kan komma på Kungsholmen helt enkelt... På nya jobbet har jag istället vänt mig till Hagaparken, som bara är några hundra meter bort nu.

Hagaparken är en stor park strax norr om centrala Stockholm. Det finns ett stort nät av grusvägar för den som vill springa som vanligt folk, t.ex kan man springa "Brunnsviken runt" på ungefär 12 km, men utöver det har jag också upptäckt att det även finns en hel del stigar att springa på, åtminstone i västra delen närmast motorvägen som är den jag utforskat mest hittills.

Bäst av allt med Hagaparken måste ju dock ändå vara Hagatoppen, den stora kullen i det nordvästra hörnet. Enligt min Garmin 910xt så är det nästan 50 höjdmeter från parkeringen vid kullens södra fot upp till toppen, och nästan 70 höjdmeter från toppen ner till Frösundavik på andra sidan. Här kommer jag hänga många luncher framöver inför Sweden Sky Race 24!

Dagens tur gick längs stigarna på parkens västra sida fram till Hagatoppen, sen upp från parkeringen till toppen, ner på andra sidan, upp igen via downhillbanan på nordvästra sidan och sen ner mot Fjärilshuset och tillbaka till kontoret. Ungefär 7 km och 174 höjdmeter fick jag ihop. Nästa gång ska testa ytterligare vägar upp och ner på toppen, och förhoppningsvis flera gånger! Idag hade jag tyvärr lite knappt om tid med bara en timme mellan två möten...

Uppdatera era bokmärken!

Har precis fyndat adressen www.äventyrslöpning.se för 12 kronor. Uppdatera alltså era bokmärken och rssläsare att peka på den istället! Den gamla adressen kommer dock fortsätta fungera så länge jag är kvar på blogger-plattformen, vilket förmodligen är all evighet... :-)

#1milvartredjetimme 6.0

Igår körde jag ultraintervaller tillsammans med den dynamiska duon Pace on Earth för tredje gången. Konceptet är som eventets namn avslöjar, att man springer en mil var tredje timme. Är man med hela vägen börjar man vid midnatt mellan fredag och lördag och kör alltså 0:00, 3:00, 6:00, 9:00, 12:00, 15:00, 18:00 och 21:00, sammanlagt åtta mil. Vid dom två senaste tillfällena har det dessutom funnits priser att vinna vid varje intervall, där man på ett givet tema ska skicka in en text, bild eller film på Facebook eller Instagram.

Första gången jag var med, i september 2013, hade jag fotbollsträning med äldste sonen 10:00-11:30, och bestämde mig för att bara vara med halva eventet, från 12:00 och framåt. På sista intervallen kände jag mig dock ganska pigg och utökade milen till 15 km så jag kom upp i totalt 45 km - ultra är ju som du kanske vet allt över maratondistans, dvs mer än 42 km... så genom den ökningen så kom jag ju åtminstone upp i ultra! Distansrekord på en dag med råge blev det! Tidigare hade jag som mest sprungit 21,5 km på en dag...

Andra gången, i november, var jag taggad men lite småsjuk. Jag hade tänkt att jag skulle köra från 6:00 vid det tillfället, så jag bestämde mig för att ändå ställa klockan och testa. När klockan ringde så kände jag mig åtminstone bättre än dagen innan, så jag drog på mig springkläderna och stack iväg. Det gick väldigt segt dock och jag kände att jag var väldigt långt ifrån 100%. När jag kom hem gick jag därför och la mig igen och sov över 9:00 intervallen. Jag gjorde ett nytt försök på 12:00 när jag sovit ut ordentligt, men tyvärr gick det inte mycket bättre då, så jag fick bita i det sura äpplet och bryta. =( Som lite tröst vann jag dock tävlingen på 6:00-intervallen, på temat "Morgonhälsning". Se mitt bidrag här: http://instagram.com/p/gw8QFvj22A/

Inför detta tredje försök var jag därför ännu mer taggad, men tyvärr även nu lite småsjuk. Planen var åter igen att köra från 6:00, men den här gången gick det klart bättre! Jag tog mig runt milen fortare än jag gjort på någon #1milvartredjetimme-sträcka tidigare (man tar ju milarna lite lugnare för att orka med hela dagen i det här sammanhanget) och dessutom med lägre snittpuls än någon av dom tidigare. Inte så sjuk ändå! Det här lovade gott!

Även denna upplaga så var temat för #intervall3 (6:00) "Morgonhälsning". Den här gången nöjde jag mig dock med en bild.

Klockan nio var det dags för #intervall4 (fast den andra för mig), och nu var temat "#seenonmyrun", vilket innebär att man ska dela med sig av något man sett under den milen. Jag drog på mig trailskor och stack till skogs! Det blev lite blandad kompott av utforskning, fotografering och klättring utöver milen som skulle springas, så det tog ganska lång tid den här gången. Slutprodukten blev hur som helst ett kollage av lite vyer från min lilla utflykt!

En stor nackdel här var att vilan innan nästa intervall blev i kortaste laget. Första intervallen var klar på 1:11, den andra på 1:36. Således sjönk vilostunden från 1:49 till 1:24, och det kändes! På tredje intervallen bestämde jag mig därför för att dra upp tempot så vilan skulle bli längre igen, då skulle ju även lunch inmundigas. Tog därför en flack asfaltssträcka i lite högre tempo och var tillbaka efter 1:07 - och väl hemma väntade två små hamburgare på mig! Smaskens! "Lunchtallrik" var temat på #intervall5, och mitt bidrag blev följande bild:

Planen klaffade, och när det var dags för #intervall6 stördes jag inte alls av den tämligen stabbiga lunchen! Jag kände mig dessutom piggare än senast i och med den längre vilan och bestämde mig för att ta en tur till skogs igen.

Temat var outfit, man skulle ha på sig kläder som fick förbipasserande att vända sig om. Mitt val blev de knallgula skorna Inov-8 Mudclaw 300, ett par calf guards från Compressport i specialfärgen orange, shorts (det var ju ändå 10 grader och sol!), en lysande gul tröja från The North Face med texten "Never stop exploring" och ovanpå det min vanliga ViziPro-jacka i signalorange färg. Detta spetsades med mina nya SealSkinz Ultra Grip Hi Vis-vantar i orange, en vinröd IceBug-buff runt halsen och grabbens orangea mössa med texten "Hello!" i pannan. Så här fin blev jag då!

Det blev en hyfsat snabb runda, i alla fall för att vara trail och för att ha tre mil i benen redan, 1:14 var jag ute och flaxade med dom där kläderna.

Uppdaterat 21:30: JAG VANN! Denna fina utstyrsel gav mig vinsten i #intervall6, vilket också var det pris jag hoppades mest på; Ett par X-Kross sportglasögon med running lins! Whee!!

Sen var det dags för #intervall7, näst sista! Här skulle distansrekordet slås! Jag kände mig ganska sliten och bestämde mig för dämpade skor och en Maffetone-runda i spåret. I början av rundan hade dessutom hostan blivit värre och jag sprang och hostade ganska frekvent under de första kilometrarna. Med hjälp av den gode Maffetone hölls dock ansträngningsnivån låg och det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom. Även mörkret kom in under denna runda, och efter två varv i spåret fick jag lov att springa ner till cykelvägarna för att jag glömt pannlampan.

Temat nu var bästa peppen, men jag hade verkligen inget pepp att komma med. Det var bara pannbenet kvar! Bästa jag kom upp med var att hylla min fru över att det stod jättegod mat på bordet när jag kom hem från rundan! Kanske inget som peppar dom andra deltagarna, men det peppade förhoppningsvis frugan som ställt upp på mig hela dagen!

Nu när distansrekordet var i hamn och hostan blivit värre tog det emot att sticka ut på #intervall8. Jag bestämde mig dock för att lyssna på tävlingsledningen och inte bryta från soffan, utan stack ut igen och kände mig för. Jag hade tänkt att jag skulle klara minst tre kilometer för att komma upp i totala 53, den distans jag ska springa på Sweden Sky Race 24 i sommar. Detta förlängdes till fem kilometer, men sen fick det vara nog. Jag tackade för mig med denna härliga bild, sista temat "Segerminen":

Stort tack Ellen och Johnny, a.k.a. Pace on Earth, för ett härligt event! Tack också för all pepp på Facebook och Instagram under dagen!