Fornstigen och hem

Efter att ha anmält mig till Sweden Sky Race 24 är träningshungern större än någonsin. På något vänster ska jag ju om ett halvår lyckas springa 53 kilometer i fjällterräng, med 3000 höjdmeter på vägen. Det motsvarar att gå upp och ner för den lokala skidbacken, Ekebyhovsbacken på nära 80 höjdmeter, 38 gånger, och sen springa ett maraton... Låter det jobbigt? Ja!

Det längsta jag sprungit med mycket backar är ju Italienloppet, 22 km och 1200 höjdmeter. Det längsta jag sprungit på mer normal bana är 28 km, Sörmlandsleden etapp 5 och 5:3 med totalt 430 höjdmeter. Idag bestämde jag mig för att försöka utöka det längsta jag sprungit, och idén jag fick var att springa Fornstigen, en vandringsled på ca 17 km som ligger ungefär 15 km hemifrån, och sen hem. Jag bestämde mig dock för att springa hemåt redan där leden korsar vägen hemåt efter ungefär 12 km, men försöka dryga ut distansen för att komma upp i 30 km totalt.

Sagt och gjort! Jag tog bussen hemifrån vid halv tio och startade därmed kring 10:00 imorse. Kroppen var inte alls med i början, och pulsen stack iväg vid minsta ansträngning vilket gjorde att jag gick rätt mycket under första kilometrarna. Jag ville ju inte dra på mig mjölksyra redan i början när jag skulle slå distansrekord!

Här börjar Fornstigen

Efter fem kilometer blev jag också extremt kissnödig och fick lov att stoppa klockan några minuter för kisspaus och passade också på att dricka och fota lite - resultatet av det sistnämnda blev korridoren här nedan

.

En mysig liten skogskorridor efter 5 km

Eftersom jag behövde hitta några extra kilometrar på vägen för att komma upp i de 30 jag ville ha totalt så tog jag fler avstickare än vanligt på Fornstigen idag. Fornstigen har nämligen på ett flertal ställen små avstickare till olika fornminnen. Jag nappade på i princip alla som gick uppåt och inte var helt översnöade. Jag behövde ju höjdmetrar också! Nästa bild är på väg ner från en av avstickarna (som jag förvisso brukar ta varje gång, min favorit!) som kommer efter sex kilometer.

Whee! Svårt med lutning på bild, men det sluttar rätt frisk utför här.

Sen fortsatte det i samma still 7,5 km till, så jag lyckades alltså få ihop 13,5 km innan jag kom fram till vägen. Det skulle alltså ge mig ungefär 28,5 kilometer om jag sprang raka vägen hem, så var tvungen att komma på någon ytterligare detour - men först näring! Jag bestämde mig för att springa till första busshållplats på rätt sida av vägen som hade en busskur. Det visade sig vara 4,5 km till den, men väl där stoppade jag klockan och slog mig ner en stund för att packa upp mina kakor och kex jag hade på ryggen. 

Jag passade även på att byta skor, då jag hade ett par extra skor i ryggsäcken. Jag velade länge vilka skor jag skulle ha innan jag stack hemifrån och bestämde mig tillslut för att prova IceBug Pytho2 BUGrip på Fornstigen och Inov-8 Trailroc 255 på vägen hem - så nu var det alltså dags att byta till de sistnämnda. Det var rätt skönt måste jag säga, är inte helt kompis med mina Pytho2 än.

Ungefär 10 minuter senare var jag på väg igen. Jag tog en liten omväg på Troxhammars byväg, men när jag närmade mig hemmet visade det sig inte ha räckt till - det behövdes ytterligare lite till. Jag var rejält trött sen några kilometer tillbaka, men bestämde mig ändå för att höjdmetrar behövde tränas på och avrundade därför med att köra ett varv i "lilla backvarvet", min slinga för att få höjdmetrar i vår tämligen flacka by. 

Äntligen hemma! 3h50m, 407 hm, 30.04 km.

Ett varv räckte precis som ni ser på klockan, när jag kom upp till huset hade 30 km passerats med 40 meter! 407 höjdmeter blev det totalt och tidsåtgången blev hela 3 timmar och 50 minuter. Delvis beror det på att jag sprang lite vilse på ett par av mina detours på Fornstigen, samt mina problem med att kroppen inte riktigt hade vaknat där i början... och lite så klart på underlaget, framförallt på Fornstigen var det väldigt knöligt här och där då leran stelnat i form av häst- och cykelspår. Men delvis också på att jag inte är någon snabb löpare och har tagit mig vatten över huvudet. :-)

Jag klarade det trots allt, på mindre än de fyra timmar som jag sagt till mig själv som godkänt-tid. Jag hade också lite problem med ryggsäcken tyckte jag, vilket nog delvis berodde på att jag hade något så otympligt som extra skor i. Men jag blev ändå glad när jag såg att Wiggle precis har lagt upp Inov-8 Race Ultra Vest på förhandsbokning. Läste en recension på den i höstas och har väntat tålmodigt på att den ska släppas!

Relaterade länkar:

• Anmäld till Sweden Sky Race 24!
• Inov-8 Race Ultra Vest review