2014-06-10

Edsåsdalen med TNT, avslutning

Så kom söndagen, och lägret skulle avslutas. Vi inledde extra tidigt med en morgonjogg innan frukosten, bara 30 minuter i lugnt tempo på ganska flack bana. Inledningsvis kändes benen väldigt trötta, men dom piggade på sig eftersom och på slutet ville dom gärna springa snabbare än resten av gruppen...

Råkade springa ifrån gruppen, så stannade och fotograferade dom så länge
Efter morgonjoggen blev det frukost och kaffe i solen, innan jag gick och skrev klart inlägget om lördagen, och sen var det dags för själva avslutningspasset. Det visade sig gå till en slalombacke, där vi sprang upp till ett vindskydd omkring 120 höjdmeter högre upp (på ungefär 800 meter). Ungefär halva vägen sprang vi dock på en stig bredvid slalombacken, klart trevligare än den helt obanade backen.

Där uppe fick vi veta att vi skulle springa ner igen, och sen upp antingen en eller två gånger till beroende på hur pigg man kände sig (jag sprang 1,5), för att sen springa ner en sista gång och efter det tävla upp. Twisten på det hela var att vi redan nu skulle gissa hur lång tid vi springa upp på i tävlingen, och den som kom upp närmast sin gissning skulle vinna.

Vi delges information uppe vid vindskyddet
Vi fick inte ha några klockor längre, och den enda ledtråd vi hade var att det tagit 23 minuter från att vi lämnade hotellet till tidpunkten då vi fick informationen. Då hade vi ändå stått stilla en stund vid backens fot samt en stund här uppe också, och vi visste inte riktigt hur långt eller länge vi sprang från hotellet till foten och inte heller långt eller hur många höjdmeter det var från foten upp hit... Klurigt värre!

Jag gissade till slut på 10:12, då jag kände mig rätt sliten redan vid den här bestigningen och gissade att jag skulle vara ännu mer sliten efter att ha sprungit backen några gånger innan - och jag gissade att det tagit mellan 10-12 minuter upp den här gången.

Utsikten från vindskyddet
Så, ner igen alltså, och så upp igen, och sen ner och sen velade jag om jag skulle ta ett till varv eller inte... Då föreslog en av ledarna att jag kunde ju springa halvvägs och vända om jag kände mig osäker. Klockrent! Så upp igen ungefär halva vägen tills jag mötte Kleist som var på väg ner efter sin andra vända, då kändes det lagom att vända. Hade tänkt att jag skulle kunna göra en stilstudie på hans utförslöpning, men han sprang så sjukt långsamt att jag sprang om honom istället. Lyckligtvis fångades det även på film, kolla efter 2:42 nedan. =)


I själva tävlingen var jag dock sliten som väntat och fick gå långa bitar. Det var grymt härlig stämning dock då alla som gått i mål stod och hejade upp oss som kom lite senare, så tack vare det gick det helt klart några sekunder snabbare på slutet. Inte jättenöjd med min prestation direkt, men det blev ingen total genomklappning heller som jag var rädd för i början.

När vi var klara med tävlingen tog vi en fin liten omväg tillbaka till hotellet och där var det snart dags för lunch. Efter lunchen blev det kaffe i solen igen och sen gick jag och packade klart väskan så vi kunde dra direkt efter avslutningen för att komma hem till stan i rimlig tid.

På avslutningen sammanfattades lägret snabbt, och sen var det prisutdelning i tävlingen tidigare där man skulle gissa sin tid. Det visade sig att jag kommit upp på 8:16, klart bättre än min uppskattade tid alltså (10:12). Godkänd tid på 800 meter med 120 höjdmeter tycker jag, speciellt när man hade så trötta ben sen så väl dagarna innan som bestigningarna precis innan. Kleist gissade på 4:32 och kom upp på 4:31... Respekt i dubbel bemärkelse!

Idolbild på Kleist och Eric Forsner
Sammanfattningsvis ett fantastiskt läger med härliga deltagare och ledare. Det skulle förvåna mig om jag inte åker till Edsåsdalen med TNT igen framöver!

Relaterade länkar:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar