Första gången jag var med, i september 2013, hade jag fotbollsträning med äldste sonen 10:00-11:30, och bestämde mig för att bara vara med halva eventet, från 12:00 och framåt. På sista intervallen kände jag mig dock ganska pigg och utökade milen till 15 km så jag kom upp i totalt 45 km - ultra är ju som du kanske vet allt över maratondistans, dvs mer än 42 km... så genom den ökningen så kom jag ju åtminstone upp i ultra! Distansrekord på en dag med råge blev det! Tidigare hade jag som mest sprungit 21,5 km på en dag...
Andra gången, i november, var jag taggad men lite småsjuk. Jag hade tänkt att jag skulle köra från 6:00 vid det tillfället, så jag bestämde mig för att ändå ställa klockan och testa. När klockan ringde så kände jag mig åtminstone bättre än dagen innan, så jag drog på mig springkläderna och stack iväg. Det gick väldigt segt dock och jag kände att jag var väldigt långt ifrån 100%. När jag kom hem gick jag därför och la mig igen och sov över 9:00 intervallen. Jag gjorde ett nytt försök på 12:00 när jag sovit ut ordentligt, men tyvärr gick det inte mycket bättre då, så jag fick bita i det sura äpplet och bryta. =( Som lite tröst vann jag dock tävlingen på 6:00-intervallen, på temat "Morgonhälsning". Se mitt bidrag här: http://instagram.com/p/gw8QFvj22A/
Inför detta tredje försök var jag därför ännu mer taggad, men tyvärr även nu lite småsjuk. Planen var åter igen att köra från 6:00, men den här gången gick det klart bättre! Jag tog mig runt milen fortare än jag gjort på någon #1milvartredjetimme-sträcka tidigare (man tar ju milarna lite lugnare för att orka med hela dagen i det här sammanhanget) och dessutom med lägre snittpuls än någon av dom tidigare. Inte så sjuk ändå! Det här lovade gott!
Även denna upplaga så var temat för #intervall3 (6:00) "Morgonhälsning". Den här gången nöjde jag mig dock med en bild.
Klockan nio var det dags för #intervall4 (fast den andra för mig), och nu var temat "#seenonmyrun", vilket innebär att man ska dela med sig av något man sett under den milen. Jag drog på mig trailskor och stack till skogs! Det blev lite blandad kompott av utforskning, fotografering och klättring utöver milen som skulle springas, så det tog ganska lång tid den här gången. Slutprodukten blev hur som helst ett kollage av lite vyer från min lilla utflykt!
En stor nackdel här var att vilan innan nästa intervall blev i kortaste laget. Första intervallen var klar på 1:11, den andra på 1:36. Således sjönk vilostunden från 1:49 till 1:24, och det kändes! På tredje intervallen bestämde jag mig därför för att dra upp tempot så vilan skulle bli längre igen, då skulle ju även lunch inmundigas. Tog därför en flack asfaltssträcka i lite högre tempo och var tillbaka efter 1:07 - och väl hemma väntade två små hamburgare på mig! Smaskens! "Lunchtallrik" var temat på #intervall5, och mitt bidrag blev följande bild:
Planen klaffade, och när det var dags för #intervall6 stördes jag inte alls av den tämligen stabbiga lunchen! Jag kände mig dessutom piggare än senast i och med den längre vilan och bestämde mig för att ta en tur till skogs igen.
Temat var outfit, man skulle ha på sig kläder som fick förbipasserande att vända sig om. Mitt val blev de knallgula skorna Inov-8 Mudclaw 300, ett par calf guards från Compressport i specialfärgen orange, shorts (det var ju ändå 10 grader och sol!), en lysande gul tröja från The North Face med texten "Never stop exploring" och ovanpå det min vanliga ViziPro-jacka i signalorange färg. Detta spetsades med mina nya SealSkinz Ultra Grip Hi Vis-vantar i orange, en vinröd IceBug-buff runt halsen och grabbens orangea mössa med texten "Hello!" i pannan. Så här fin blev jag då!
Det blev en hyfsat snabb runda, i alla fall för att vara trail och för att ha tre mil i benen redan, 1:14 var jag ute och flaxade med dom där kläderna.
Uppdaterat 21:30: JAG VANN! Denna fina utstyrsel gav mig vinsten i #intervall6, vilket också var det pris jag hoppades mest på; Ett par X-Kross sportglasögon med running lins! Whee!!
Sen var det dags för #intervall7, näst sista! Här skulle distansrekordet slås! Jag kände mig ganska sliten och bestämde mig för dämpade skor och en Maffetone-runda i spåret. I början av rundan hade dessutom hostan blivit värre och jag sprang och hostade ganska frekvent under de första kilometrarna. Med hjälp av den gode Maffetone hölls dock ansträngningsnivån låg och det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom. Även mörkret kom in under denna runda, och efter två varv i spåret fick jag lov att springa ner till cykelvägarna för att jag glömt pannlampan.
Temat nu var bästa peppen, men jag hade verkligen inget pepp att komma med. Det var bara pannbenet kvar! Bästa jag kom upp med var att hylla min fru över att det stod jättegod mat på bordet när jag kom hem från rundan! Kanske inget som peppar dom andra deltagarna, men det peppade förhoppningsvis frugan som ställt upp på mig hela dagen!
Nu när distansrekordet var i hamn och hostan blivit värre tog det emot att sticka ut på #intervall8. Jag bestämde mig dock för att lyssna på tävlingsledningen och inte bryta från soffan, utan stack ut igen och kände mig för. Jag hade tänkt att jag skulle klara minst tre kilometer för att komma upp i totala 53, den distans jag ska springa på Sweden Sky Race 24 i sommar. Detta förlängdes till fem kilometer, men sen fick det vara nog. Jag tackade för mig med denna härliga bild, sista temat "Segerminen":
Stort tack Ellen och Johnny, a.k.a. Pace on Earth, för ett härligt event! Tack också för all pepp på Facebook och Instagram under dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar