Äventyrslöpning i Barcelona: Tibidabo

Är på konferens i Barcelona och ville så klart passa på att springa lite. När jag scoutade lämpliga löpturer inför resan upptäckte jag ganska snart att det fanns skapliga berg kring Barcelona och fick tips på Facebook om att ta sikte på Tibidabo för en fin tur. Det är toppen närmast mitt hotell, och däruppe skulle det bland annat finnas en nöjespark. Jag fick även tips om en väg som heter "Carretera de les Aigües", som skulle vara en grusväg en bit upp på berget som löper många kilometer längs med bergssidan utan att bjuda på någon direkt höjdutmaning när man väl tagit sig dit.

I utkanten av centrum. Tibidabo ligger vid kyrkan, en bit till höger om tv-tornet

Spontant ville jag gärna ta så många höjdmeter som möjligt nu när jag kom nära berg, så idag (den första springturen här) föll valet på Tibidabo. "Vattenvägen" ligger dock i samma trakt, så jag korsade faktiskt den på vägen och blev rätt sugen på att springa på den - men det får bli nästa tur!

När jag pratade med de nya kollegorna som kommer från Barcelona försökte dom instruera mig hur jag skulle kunna åka tunnelbana och bergbana istället om jag ville till Tibidabo, så jag fick förklara för dom att det var det jobbiga i att springa upp som jag ville åt. Dom verkade tycka att jag var lite knäpp, men dom försäkrade i alla fall att det inte var förknippat med livsfara att springa dit, som var min ursprungliga fråga. Var lite osäker på hur säkert det skulle vara, man har ju sett såna där smala serpentinvägar där söderlänningar kör som galningar förr...

Den frestande grusvägen...

Summa summarum så var det en av dom vackrare löpturer jag tagit! Jag satte Google Maps på att visa mig bästa vägen till fots från hotellet till Tibidabo och satte iväg. Det skulle vara ungefär 6 km. Efter fyra kilometer upptäckte jag dock en grusväg som var allt för frestande för att inte springa på... och jag ångrar mig inte en sekund! Förvisso blev vägen upp till Tibidabo dryga 7 km istället, men vyerna på vägen var värda flera mils omväg!

Grusvägen gick först ut på en liten avsats med en fantastisk panoramavy över hela Barcelona, och sen visade den sig gå upp till "Vattenvägen". Istället för att följa "Vattenvägen" tillbaka föll jag dock för frestelsen att hoppa på en stig som gick raka vägen upp för berget... Kanske inte helt genomtänkt, men det blev ett bra äventyr i alla fall! Stigen var väldigt fin i början, men blev smalare och smalare, och mer och mer överväxt, för att till sluta få ett abrupt slut vid en gallergrind med texten "" - dvs förbjudet att passera.

Utsikt från grusvägen

En bit upp längs stigen hade någon hittat sitt smultronställe

Den första gallergrinden jag sprang in i

Jag var dock inte sugen på att återvända hela vägen ner utan försökte mig på ännu mindre stigar för att ändå komma upp till den väg som skulle ligga ganska nära där jag nu var. Jag kom så småningom fram till ytterligare en likadan grind och fick styra om kosan igen, sen kom jag fram till något skumt staket som jag inte vågade passera, så jag fortsatte på stigarna som blev mer och mer äventyrliga. Till slut kom jag dock fram till en backe med 60-70% lutning och ganska lös sand som underlag som uppenbarligen tog mig upp till vägen jag letade efter... Äntligen! Sen drog jag ner på äventyrsmomentet för resten av turen!

Bild tagen när jag kom upp till vägen. Ni ser "Vattenvägen" som jag utgick från där nere.

Innan toppen var det något stort tv-torn eller något åt det hållet - tänk Kaknästornet. Sen kom jag fram till den där nöjesparken, och allra högst upp en kyrka med en Jesus-avbildning högst upp på taket som sträckte sig ovanför alla torn. Riktigt häftigt, och extra häftigt att ha tagit sig dit till fots!

På toppen!

Going down!

Kvällen började dock närma sig, så jag dröjde mig inte kvar allt för länge. På vägen ner bestämde jag mig också för att hålla mig till vägarna och inte prova några spännande stigar - jag ville inte irra runt på någon liten stig när mörkret föll... och det kan ju gå ganska fort nere på de här breddgraderna. Jag missade dock att ta av på Escala Font del Mont som skulle ha gjort min tripp lite kortare, men det gör ju inte så mycket när det är nedförsbacke!

Totalt blev turen ungefär 15 km och 500 höjdmeter. I princip alla positiva höjdmeter på vägen upp, och sen lika många negativa på vägen tillbaka. En välkommen urladdning efter många timmars korvstoppning i diverse, förvisso intressanta, workshops och föreläsningar. När jag kom tillbaka till hotellet fick jag veta att jag hade en kvart på mig att duscha innan vännerna skulle träffas i lobbyn för att gå ut och äta middag gemensamt. Ingen vila med andra ord, utan rakt in i duschen, rakt på med kläderna och rakt ner i lobbyn fick det bli - och sen en halvtimmes promenad som nedvarvning. =)