 |
| Bild från mitten av turen |
För att komma ut alls så valde jag att istället satsa på reflexbanan här hemma i byn. Det är mycket roligare att springa i skogen, och skogen skyddar ju också mot blåsten. En sån tur var jag betydligt mer peppad för!
Att springa reflexbana är en härlig blandning av mysigt och kusligt. Det är någonstans mellan löpning och orientering, där du springer i skogen på en bana snitslad med reflexer. Du gör det alltså när det är mörkt ute, med pannlampa på huvudet som enda ljuskälla. Här finner du det totala lugnet. Att sätta fötterna rätt i mörkret och att hitta nästa markering kräver också din totala fokus - och ibland så hittar du även ett par gula ögon som reflekteras i pannlampans sken! Jag älskar reflexbana!
Tanken var att försöka köra den på Maffetone-vis, så som jag förklarade i föregående inlägg, men väl ute i skogen var det svårt. Att successivt öka pulsen första biten var inga problem, eftersom det är lagom avstånd hemifrån till reflexbanans start för att få till det på rätt sätt. Väl ute i skogen blev det dock betydligt svårare... Dels för att pulsen var svår att hålla jämn på det varierade underlaget, dels för att det frestade så mycket att ösa på ibland!
Jag höjde gränsen för tillåten puls en bit, från 142 till 147, och lyckades väl skapligt under första halvan med att hålla mig under den, men på slutet ville benen verkligen springa! Det blev därför några rusher där jag inte stoppade för att pulsen gick upp utan stoppade först när jag kände för det. Gudars vad det var härligt!
På slutet slog jag också av på takten i Maffetone-manér och kom till slut hem med en snittpuls på 142, mot 135-140 som jag vanligen kommer in på efter en Maffetone-runda... Så det var kanske inte så illa ändå. =)
Relaterade länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar