Adelsöleden

Längst västerut i Stockholms län finns en ö som heter Adelsö. Det är en redig resa, men du kommer faktiskt dit med SL. Denna ö har en stor plats i historien och var bland annat boplats för kungen under vikingatiden. På ön finns också en fin vandringsled, som passar utmärkt för löpning. Det var den vandringsleden som jag sprang med min löpgrupp idag. På inbjudan från ledaren stod det:

"I morgon springer vi adligt över gravfält och höstmylla. Vi tar 08.30-färjan från Munsö, springer en vända på cirka 14 km och prickar 11.00-färjan hem.
...
Jag var ute och rekade på Adelsön i förrgår och en hel del fin löpning väntar. Terrängskor för den som har. Bitvis en del rötter och stenar, men även många maaaagiskt flödiga partier."

Klart man var sugen när morgonen kom! 7:45 hämtades jag upp med bil för vidare färd mot Adelsö. Det går bilväg nästan hela vägen fram, men den allra sista biten, över till Adelsö, behöver man åka bilfärja. Den är gratis men det är bra att passa tiden då dom inte går jätteofta. Vi hann dock till 8:30-färjan som planerat.

Leden börjar ganska nära färjefästet, så det ska inte vara något problem om man åker över till fots (det går bussar hit!). För den med bil så fanns det gott om parkeringsmöjlighet vid ledens start, ca 500 meter nordväst (dvs åt höger) från färjan.

Uppe i utkikstornet

Vädret var ganska grått och lite småkallt, typ 5 grader, men det regnade i alla fall inte! Man ville inte stå stilla någon längre stund hur som helst, så vi var ganska snart på väg.

Första biten, några hundra meter, var det någon tung skogsmaskin som kört sönder, men det fanns en smal mittfåra att springa på. Därefter blev det kanonfint! Väldigt varierat och på sina håll väldigt tekniskt.

Efter fyra kilometer kom vi fram till ett utsiktstorn som vi kände oss manade att gå upp i (se höjdkurvan på bilden högst upp!). Det var en härlig utsikt och hade vädret varit bättre hade vi nog blivit kvar längre än vi blev.

Filurar vid vattenbrynet

Strax efter gick det utför hela vägen ner till vattnet, där vi stannade till en stund igen och filurade lite, men även här hade bättre väder varit upphöjande för upplevelsen. Kanske till och med hade kunnat bli ett bad?

Efter det gick stigen ganska snart ut på en landsväg där en knapp kilometer avverkades innan det blev stig igen, för att några hundra meter senare ansluta till en härligt preparerad skogsväg.

Sen var det väl väg av olika slag under 1,5 km ungefär, tills vi kom fram till en härlig rastplats och badvik efter knappa 8 km totalt.

Magisk löpning längs vattnet

Efter badplatsen kom det mest magiska stråket, med superfin stig som sträckte sig nästan 2 km utmed vattnet på Adelsös västra sida. Här ville man bara ösa!

Det hade dock baksidan att pulsen drogs upp, lagom tills banans segast uppförsbacke som kommer efter ganska precis milen sprungen. Här tog man sig ungefär 35 höjdmeter utdraget på 1,5 km, vilket kändes rätt tungt. Hade benen varit pigga hade det inte varit några problem, men nu när pulsen var hög från början och benen var rätt trötta efter gårdagens cykeltur och den här turens första mil var det rätt segt när det bara gick lätt uppför hela tiden och det blev en del gång för min del. Det lilla nedförslutet efter var efterlängtat!

Strax efter 13 km kom sen ett vägval. Man kunde antingen springa rakt fram och komma tillbaka till starten inom en kilometer, och därmed få en runda på ca 14 km, eller ta en omväg till en Fornborg på 4 km. Vi rådgjorde lite hur bråttom vi hade, och kom fram till att den ende som kommit i egen bil ville avsluta direkt medan resten av gänget ville ta Fornborgen också.

Vi vinkade därmed hejdå till vår sjätte man och resterande fem drog vidare till Fornborgen Skansberget. Efter en kilometer landsväg och en kilometer stig såg vi blåa prickar, som vanligen markerade leden, uppe på en kulle till vänster, men ingen direkt led. Någon fick syn på en skylt lite längre fram på stigen vi kommit på och alla utom jag joggade upp till skylten. Jag gav mig istället på lite OBT och tog raka vägen till prickarna - och mycket riktigt så kom dom strax efter upp till prickarna längs sin stig.

Ingången till Fornborgen

Uppe i borgen tog vi en kortare paus och jag passade på att trycka i mig en energikaka. På vägen därifrån verkade valet stå mellan att springa tillbaka den väg vi kom eller hitta på en egen väg. Självklart föll valet på det senare! Det gick inte fort, det var inte vackert, men det blev lite äventyr i alla fall! :-)

Några minuter senare hade vi dock lyckats ta oss ner bakvägen för kullen och var tillbaka på leden. Leden gick dock ganska snart ut på en landsväg som vi sen fick följa i princip hela vägen tillbaka till bilen, med undantag för sista hundra metrarna då vi hittade en liten stig.

Sammanfattningsvis var det en härlig utflykt på en tämligen flack bana med till största del stig och skogsväg som underlag. Hit kommer jag återvända, gärna någon dag med vackrare väder nästa gång!