Tough Viking med Tough ViKings

Lagtröjan en självklarhet!

Idag gjorde jag något som inte alls är likt mig. Jag sprang ett "jippo-lopp"! Det började innan sommarn då det gick ut ett mejl till alla på jobbet där dom frågade om intresset för att springa Tough Viking, ett 15 km långt "obstacle race" som har rönt stor populäritet bland crossfittare och andra gymråttor. Jag å min sida föredrar ju långa lopp i vacker miljö, inte hinderbanor där man krälar i lera och klättrar på containrar... Men nu när det var med jobbet så flaggade jag ändå för intresse - och det var faktiskt riktigt kul! Mycket beroende på ett härligt lag att springa med, att dela upplevelsen med, och klara hindren tillsammans med och att peppa och peppas av - att springa banan själv hade nog varit rätt trist.

Team ViKings

Vi samlade gänget strax utanför området en timme före vår start, som gick 9:30. Jag hade även fru och barn med mig som hejarklack, och även som fotograf! Av de tio King:are som anmält sig var det tyvärr tre som tvingades lämna återbud av olika anledningar, men vi lyckades hitta några ersättare i vänkretsarna. Dom känns igen i gula och rosa tröjor! Vi hälsade på varandra, snackade lite skit, fixade med nummerlappar, tidtagningschip och spritpennade våra nummer på kropparna innan vi drog in till startområdet.

Uppe vid området kikade vi runt på de närmaste hindren, tog gruppbilden, lämnade in väskor och gick sen ner mot starten och värmde upp. Snart nog var det vår tur, och med två minuter kvar till start släpptes vi in i startfållan... Från 10 sekunder räknade vi ner tillsammans, och sen iväg!

Först kom vi till elden. Precis innan elden sprutade dom ner oss med en brandslang, vilket jag inte var beredd på, och jag fick tyvärr lite vatten i ögonen då som förstörde en del av sikten. Det gick dock bra ändå, jag lyckades hoppa på alla de rätta ställena! Några hundra meter senare var det dags för nästa hinder - Pain. Här mötte vi ett amerikansk fotbolls-lag vars uppgift var att försöka tackla omkull alla oss som ska förbi. Jag ökade farten, såg en lucka, och tog mig förbi utan att gå i backen! Fick en smäll i axeln efter jag kommit förbi, men en rätt lös sådan så det gjorde mig inget.

Sen fortsatte vi via krälande i lera, klättrande över en liten klippvägg, krälande i lera igen, klättrande över containrar och simning genom en container med isvatten innan det var dags för mitt första och sista misslyckande för dagen. I Monkey Bars skulle man svinga sig mellan ganska tjocka stålrör ovanför huvudet med ungefär en halvmeters mellanrum. Jag tappade greppet redan på tredje röret och fick istället göra 30 armhävningar.

Efter det kom Rampen. Där krävdes det en hel del lagarbete, men upp kom jag! Här fick vi också hjälpa en kille från konkurrenten DICE upp, en fin gest av oss tyckte jag. =)

Sen var det dags att klättra upp för ett rep som hängde ut från en container. Det var dock inte så mycket till repklättring, eftersom man nästan nådde toppen på repet från marken, så det var enklare att bara hoppa upp till containerkantan och kravla över. 

Efter det var det Reebok Blades, som var en lätt match för mig, och sen det jag på förhand fruktat mest - Dips. Man ska hålla händerna på två parallella stänger i höfthöjd och ta sig fram genom att flytta en hand i taget framåt. Vad jag inte hade räknat med var dock att det fanns stänger även i fothöjd vilket gjorde att man kunde ställa sig och vila - utan dom hade jag aldrig klarat hindret, men nu gick det finfint!

Combat Bar, där man hängandes uppochner på en stång skulle ta sig 10 meter eller så, gick väldigt lätt, och sen ett par containrar man skulle över igen som inte heller orsakade några problem, följdes av ett fält av bildäck. Här var all trail running jag roar mig med till stor hjälp så inte heller det blev problematiskt, och även det efterföljande träsket var en enkel match för en van terränglöpare.

Vid romerska ringarna såg vi en kille ligga på marken med nackkrage omgärdad av ambulanspersonal, vilket var rätt läskigt. Fokuset skärptes rejält, och det blev inga misstag på dom. Även precis efter ringarna hittade vi en utslagen som togs omhand av sjukvårdare, så det hindret måste dom allt ändra till nästa gång! Efter ringarna blev det simning, sen balansgång, bärande av en stock och klättra över ett nät innan det var dags för dagens höjdpunkt - Kustjägaren!

Här skulle man ner i ett lerigt parti av Djurgårdsbrunnskanalen, där en grop i botten fick mig att stupa och doppa mig helt, och sen klättra upp på en Stridsbåt-90. Där skulle man ta sig till aktern och hoppa i, och där visade det sig att man inte bottnade längre, så nu blev det en simtur på kanske 100 meter innan vi skulle tillfälligt upp på land. Sen en promenad i vassen med rejält lerig botten och sen upp igen - klart roligaste hindret på banan!

Det följdes upp av banans största flopp - No air. Det fanns gott om luft att få så det var inte mer än en promenad genom en vattenfylld container. Efter det var det kräla i lera igen följt av mega wall, där man skulle klättra upp på först en container, och sen en container till som stod uppepå. Det var lite klurigare här, för dom här containrarna hade tak vilket gjorde att man inte fick något grepp med händerna. Med hjälp av vårt härliga team så var det dock en enkel match ändå, men det krävdes en gruppinsats!

Sen det sista, och det som många fasar mest för. Reebok 10000, där man ska springa genom en massa eltrådar där det går ut 10000 volt med jämna mellanrum. Jag bestämde mig för att bara köra, ökade farten och sprang rätt in i det. Tyvärr hade jag inte lämnat tillräckligt med lucka till framförvarande och kom ikapp honom, som på något sätt paralyserats, mitt inne i skogen av eltrådar. Enligt min fru som såg spektaklet puttade jag visst fram honom för att komma vidare, jag själv minns mest att jag insåg att det här var dåligt och att jag fick någon bonusstöt på grund av det. Men jag har inget större problem med stötar sen min utbildning på el-tele-teknisk linje på gymnasiet! =)

Före/efter bilder. Tröjans färgskillnad beror på blöthet. =)

I mål stod de tre King:are som sprungit i första klungan och väntade på oss sju eftersläntrare. Jag var inte riktigt med på att dom skulle dra i förväg, annars hade jag kanske gjort ett försök att hänga på, så istället fick jag en lugn och behaglig resa med övriga sex. Riktigt skönt att känna sig stark för en gångs skull, så jag misströstar inte! 2:27:52 gick jag i mål på, och hade nog kunnat kapa åtminstone en kvart på det om jag kört på i eget tempo... men jag hade ingen brådska och hade väldigt trevligt i min grupp, så jag ångrar inget! Tack för en härlig förmiddag gänget!